There´s only one B in Brest.

Som liten parvel "lärde" jag mig att Europa var området mellan Brest och Brest. Alltså Brest vid franska Atlantkusten och Brest i Vitryssland, som då var gräns mellan Polen och Sovjet. Det här var mitten på 70-talet när någon intalade mig detta om Europa. Inte så långt senare blev jag vis nog att själv konstatera att Europa minsann sträckte sig ändå bort till Ural.
Den här sidan handlar om allt möjligt från Brest till bortom Brest.

5/4: Slash och Joe Biden förödmjukade. Arlandas säkerhetskontroll kan få även den lomhörde upprörd.

5th of April:

Männen på bilderna här på sidan har en sak gemensamt.
Mer om det längre ned.
När jag låg på sjukhus i några månader i Moskva för några år sedan med typ varenda ben brutet nedanför rumpan fick jag en film i present av världens längste konsult.
Den heter något i stil med "Arga män utan ben".
Trots att mina ben är mer eller mindre läkta så är jag fortfarande med jämna mellanrum en ilsken man.

SAS och Arlanda tillhör, som bekant, inte favoriterna i denna spalt.
Luftfartsverkets säkerhetspersonal på Arlanda ligger till exempel alltid bland topplaceringarna på listan över yrkesgrupper/kategorier jag har som allra svårast för och med.
Detta - oerhört övervärderade och onödiga jobb - får människor att förvandlades till små-Stalins, små-Lenins och små-Pol Pots.

Mindervärdeskomplexet lyser i pannan på dem och här kan vi verkligen snacka om människor som njuter av att ha makt... och att utnyttja den.
Till skillnad mot tullare så är denna säkerhetspersonal varken utbildad (skolad) eller särskilt "bright" och jag skulle gärna vilja vara en fluga på väggen under den internutbildning denna yrkesgrupp rimligtvis bör få.
Att "läsa" passagerare, att resonera med passagerare och att underlätta för passagerare tillhör näppeligen punkterna på utbildningsprogrammet.

Likheten mellan restaurangpersonal i Moskva och personalen vid Arlandas säkerhetskontroller är slående:
Båda är grupper där arbetsgivaren stått på gatan och på måfå haffat dem för att släpa in dem och sätta dem i arbete.

I ärlighetens namn är det ju så... att en "terrorist" som ämnar utföra något på ett flygplan knappast börjar ifrågasätta en påse linfrön med vid säkerhetskontrollen.
Inte heller tjafsar denne "terrorist" om en tub mjukräkost.
Och framför allt ufrågasätter han eller hon inte sitt skärp, som han/hon måste ta av sig EFTER att ha passerat metallbågen utan att det pipit.

Här infinner sig nästa fråga per automatik: varför har man metalldetektorbågar över huvudtaget om man måste ta av sig ett skärp eller tygskor trots att man redan passerat utan att det pipit?

Jag är naturligtvis medveten on att säkerhetskontrollerna är ett spel för galleriet.
Det handlar om att försätta passagerare i någon slags trygghetssituation.

Vill man spränga ett flygplan... så checkar man in sin dator som bagage, man checkar in bland de första så att man får en plats ovanför bagageutrymmet och man nyttjar sedan bluetooth i mobilen för att utlösa bomben.
Och vill man vara riktigt säker på att ställa till skada så inriktar man sig på tågstationer och busstationer eller ombord på tåg och bussar... alltså platser där säkerhetskontrollen är minimal.

Vad jag vill säga med allt detta, är att säkerhetskontrollen på flygplatser ofta är ett irritationsmoment.
För att det ska flyta och passagerare som betalar för service ska få just detta... så behövs det en formidabel och genomgripande förändring på Arlanda.
Som det är nu får säkerhetspersonalen såväl lomhörda gubbar som småbarnsföräldrar att fullständigt explodera.

På tal om icke-service.
Den australienälskande kocken på Moskvas bästa krog kan också vara, om inte ilsken så i alla fall, principfast.
Ibland lite i överkant.
Denna nitiskhet har bland annat resulterat i att kocken nekat såväl den världsberömde hårdrocksgitarristen Slash som den amerikanska vice-presidentfamiljen, Biden, att beställa och äta hamburgare i krogens matsal.

Krogen är känd och omtalad för sina hamburgare, som vanligtvis serveras i sommarcaféet under årets varmare halva, men även i baren inomhus året runt.
Men i matsalen är det stopp för hamburgare.
Och sedan spelar det uppenbarligen ingen roll att det är celebriteter som Slash eller Joe Biden med familj som kommer på besök.
Beslut är beslut.

I ärlighetens ska dock sägas att kocken, trots att han är hårdrockare, varken kände igen Slash eller Bidenfamiljen.

Jag blev inte direkt ledsen att Real Madrid krossade Tottenham igår.
Alla Spursvänner har nämligen varit ooooooootroligt jobbiga denna vinter.

Dagens citat:
"A wise man hears one word and understands two."
- Proverb, Yiddish


1/4: Någon att skrämma barn med. Svemo - inkompetensen personifierad. Hur hamnade sedeln i Moskva?

1st of April:

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få fart på skrivandet i denna spalt igen.
Antingen händer det för lite eller så är jag för upptagen.
Båda scenarierna är lika illa.

Något intressant som hände för en dryg vecka sedan var att jag blev visad en svensk hundralapp.
Det är den ni ser till höger.
Jag har aldrig sett en sådan i verkligheten tidigare, men av det man sett på bilder i media och på nätet så verkade det onekligen vara en sedel som färgats av en färgampull.

Det intressanta i sammanhanget var att jag blev visad sedeln i Moskva.
I en officiell statlig byggnad.
Av en tjänsteman i statens tjänst.

Jag är sjukt nyfiken på hur en sedel, som sannolikt kommer från ett bankrån eller liknande i Sverige, hamnat i den ryska huvudstaden.
Tjänstemannen hade fått den av en bekant och han frågade om jag kunde hjälpa honom att spåra sedelns ursprung.

Så, skrik till om någon av er känner igen sifferkombinationen.

Till avdelningen mindre trevliga händelser tillhör den tragiska olyckan som innebar att isracingföraren Peter Koij dog i onsdagskväll.
Jag stod 15-20 meter från platsen där Koij gled in i staketet.
I ärlighetens namn så såg det inte så farligt ut vid första anblicken.

Förutom en sak: att skyddsstaketet inte rubbade sig ens en enda centimeter.
Arrangören hade hela dagen hävdat och tjatat om att staketet måste byggas så att det ger med sig om någon skulle åka in i det.
Svenska Motorcykelförbundets (Svemo) säkerhetsgrupp som ansvarade för banan, besiktade och godkände den gick däremot tvärtemot och tvingade arrangören att köra in och packa upp snö bakom staketet.

Något som alltså resulterade i staketet blev att likna vid en cementvägg.
Dessutom ville inte Svemos säkerhetsgrupp ha några isoleringsbalar vid utgången av olyckskurvan... med hänvisning till att ut- och infarten till depån låg där.
2,5 meter istället för tre meters öppning skulle alltså inte räcka?!

Hade arrangören - med alla dess experter av byggande av banor och andra konstruktioner - fått bestämma så hade med säkerhet den tragiska utgången kunnat undvikas.
Men ni som hänger med vet sedan tidigare att detta Svemo är inkompetensen personifierad, "organisationerad", om det nu finns något som heter det.
Peter Koij R.I.P.

Den här spalten saknar alla sympatier för åsikter till vänster om mitten.
Således kan man inte vara annat än nöjd av att socialisterna valt Håkan Juholt till partiledare.
Dels är killen obildad i ordets rätta bemärkelse, dels har han fel attityd och framför allt så ska man nog inte välja en partiledare som har det utseendet.
Tittar man på bilderna i media på honom de senaste veckorna, så konstaterar man att det är sådana man skrämmer barn med.
Min egna prinsessa på 1,5 år började till exempel gråta när hon såg honom på en förstasida tidigare i veckan.

Vad värre är, är att han verkar helt oberörd över att hans flickvän systematiskt stulit från hennes förra arbetsgivare, Fritidsresor.
Socialisterna har således en partiledare som ätit för andras pengar. Pengar som stulits.
Kvinnan har systematiskt och medvetet planerat med syfte att stjäla pengar från sitt arbete.

Detta samtidigt som hon - en simpel tjuv - alltså varit tillsammans med Håkan Juholt.
Att karln får sitta kvar är en gåta.

Dagens citat:
"Now I know what a statesman is; he's a dead politician. We need more statesmen."
- Bob Edwards