30/6: Ölfestival i fyllans tecken. Parmaskinka till katt. Båt blir tåg och Dallas-vädjan.

30 June 2007

Lördagskvällen gick i ölens tecken. Var på "The Eight Great Moscow Beer Festival", som det officiella namnet är.
Festligeheterna pågår i åtta dagar, platsen är området utanför väldiga Luzhnikistadion (alltså gamla OS-området från 1980), det var trevligt - och det var en j-vla fylla.
Föga förvånande.
Men precis som det ska vara på sådana här tillställningar.

Jag och hotellrestaurangchefen var där i flera timmar, men såg vi inte ett enda bråk.
Det är ovanligt med tanke på fyllan och hur mycket folk som var där (tänk er typ 15 ggr större än Nacka Strand-ölfestivalen).
Däremot var det riktigt bra stämning.

Vi drack Ochakovo, Baltika, Löwenbräu, Tuborg och Klinskoe. Kanske drack vi också Yarpivo.
En halvliter för 50 rubel (ca 15 kr) är onekligen riktigt bra priser.
Nacka Strand har något att lära från Moskva, minsann.

Svenskinslagen denna kväll var att tidigare Prippsägda bryggeriet Baltika hade sitt fatlager bredvid gamla OS-simstadion där Bengt Baron och Pär Arvidsson vann guld i Moskva-OS 1980.

Det georgiska köket är, i alla fall i mitt tycke, antagligen det bästa i världen. Igår kväll var på stans bästa georgier, Tiflis.
Som vanligt blev det en fantastisk kväll och som vanligt var servicen lysande.
Och tro mig, man uppskattar de gånger man får service i den här stan.

På väg till Tiflis såg vi dessutom ytterligare ett bevis på att det finns mycket pengar i Moskva a´la 2007.
Hur ska man annars tolka det när löskatter bjuds på parmaskinka och salami på gatan?

Bajen är vidare i den finaste av alla europeiska cuper, Tipscupen (som InterToto fortfarande heter för mig).
Tyvärr hade jag inte möjligt att åka till Färöarna idag.
Den främsta orsaken till att jag inte var på plats på den vindpinade Nordsjö-ön var att jag inte hittade någon lämplig båtrutt dit.

Fina cuper kräver nämligen motsvarande transporter.
Jag hade planerat att vara sjösjuk i typ en vecka.
Först båt från det blåsiga och regniga norra Skottland till blåsiga Färöarna.
Därifrån skulle jag försöka hitta en fiskebåt eller liknande som skulle ta mig sjövägen till nästa helgs match i Cork i södra Irland.
Vi pratar alltså garanterad sjösjuka.

Nu blev det tyvärr av olika anledningar inte så. Istället måste jag nu leta en flygresa till Irland och Cork-Hammarby nästa helg.
Det får väl gå an den här gången. Dock enbart för att jag ska åka tåg till Cork från Dublin.
Till Cork måste man nämligen åka tåg.

Det är då f-n att man aldrig kan slappna och njuta.
Jag är, som bekant, i färd med att ladda ner, bränna och njuta av alla Dallas avsnitt.
Jag har i och för sig sett alla Dallas två eller tre gånger tidigare i mitt liv, men det är många år sedan och allt har gått smärtfritt de fem första säsongerna.
Men när jag nu söker efter säsong 6 hittar jag bara de nio första avsnitten.
Jag har letat på alla fildelarsajter utan att hitta resterande avsnitt.
Detta är således en vädjan till läsekretsen: SNÄLLA hjälp mig att hitta resterande avsnitt av sjätte Dallassäsongen.



















Andra bloggar om: öl, ölfestival, katt, parmaskinka, Pripps, OS, Bengt Baron, Dallas, fylla

28/6: Moskvafloden rensad efter bögars båttur. Bevisat igen: Moskva är svindyrt.

28 June 2007:

Min lokalpolitikerkontakt hittade ett schackspel på Skype. Och eftersom jag gillar schack var det trevligt att en stund kombinera jobb med realtidsschack vid datorn.
Testa själva. Ni får en sjuhelvetes arbetsenergi efter det.

Det här med bögar och Moskva tar aldrig slut.
Tidigare i veckan så "rensade ortodoxa patrioter Moskvafloden" efter en gay cruise dagen innan".
Som jag skrivit några gånger... det är inte lätt att vara bög i Moskva.

Någon dag innan det så hade dessutom högerfolk och äldre troende "vaktat" ett torg, som är känt som homosexträffpunkt.
Man kan tycka vad man vill... men håll med om att det där med att rensa Moskvafloden är både kreativt och roligt.

"The day after the 2nd gay cruise in Moscow, nearly 200 members of Russian Orthodox-patriotic organizations went on a ceremonial motor ship trip along the Moscow River to “clean the river from the filth after the gay cruise.”

Nyligen kom en ny undersökning kring dyra städer.
Inte för att det kom som någon överraskning, men Moskva är världens dyraste stad för utlänningar.
Företaget Mercer Human Resource har granskat 143 städer runt om i världen och eftersom Moskva toppade listan före städer som London, Söul, Tokyo, Hongkong, Geneve och Oslo... så förstår ni att det är svindyrt här.

Listan baseras på livsnödvändigheter som boende, transporter, mat, kläder, husgeråd och nöjen.
Nu är det framför allt boende och kläder som gör Moskva svindyrt, men vill man leva riktigt billigt som utlänning ska man söka sig till botten på listan där man hittar Asuncion i Paraguay, Quito i Ecaudor, Montevideo i Uruguay och Karachi i Pakistan.
Montevideo kan jag absolut tänka mig, men vem f-n vill bo i Karachi?!

Eftersom jag inte kan sluta tänka på det här med att rensa smutsen från bögarnas båttur, så kom jag också att tänka på förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov och hans oppostions senaste demonstration nyligen.
Den slutade inte lika våldsamt som den förra, men en skåpbil cirkulerade sakta runt torget och ur bilens ditsatta högtalare strömmade skratt a´la en galning (ja, ni vet hur galningar skrattar på film), vilket gjorde att oppositionens tal ofta dränktes av galningens skratt.

Dessutom stod några personer på ett tak och kastade anti-opposition flygblad och vecklade ut en banderoll med texten: "politiska horor".
Det finns igen ände på kreativiteten ibland.

Precis som jag förutspådde, så krossade Bajen laget från Sveriges dörrmatta... det är ju i Göteborg man torkar av sig skorna innan man kliver in i Sverige.
Bajen ligger trea nu och nu kollar vi bara uppåt i tabellen.

Andra bloggar om: Bög, bögar, gay cruise, Moskvafloden, Moskva, Ryssland, Kasparov, svindyrt, kreativt, Hammarby, Bajen

26/6: Översvämning, u-land och engelska textremsor

26 June 2007:

Jag ägnade en av dagarna i helgen åt att spankulera omkring i Moskva och leta efter gamla bilar.
Det är inte det lättaste nuförtiden, men jag hittade i alla fall några, problemet är bara att det är något vajsing på minneskortet i telefon.

Så istället för att jag ska svära över detta... så kan vi konstatera att översvämningarna i engelska Yorkshire de senaste dagarna naturligtvis är hemskt för de drabbade.
Men jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden.
Sedan Richard Bransons privata Virgin tog över en stor del av tågtrafiken slipper man numera dra ner fönstret för att öppna tågdörrarna, men på många områden är England fortfarande Europas enda u-land.

Det är helt fascinerande att det just är England som alltid drabbas av mul- och klövsjukan och att det är England som oftast drabbas av översvämningar.
Jo, jag om någon vet att det ALLTID regnar i England, men en nation som ännu idag anser sig vara ett imperium som egentligen borde styra världen... ska väl för fan kunna gräva diken och kanaler.

Innan Richard Branson gav sig in tågvärlden följde inte ett enda spårbundet fordon tidtabellen, varken tågen, pendeltågen eller t-banan i London.
Då ska ni veta att det ändå var engelsmännen som "uppfann" tåget och tågresandet.
Engelsmän skryter ännu om det forna imperiet och visst brukar de hävda att de även "uppfann" den moderna kanaliseringen.
Att förhindra att landet står under vatten år 2007 går de dock bet på.

Carlisle förra året. Sheffield i år. Någon som vågar sätta emot att det är dags för Londonborna att ta båten till jobbet nästa år?!
Man kan ju också fråga sig om Sheffield Wednesdays hemmaarena Hillsborough blir spelklar till premiären i augusti?

Bajen Speedway krossade Kaparna ikväll... banne mig, det blir SM-guld i år. Sanna mina ord.
Seriefinal hemma på Gubbängen mot serieledande Västervik nästa tisdag (3/7). Missa inte det. Det blir åka av och garanterat en riktigt bra match.

I fotbollssammanhang kan ni räkna med att Bajen krossar Sillstryparna i morgon. Efter dessa tre pinnar ligger Bajen trea i tabellen.

CNN hade ett inslag från Nordirland ikväll om tre unga pojkar i samma stad som begått självmord på kort tid.
Det spekuleras om en självmordspakt, men "intressant" var:
1) att engelskspråkiga kanalen CNN hade textremsor i bilden när fadern till en av pojkarna samt andra lokalbor intervjuades,
2) att det uppenbarligen enbart finns en bild på den senaste pojken som tog livet av sig, en 15-åring. Han poserade nämligen med ett knogjärn.

Detta säger en hel del dels om dialekten, dels om historiken och klimatet i Nordirland, trots att det numera i princip är "fred".

Den argentinska fotbollen är verkligen helt sjuk.
När den så kallade fotbollshuliganismen i fotbollsvärlden i princip inte existerar längre, så går Argentina i motsatt riktning.
Bilderna från kvalmatchen mellan de två skräpgängen Chicago och El Tigre, där en supporter dödades, är helt sanslösa och även i mina ögon hemska.
Storklubben River Plate drabbades till exempel av spelförbud på sin hemmaarena i sammanlagt sju matcher den gångna säsongen. Hur kul är det att vara sponsor till River Plate?

Läs också: DN, SvD

Andra bloggar om: Översvämning, u-land, CNN, Bajen Speedway, Hammarby, Richard Branson, Virgin, Nordirland, självmord

22/6: McGregors, ensam på puben, bögbomber och slutdrucket för Ivan

22 June 2007:

Hmmm... inte bra. Nu har jag varit frånvarande från den här spalten alldeles för länge igen. Den här gången beroende på extrem arbetsbelastning, läkning av lagad tand och en del annat trevligt och otrevligt.

Det finns bara ett ställe i Moskva som får in Allsvenskan i fotboll. Jag har - som ni förstår - varit stammis här till och från sedan 90-talet.
I vanliga fall är konkurrensen bland de 25 TV-apparaterna mördande. I tisdags bestod konkurrensen i Fotbollseuropa av fyra estniska matcher och en vitrysk division II-match.

Jag hade, i ärlighetens namn, inga större problem att ordna så att Bajen-Djurgården visades på huvudskärmen.
Jag, riskkapitalisten som är fanatisk djurgårdare (jo, det är synd om honom) och den i tisdags neutrale byggherren från "Peking" såg således matchen ståndmässigt.
Bästa bordet framför huvudskärmen och under 2/3 av matchen helt ensamma i lokalen.
Det var en ny upplevelse (Allsvenskan lockar tydligen utanför Sverige).
Naturligtvis var också slutresultatet ståndsmässigt.
Riskkapitalisten försökte hålla masken och sa att han såg det positiva i förlusten.
Mig lurar han dock inte. Han var j-vligt förbannad.
Det känns som att bruden på bilden härintill håller på det fina och goda laget.

Var på en bra tillställning i onsdags. Det blev sent och tre saker dominerade tillställningen:

* Finansengelsmannen, och tillika Liverpoolsupportern, som envisades med att stå bakom baren och hälla upp bira, trots att han bevisligen stått på andra sidan baren i hela sitt liv.
(Bild)beviset består om inte annat i att han envisades med att hälla upp bira i vinglas hela tiden.
Som en av huvudinvesterarna i stället kändes dock som att han hade sin fulla rätt att spela ut sina bartenderdrömmar vid denna slutna tillställning.

* En annan kille som står bakom etablissemanget finansmässigt heter McGregor.
McGregor är historiskt en av de äldsta och mest kända klanerna i Skottland och den här McGregor berättade att det engelska kungahuset för ett gäng hundra år sedan tillät att man kunde mörda en McGregor utan påföljder på grund av att klanen hamnat i onåd hos kungahuset.
Det är väl tur att världen utvecklats sedan dess.
Moskva-McGregor berättade en story om en förfader som tydligen började kalla sig fiendeklanens namn, Campbell, för att undgå hetsjakt.

Jag gillar Moskva-McGregor. Han håller på Aberdeen och är en stenhård supporter till Skottlands landslag.
Framför allt är han en supporter i min stil. Han var på Färöarna - i kilt - nyligen för att se Skottland EM-kvala och han rankade den resan 15 gånger högre än Italien borta.
Precis min stil.
I höst ska han se Skottland i Georgien - i kilt. Dels för att han älskar sitt Skottland, men, som han säger, precis lika mycket för att han inte vill vara i Moskva när en massa engelsmän kommer hit för att se Ryssland-England.
På den senare punkten är vi dock djupt oense.

* Förra veckans nyhet att USA skulle utveckla en bögbomb på 90-talet väckte minst sagt muntra kommentarer.
Antingen var nyheten en nyhet a´la oslagbar Ding Ding Värld-klass eller så hade Clinton och Pengagon tappat allt förstånd.
Bomben skulle inte döda soldater, däremot skulle fienderna förvandlas till bögar.
Otroligt stort.

Det mest fascinerande är väl ändå hur man kommer på idén att utveckla en bögbomb?!
Enligt en rapport skulle Wright-laboratoriet i Ohio, som drivs av flygvapnet, 1994 begärt 7,5 miljoner dollar för att utveckla en bomb innehållande ett verkningsfullt erotiskt ämne som skulle ge upphov till "homosexuellt beteende".
Därigenom skulle "disciplin och stridsmoral i fiendens förband", försvagas.

Vad säger man???
I alla krig drabbas civila och oskyldiga, så den naturliga frågan är hur denna bögbomb skulle drabba barn och kvinnor? Skulle de också bli homosexuella?
Skulle de drabbade soldaterna bli bögar för resten av livet eller bara tillfälligt?
En, säg, 75-årig man som varit heterosexuell hela sitt liv och nu har problem med potensen... hur skulle denna reagera på denna homosex-bomb?
Ja, många intressanta frågor här.

Till sist.
Ivan, Boris och Sergey växte upp tillsammans, gick i skolan, gjorde lumpen och pluggade på universitet tillsammans.
Med åren splittrades trion. Ivan flyttade till London, Boris till New York och Sergey blev kvar i Moskva.
Varje fredag klockan 21.00 Moskvatid (18.00 Londontid) gick Ivan till den lokala puben och beställde tre glas vodka som han ensam och i tysthet inmundigade.
Detta fortsatte vecka efter vecka, månad efter månad. Till slut kände sig bartendern nödgad att fråga Ivan varför han varje fredag exakt klockan 21.00 kom in och beställde de tre glasen vodka.

"Jo, du ser... jag, Boris och Sergey har lovat oss själva att ta oss ett järn klockan 21 varje fredag för att hedra och värna om vår långa vänskap och för att vi ska hålla kontakten", förklarade Ivan.
Och så fortsatte det varje fredag.
Efter något år eller så kom Ivan som vanligt in på den lokala puben, men beställde bara två glas vodka. Bartendern blev helt bestört:
"Vad är det? Det har väl inte hänt Boris eller Sergey något?"
Ivan: "Nej, nej... det är bara jag som slutat dricka."

Allt för idag. Nu ska jag fira midsommar i Moskva för första gången i mitt liv. Hur man nu gör det?

Nästa gång ska jag berätta om mina drömmar om att bli kommunikations- eller transportminister.

Andra bloggar om: Bögbomb, finansman, bira, öl, McGregor, homosexuell, bomb, Skottland, fotboll, Hammarby, Djurgården, midsommar,

18/6: Maschka är död, vila i frid. Nu ska - de galna - hundarna skjutas.

18 June 2007:

Efter fyra dagar olidlig tandvärk satt jag i tandläkarstolen klockan nio i morse.
Ett komplicerat ingrepp och fyra timmar senare lämnade jag mottagningen utan tandvärk, dock med betydligt roligare räkning än man får i Sverige efter samma inbegrepp, men med annan värk och pina på grund av ingreppet.

Jag ska tillbaka till tandläkaren nästa vecka för att hon ska fylla igen och bygga upp tanden igen. Så den smärtan går förhoppningsvis över snart.

En smärta som inte kommer att gå över lika snart är beskedet jag möttes av efter tandläkarbesöket när damen i bottenvåningen som ALLTID hänger och tittar ut genom fönstret, gråtande och helt förstörd berättade att Maschka är död.
Jag blev - och är - seriöst chockad.
Jag sörjer och har gråtit större delen av eftermiddagen.

Det är helt enkelt för jävla tragiskt och så här efteråt känner jag att jag kanske kunde ha gjort något för att förhindra det hemska som hände i natt.
Alla som känner mig vet att jag är en kattälskare av enorma mått.
Jag vill inte säga att jag ogillar hundar, men jag har aldrig haft ens en gnutta kärlek över för dessa djur och just nu hatar jag hundar.

Det var nämligen fyra eller fem sådana odjur som i natt dödade Maschka.
En otroligt snäll, vacker, oskyldig och kelig honkatt på åtta år som dessutom är mor till min lilla kolsvarta Benito.
Benito är sju veckor och nu förädralös, men han kommer att klara sig och få det bra.
Just nu är jag dock mer orolig för damen Natascha, som under hela tiden jag sörjde med henne tog sig för hjärtat och pep att hon inte klarar det här längre.

Hon hade haft Maschka sedan hon föddes och katten var som hennes dotter. Ensam, gammal och svårt att gå så var Maschka den gamla damens allt.
Hundjävlarna tog det ifrån henne.
Och tog dessutom ifrån mig dagliga glädjestunder.
Varje dag satt hon på fönsterblecket eller stod i gången nedanför fönstret för att få sina dagliga smekningar av mig.
Jag kommer att sakna dessa otroligt mycket.

Jag grämer mig dock att jag inte kopplade något i natt. När jag skulle lägga mig vid två-tiden bröts nattens tystnad plötsligt av skall från fyra, fem rabiata hundar.
Jag lutade mig ut genom fönstret och såg konturerna av dessa odjur. Under denna två minutersperiod - som kändes mycket längre - hörde jag hela tiden något ynkligare som pep och kved.

Jag tänkte inte - eller snarare ville väl inte tänka - att det kunde vara en katt. Men nu efteråt så hör jag klart och tydligt Maschkas plågande och lidande kamp mot dessa fyra, fem bestialiska odjur.
F-n, att jag inte agerade. F-n...

Jag vet att man inte ska dra alla hundar över en och samma kam. Men hundar är bestialiska djur och snacket om uppfostran, ägare, etc. köper jag inte för fem öre.
Oavsett om det är Pitbulls, Staffords, schäfrar eller vad de nu allt heter... så attackerar hundar människor, barn och djur.
Hur ofta har ni läst om eller hört att en katt attackerat barn?

Jag har nu lovat Natascha att jag ska göra allt för att dessa hundar som gjorde detta ska skjutas.
Det första jag ska göra i morgon bitti är att lokalisera den myndighet som är ansvarig för herrelösa hundar. Och om så krävs, så ska jag personligen vara med att hitta och exekutera Maschkas plågoandar. Eller för att travestera på en av världens bästa böcker, Arkadiy Vaksbergs "Skjut de galna hundarna".
Det är det minsta jag kan göra för Maschka, Natascha och min Benito.
Ha´t bra där uppe, Maschka... och hälsa Samantha.

Andra bloggar om: Katt, katter, hund, odjur, bestar, skjut de galna hundarna, tandläkare, tandvärk
Andra bloggar om: Moskva, Ryssland

16/6: Dyngraka fotbollsfans. Nigeriansk tryckteknik.

16 June 2007:

Det har varit en rätt varierande dag. Inte så hett som de senaste fyra veckorna, däremot har jag fått tillbaka min tandvärk och den är just nu olidlig.
Det blir att dra ut tandj-veln i morgon.

Var på Cska Moskva-Tom Tomsk. En riktigt tråkig 0-0-tillställning på Dinamostadion.
Det enda roliga som hände var i baren i halvtid. Det köptes en hel del vodka i kön framför oss.
När vi efter våra inköp av kaffe, läsk och mackor fick en bättre överblick över lokalen, så rasade först en kille ner i golvet från sin stol.
Komplett stenrak.

Sekunden senare rasade nästa kille ner från sin stol och rakt in i en sådan där vattenapparat.
Lika komplett stenrak.
Då pratar vi klockan cirka 15.00. De där killarna började uppenbarligen tidigt idag.

Säkerhetschefen kände att han var tvungen att ta sitt sociala ansvar och organiserade operation upplyftning av stenrak nr 1.
Det var dock lättare sagt. Det var en korpulent herre på garanterat en bra bit över 100 kilo och eftersom han var totalt livslös hade säkerhetschefen och de två andra som hjälpte till stora problem.
Till slut kunde de dock placera stenrak nr 1 i framstupa sidoläge.

Stenrak nr 2 var hela tiden vid medvetande och fick hjälp att resa sig upp på stolen. Han placerades i hörnet så att han skulle ramla mot en vägg nästa gång.

Vill inte direkt påstå att jag läser tidningen Nigerian Tribune frekvent. Nu läser jag dock en "fantastisk" artikel om "The arrival of digital printing press in Nigeria".
Artikelförfattaren, Oluwaseun Ayantokun, som tydligen är stationerad i Lagos, visar prov på stor och enastående journalistik i artikelns ingress:
"THAT Alexander Bain in 1843 invented the fax machine is not new in history. But what is interesting now is the fact he and the like of Christopher Sholes who invented the typewriter in 1867 have at one time or the other contributed in the area of office technology to drive much of the innovation in communications, working styles, and even in the value placed on certain skill sets there are today."

Resten av artikeln är dock inte lika glasklar. Herr Ayantokun skriver mycket långa meningar, radbrytningar är försvinnande få, artikeln är svårläst och det är svårt att få ett grepp om vad han vill förmedla.
Förutom fax och skrivmaskinen behandlas kopiatorns födelse. Långt ner i artikeln börjar upprabblandet av diverse Xerox-maskiner samt uttalande av olika människor från Xerox.
“You can sit down in your office and email materials you want make into books, magazines, annual reports, brochures, posters, bank statements, flyers, course packs, journals, and what have you to us and we turn them into your specified designs and shapes”,said Engr Femi Okunade, Managing Director, Xerox H.S. Nigeria Ltd as he displayed copies of works done for some of the company’s customers in recent time.

Jag har dock inte fått något grepp om exakt vad som är anledningen till att Nigerian Tribune basunerar ut denna rubrik om det digital tryckets ankomst till Nigeria.
Om det är lanseringen av Docu-tech 6100 eller DocuColour 2060 eller någon annan av de maskiner som nämns i artikeln.
Det som sägs i uttalandena i artikeln är i alla fall sådant som varit möjligt och verklighet i mer än tio år.
Det känns också som att jag engagerat mig färdigt i afrikansk tryckproblematik för lång tid fram över.

Andra bloggar om: full, berusad, dyngrak, alkohol, Cska Moskva, Nigeria, Xerox, tryckning

13/6: Kompott på huvudet. Borat, John Cleese, Mr Bean eller bara en rysk bögfrisör.

13 June 2007:

Jag har varit med om mycket sjukt i mina dagar, men gårdagskvällen hamnar definitivt på topp-femlistan.

Det var Rysslands nationaldag igår och med sedvanlig rysk finurlighet har Moskva gått på sparlåga sedan i fredags eftersom söndag-tisdag varit helg. Av national- och företagsekonomiska anledningar så var lördagen arbetsdag (istället för måndagen), men det skulle förvåna mycket om mer än typ 20 procent verkligen dök upp på sina arbetsplatser.

Köerna ut från stan i fredags och trafiken inne i Moskva i lördags vittnar om att Moskvasbon föga förvånande tog chansen att få fyra dagars ledighet.
En god vän missade flyget till Stockholm i fredags trots att han lämnade centrala Moskva 3,5 timmar innan planet skulle lyfta.
Till råga på allt så tog han t-banan halva vägen för att slippa en del av köerna.
Min väns kollega hade mycket roligt åt det inträffade eftersom den förre ofta bitskt kommenterar den senares tidiga avfärder till flygplatsen.

Jag hade egentligen tänkt att skriva om att jag "lekte turist" i Moskva igår... om det nu inte hade varit för att jag på kvällen råkade ut för ett litet... ja, kalla det, missöde.
Av en tillfällighet passerade jag en frisörsalong som annonserade rea på herrklippning.
300 rubel (drygt 100 kr) för en klippning i centala Moskva lät nästan för bra för att vara sant. Det var bara att slå till.
Jag kanske inte skulle ha gjort det.
Eller så gjorde jag helt rätt.
Det blev i alla fall inte som jag hade tänkt mig.

Istället blev det den i särklass "största" barberarhändelse jag upplevt sedan jag för många herrans år sedan blev rakad med rakkniv och friserad på gatan i Hanoi vid ett träd på trottoaren framför en trasig spegel som var stor som handflata.
Jag borde ha anat oråd redan när jag klev in i salongen igår.
Oavsett vad ni läst i denna spalt om Ryssland och homosexualitet, så finns det naturligtvis bögar i Ryssland och liksom i resten av världen är detta folk överrepresenterat i frisörsyrket.

Den här killen var klädd i svarta skor, svarta byxor och svart skjorta som var uppknäppt i halsen. Vidare så bar han tjockt guldhalsband, hade ring i örat och tunn mustasch.
Ja... avgör själva hans läggning.

Han frågade hur jag ville ha det och jag svarade att han skulle korta och tunna ut.
Efter exakt en halvtimme så var han klar med området ovanför öronen samt polisongerna.
Problemet är bara att jag inte har polisonger.

Efter cirka en timme så hade han klippt ungefär en millimeter av resterande av 90 procent av håret och inte tunnat ut något.
Under denna timme hade han ömsöm med saxen, ömsöm med trimmern behandlat och jämnat till hårstrå för hårstrå.

Varje gång han tog fram trimmern för att jämna till något (som jag själv inte ens kunde se med blotta ögat) ställde han sig i en position likt en fäktare:
Maskinen i höger hand, den vänstra bakom ryggen, ena benet långt fram under stolen och den andra långt bak.

Efter varje sådant tillfälle tog han INTE ETT steg bakåt, utan gick cirka tre meter ifrån mig för att beskåda sitt verk, alltså mig.
Och eftersom han gjorde detta ur tre vinklar (bakifrån, från vänster och från höger) så förstår ni att det sprangs en del i salongen.

Jag var vid det här laget övertygad om att jag var med i Dolda Kameran.
Vanligtvis är jag inte mannen som tyst och stillasittande inte agerar, men denna av "show" av en kombination av Borat, Basil Fawlty och Mr Bean gjorde mig helt mållös.

Allt medan denna cirkus fortgick tittade jag vädjande med jämna mellanrum mot tjejen som skötte kassan och annat praktiskt i salongen.
Hon rörde dock inte en min, utan såg däremot ut som om det som utspelade sig var den naturligaste sak i världen.

Ungefär en kvart in på timme två i frisörstolen var jag tvungen att agera.
Jag tog då tag i uttunningssaxen och började klippa mig själv med höger hand.
Samtidigt drog jag i håret med vänster hand på andra sidan huvudet medan jag pedagogiskt (nåja) förklarade att jag nog hade förväntat mig att han skulle klippa lite mer än en millimeter.

För ett ögonblick frös han till, tittade på mig... innan han exploderade i ett leende så brett att de vita tänderna gnistrade:
"Ja, jag ska göra det också. Lugn bara, var bara lugn", sa han innan han fortsatte att han jämna till hårstrå för hårstrå.

Efter en och en halvtimme såg jag mest ut som en kompott på huvudet.
Det mest fantastiska var att den "homosexuelle artisten" var nöjd med sitt arbete.
Jag befann mig fortfarande i ett tillstånd av mållöshet och visste inte vad jag skulle göra annat än att betala mina 300 rubler samtidigt som frisören sex gånger inom en minut tackade för besöket och välkomnade mig åter.

Välkommen tillbaka? Vad skulle jag bli då... en kålrot?

Goda råd var således dyra i morse och jag har nu lyckats rädda åtminstone något av mitt vackra utseende.
Jag var uppe med tuppen i morse och stod och bankade på dörren till "Stalin-Olgas" salong runt hörnet.
Salongen har garanterat inte fräschats upp sedan Sovjettiden, men "Stalin-Olga" (som egentligen är damfrisörska) är en hantverkare av den gamla skolan.
Leende insåg hon mitt problem och numera ser jag ut som någonting mittemellan en kompott och en dam i 60-årsåldern.

Jag måste dock få svar gällande den homosexuelle artisten... om det var Dolda Kameran eller om hans teknik och rörelseschema är likadant med alla kunder.
Detta "spioneri" kommer att ha högsta prioritet de kommande dagarna.

Andra bloggar om: frisör, homosexuell, salong, Moskva, Ryssland, Borat, Basil Fawlty, Mr Bean, nationaldag

11/6: Kenny skulle aldrig velat stoppa speedway. Fantastiskt - igen - SAS.

11 June 2007:

Kenny Olssons tragiska dödsolycka har verkligen fått otroligt mycket mediautrymme.
Det är i och för sig bra att det skrivs mycket om speedway. Det har skrivits mycket fint om Kenny och det är också bra att säkerheten kring sporten debatteras. Men debatten måste hållas på en vuxen och realistiskt nivå.

Såg att Expressen häromdagen hade en läsarfråga som löd: "Bör speedway förbjudas"?
Man baxnar verkligen. Vad är det för fråga? Hur j-vla inteligentsbefriad får man vara? Och hur relevant är det att ställa en sådan fråga till folk som inte har en aning om sporten?

Senast svensk speedway upplevde en dödsolycka på elitnivå var 1976. Det har hänt några tragiska olyckor på senare tid, men att sporten skulle vara särskilt farlig... nej.
Det körs tusentals och åter tusentals heat varje år i Sverige och utomlands varje år och i förhållande till det, är de svåra olyckorna förvånansvärt få.
Dessutom, frågor som berör sporten ska väl i första hand debatteras bland utövarna, bland de som på andra sätt är engagerade i sporten samt möjligen fansen och den övriga publiken.
Alltså sådana som vet vad de pratar om.

Expressen är väl det sista organ som ska slänga ut en sådan fråga till sina läsare. Det är så sjukt och intelligentsbefriat så att man inte tror att det är sant.
I synnerhet när samma tidning i anslutning till frågan har intervjuer med Kennys far, flickvän och lagkamrater som alla bedyrar Kennys kärlek till sporten och att han absolut skulle velat att man ska fortsätta att köra.
Dessutom... hur förbjuder man landets tredje största arenasport i publik räknat? Man förbjuder ju inte direkt annat när en olycka händer; man får fortfarande flyga, köra bil, röka och dricka sprit... mig veterligen.

Kenny Olsson är det sista personen som ens skulle komma på tanken att stoppa eller förbjuda speedway.

En del hävdar att man inte ska leta syndabockar i svåra ögonblick som detta. Jag är inte lika säker. I mina ögon var det som hände Bajen Speedways Kenny Olsson på Kråkvilan i Norrköping ingen olyckshändelse. I alla fall inte i ordets rätta bemärkelse.

Ett av mina bästa minnen från Kenny var en septemberkväll 2004 på Gubbängen.
Det var då Bajen Speedway var nära att avancera till Elitserien redan under klubbens första säsong. Vi förlorade knappt och dramatiskt hemma på Gubbängen i semifinalen i kvalet till Elitserien.
Kenny Olsson gjorde en hjältematch. Den kämpanda, det fighterhjärta han visade mot det materiellt och erfarenhetsmässigt överlägsna motståndarlaget har för alltid etsat sig fast i mitt minne.
Jag var sjukt stolt över Kenny den kvällen.

Den förare som var inblandad i Kennys olycka i Norrköping, avslutade den där septemberkvällen 2004 med att åka runt Gubbängen och visa långfingret till vår publik. Tro fan att det blev upploppsstämning.

Kenny Olsson var en idrottsman i ordets rätta bemärkelse. En schysst, ärlig, kämpande idrottsman.
Vila i frid där uppe.

Hörde en ny SAS-story av en kollega häromdagen, som jag inte orkat bry mig om de senaste dagarna.
För några dagar sedan taxade en SAS-kärra ut från gaten i St Petersburg för att flyga till Stockholm. Kärran stannade dock nästan omgående på plattan och blev stående där.

Efter en halvtimme i den 35-gradiga värmen så stängde man av aircondition. Efter ytterligare två timmar ståendes på plattan så började SAS att SÄLJA drycker och tilltugg ombord.
Observera S Ä L J A. Inte bjuda kunderna som plåster på såren. Efter ytterligare en tid så meddelades passagerarna att planet drabbats av ett tekniskt fel och att man inte visste hur lång tid det skulle ta att reparera maskinen.

Tillbaka i flygplatsbyggnaden så ska ni inte tro att SAS ordnade någon mat, dryck eller något annat. Ej heller bokade man om passagerarna till andra flighter.
Anledningen: Enligt SAS var inte flighten inställd, utan "bara" försenad.
När jag någon dag senare fick en uppdatering om denna soppa... så hade kollegan ännu inte kommit till Stockholm. Då hade det gått mer än ett dygn.
"Fantastiskt" jobbat, SAS. Igen.

Andra bloggar om: Kenny Olsson, speedway, Bajen Speedway, Vargarna, Norrköping, SAS, Expressen

8/6 (2): R.I.P... Kenny. Vi glömmer dig aldrig.

8 June 2007:

Kenny Olsson orkade inte.
En gammal kollega ringde och meddelade att Kenny förlorat sitt sista heat och att läkarna stängt av respiratorn.

Det kommer att ta lång tid innan den här chocken lägger sig och mina - och förhoppningsvis allas - tankar går först och främst till familj och övriga anhöriga.
I sådana här stunder är idrotten rätt oväsentlig.

Men Speedwaysverige, Bajen Speedway, Stockholm, Vargarna och idrottsvärlden har förlorat en fighter.
Det kanske kanske största idrotts- och framför allt klubblagshjärta jag någonsin sett, hört talas om eller läst om.
Det är inga överord.
Kenny var en kanonkille. En förebild för klubb- och lagidrott.

Vi trodde på honom och han gav oss tillbaka i form av hjärta, vilja och poäng på banan. Samtidigt hade han pondus att vädra sin oro - och missnöje om han kände att han blivit förfördelad.
Jag minns speciellt ett tillfälle efter Bajen Speedways sagolika säsong 2005 när vi fullständigt krossade Allsvenskan och gick upp i Elitserien.
Utan Kenny Olsson hade vi aldrig gått upp i Elitserien. Med lagkapten Peter Nahlins materiella och mentala stöttning bildade de två ett underbart och oslagbart team, vilket var ryggraden i Bajen Speedways sportsliga framgång.
That´s the fact.
Kenny var lysande och framför allt var han den som personfierade och stod för allt vad Bajen Speedway var på den tiden under klubbens uppbyggnad; en klubb, ett lag, en för alla - alla för en och där laget och klubbmärket alltid före individerna.

Kenny ville träffas för att vädra sin oro inför klubbens premiär i Elitserien 2006.
Han hämtade mig i sin vita skåpbuss och han berättade om sin oro för att han inte skulle ingå i planerna för framtiden... trots, som han uttryckte det, "varit med från början och byggt upp klubben och varit med om att ta Bajen Speedway till Elitserien.
Jag minns att jag tyckte att det var stort att han tog upp sin oro istället för att bara vara tyst och lämna klubben.

Jag berättade att jag aldrig skulle lägga mig i det sportsliga i form av trupp- och laguttagningar, men lade till:
"Kenny... du slår in öppna dörrar. Vi hade aldrig varit i Elitserien utan dig."
Han nöjde sig med det och skrev på nytt kontrakt, men skrevs i farmarklubben av snittrelaterade anledningar.
Kenny var fortfarande Bajen Speedway-förare, men var utlånad till Vargarna i Norrköping under den här våren.

Han kommer aldrig tillbaka till Gubbängen, men Kenny kommer för alltid att finnas i våra hjärtan, minnen och sinnen.
Jag vet också en annan sak.
Finns det en serie i "visa-stort-hjärta" eller "aldrig-ge-upp" eller "lagkänsla" där uppe i himlen... så är Kenny Olsson lagkapten i det mest framgångsrika laget.
R.I.P. my friend.

Länkar: DN, DN, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp, AB, AB,

Andra bloggar om: Kenny Olsson, speedway, Bajen Speedway, Gubbängen, olycka, Vargarna, Norrköping, R.I.P,

8/6: Snälla, snälla, snälla Kenny Olsson... kämpa och klara det här, du måste.

8 June 2007

Kämpa Kenny! Snälla, snälla, snälla klara det här nu.
Jag var helt knäckt i natt när jag nåddes av den hemska nyheten att Bajen Speedways Kenny Olssons skadats allvarligt i en match i Norrköping för Vargarna, dit han är utlånad av Bajen Speedway den här säsongen.
När jag nu på förmiddagen förstår vidden av olyckan och att Kenny enbart hålls vid liv med hjälp av respirator kan jag inte längre hålla tillbaka tårarna.

Jag skriver nu det som jag alltid sagt direkt Kenny: "Du är min man - och kommer alltid att vara min man".
Kämpa nu som du gjorde för Bajen Speedway... så kommer du att klara det här.
Ingen har nämligen en sådant hjärta och "aldrig-ge-upp-vilja" som Kenny Olsson.
Du var och är det moderna Gubbängens kung.

När jag grundade och drog igång Bajen Speedway var Kenny Olsson en av de första förarna som kontrakterades.
En anledning var att han var stockholmare, eftersom en viktig del i konceptet Bajen Speedway var att bygga upp klubben kring stockholmsförare.
Men en viktigare sak var att min mentor och Bajen Speedways förste sportchef, Torbjörn Harrysson, hävdade att Kenny var en lagåkare och fighter.
I Bajen Speedway var laget, klubben och klubbmärket viktigare än individen.
Torbjörn Harrysson överdrev inte.

INGEN har stått för det eller visat detta lika tydligt och bra som Kenny Olsson.
Han hade knappa resurser och långt ifrån det bästa materialet, men detta kompenserade han med ett "fightande" och ett hjärta som jag aldrig sett, hört eller läst om tidgare.
Kenny... du var Bajen Speedway och personifierade det Bajen Speedway stod för de två första säsongerna, 2004 och 2005.
Vi hade aldrig klarat den osannolika resan från "ett blankt papper" till Elitserien på två säsonger utan dig.
Du var kung på Gubbängen.

Jag minns våra telefonsamtal över Atlanten när du vann den där inomhusserien i isspeedway två år i rad. Jag minns när vi träffades i ditt garage, på McDonalds, när vi pratade i telefon inför säsongerna.
Jag minns ditt engagemang och den glädje du visade i depån inför matcherna, den jävlar-anamma du visade på banan och den ilska du visade efter ett heat du inte var nöjd med.
Jag trodde alltid på dig. Jag stöttade dig alltid och jag är stolt för det.
Och jag blev glad för allt det du sa till mig och visade.

Snälla Kenny, ge inte upp. Det får inte bara sluta så här.
Du finns i mitt hjärta. For ever.

Läs mer i Norrköpings Tidningar, Folkbladet, Aftonbladet, AB, Dagens Nyheter, DN, Svenska Dagbladet, SvD, Expressen, ExP, Bajen Speedway.

Andra bloggar om: Kenny Olsson, Hammarby, Speedway, Bajen Speedway, Norrköping, Vargarna, lagåkare

7/6: Lösningen på Palmemordet. Kockar i arbete. Var är vänsterdräggen? Ugglan på ribban.

7 June 2007:

Det stora som hände idag var att vi löste Palmemordet.
Det var ganska enkelt och gick över en lunch.

Det hela började med att vi pratade om pistolmunstycken som av misstag hamnat i en kvinnas necessär. Därifrån var steget inte långt till använda kondomer som av misstag hamnat i oskyldigas mäns toalettväskor.

Nästa steg var hur man smugglar ombord "vapen" på flygplan, vilket naturligt följdes upp av hur katastrofalt dålig svensk polis var vid Palmemordet, något som sedan lika naturligt förde oss in på ämnet fulla finska buss- och långtradarchaufförer.

Den diskussionen ledde oss in på en stor man, Kenta Gustafsson, och efter några hyllningar var nästa ämne det kanske mest kända fyllot, Christer Pettersson.
Nu känns det visserligen som att jag glömt några - viktiga - ledtrådar och ämnen, men hursomhelst så kom vi fram till något som rörde Mockfjärdsvapnet och därmed lösningen på Palmemordet.

Jo, jag vet det att det låter lite rörigt... och ska jag vara riktigt ärlig så minns jag inte vem vi enades om var mördaren.
Men det vi kom fram till lät i alla fall riktigt bra, relevant och sannolikt.

Jo, förresten... det var Christer Pettersson.
Beviskedjan här ovan (munstycket, kondomerna, fulla chaffisar, etc) knöts ihop när kocken "Klon" påminde oss om nämnde Petterssons utvik i herrmagasinet Hustler, där han utmanande låg på en björnfäll.
I mitt exalterade tillstånd har jag nu glömt vem av oss som skulle kontakta Palmegruppen.

Idag har jag också sett kockar i "arbete". Observera att bilden inte är arrangerad, utan att jag tog dem så där på bar gärning.

En annan skön bild är onekligen den på de parkerade bilarna. Hur ofta sker något sådant, en på miljonen eller snarare miljarden?!

Kinas starke man, statschefen Hu Jintao, är på ingång till Sverige. Han var en av männen bakom krossandet av demonstrationen på Himmelska Fridens Torg 1989.
Jag kan i och för sig förstå att regimen reagerade som de gjorde, men jag tar naturligtvis avstånd från sättet de gjorde det på.
Hursomhelst, undrar om vänsterpacket och yrkesdemonstranterna kommer att ge sig ut att demonstrera och slå sönder skyltfönster i morgon, precis som de gjorde när George Bush var i Sverige?

På tal om kommunister och andra vänsterextrema. Läste att vänsterdräggen försökte stoppa en tillåten demonstration i Stockholm på nationaldagen.
Var var alla ni som annars gapar om demokrati då?
Och hur kommer det sig att ni inte reagerade på samma sätt i onsdags som häromveckan när bögarna stoppades i Moskva?

Sverige vann programenligt i EM-kvalet igår mot Island med 5-0. Noterar att IFK Norrköping ikväll vann i Superettan mot Sundsvall med samma siffror.
Islänningarna Gunnlaugsson och Thordarson gjorde fyra av målen. De hade kanske behövts för Island på Råsunda igårkväll.

Efter den danske supporters attack på domaren i lördags och det bisarra svenska 5-0-målet på Råsunda... så inträffade något annat helt sjukt i Helsingfors igår.
Tydligen så har en uggla övervintrat på den 28:e bänkraden på Olympiastadion i Helsingfors. Under EM-kvalet Finland-Belgien tvingades ugglan försvara sitt "hem" i ordets rätta bemärkelse.

Eller som TT skrev: "Med högkvarter på Belgiens ribba gjorde ugglan störtdykningar mot spelarna. Domaren tvingades bryta matchen i sju minuter."
Otroligt underbart.

Andra bloggar om: Palmemordet, långtradarchaufför, munstycke, Christer Pettersson, Kenta Gustafsson, Hu Jintao, kockar, parkering, vänsterextremism, Moskva, uggla, Helsingfors, Island, IFK Norrköping Andra bloggar om: Himmelska Fridens Torg, Kina

6/6: Heterosex-konsert i Moskva. Mordhoten mot Frisk var värre.

6 June 2007:

Ha den äran, Sverige!!!
Sveriges nationaldag idag och i den ryska huvudstaden firar man lämpligast denna dag på Restaurant Scandinavia.
Det blir alltid bra och lyckat. Idag kan man dessutom kombinera nationaldagsfirande med EM-kvalet Sverige-Island senare på kvällen.

Jag bara väntade på detta... cirka två veckor efter att den olagliga homosexuella demonstrationen stoppats i Moskva (läs: här och här), så blir det nu en konsert som stöder heterosexualiteten; "The March of the Sexual Majority".

Konserten kommer att inkludera minst tio olika uppträdanden, en utställning med erotiska fotografier, en fotomodellsession samt tävlingar med priser som ska stödja människor att "grow rich not only spiritually but materially".
Konserten bevisar bara att de flesta ryssar är emot homosexualitet. Orsakerna till detta är flera, men en är den demografiska situationen eftersom Rysslands befolkning minskar med cirka 700 000 människor varje år.
Bögar löser knappast den problematiken.

Kom att tänka på annan sak angående den avbrutna matchen Danmark-Sverige i lördags och danske supporterns attack på domaren. Det är spelarna som är idolerna och det är de som representerar vad fansen älskar och i många fall lever för.
Christian Poulsen är således den stora boven.

Media har gjort en jättegrej kring supporterns attack på domaren och att det skulle ha varit ett steg mot fotbollens död. Men man har glömt att sätta in händelsen i ett perspektiv.
Det är inte mer än två år sedan en av världens mest kända fotbollsdomare, svensken Anders Frisk, tvingades lägga pipan på hyllan på grund av åtskilliga mordhot efter att han visat ut Chelseas Didier Drogba.
I mina ögon var detta en större och värre dödsstöt mot fotbollen.
Det tycker tydligen inte media.

Fick ett sms från Mads som är i Vyborg nu. Han meddelar att han struntar i att åka till Riga och Lettland-Danmark ikväll. "We are out anyway and I am still mad at Poulsen and the referee", skriver han.

Andra bloggar om: heterosex, stödkonsert, homosexualitet, gayparad, Moskva, Ryssland.Danmark-Sverige, supporter, Anders Frisk, Didier Drogba

5/6: Ölkastande "Mads" från Viborg till Vyborg. Helsingfors en trevlig förebild.

5 June 2007:

Vissa människor har svårt att läsa.
Igår skrev jag att jag FÖRSTOD den danske supportern som hoppade in på planen.
Jag skrev inte att jag rättfärdigade eller att jag tyckte det han gjorde var bra.
Det är alltid oerhört korkat att springa in på planen och ännu mer korkat att attackera en domare.
Hoppas att jag är tillräcklig tydlig nu.

Men fotboll upprör och varje helg runt om i världen så gör åskådare spontant icke-så-genomtänkta-handlingar.
Men det ingår i fotbollens natur.

Tillbringade måndagen i Helsingfors hos golfjournalisten. Det var mycket trevligt.
Helsingsfors är verkligen en lugn och trivsam stad. Ordning och reda och snyggt och välstädat. Såväl inne i stan som i förorterna.
Helt annat än Stockholm alltså. Det beror framför allt på att finnarna bedriver en annan sorts politik än Sverige.
Måste säga att den finska huvudstaden är en förebild för hur städer ska se ut.

Danmark-Sverige igen. På kvällen träffade jag en dansk som hade varit på matchen på Parken i lördags.
Han var på väg från danska Viborg till ryska Vyborg... vilket jag tyckte var rätt coolt.
Han visade bilder från läktaren på sin mobiltelefon och han erkände utan omsvep att han hade kastat öl på de svenska fansen på sektionen nedanför honom.
Både i första halvlek under Sveriges utskåpning och efter att domaren brutit matchen.
Jag försvarar inte heller det. Inte heller tycker jag att det är rätt. Och inte heller har jag eller skulle jag göra något liknande själv.

Men jag förstår honom. Hur förbannad jag än själv hade varit om jag fått bira på mig.
Det handlar dock om fotboll. Om känslor. Om engagemang.
Killen ångrade att ha kastade öl och annat på de svenska fansen... "but I was mad, upset and angry", urskuldande han sig.

Mads, som heter, hade också samma uppfattning som jag. Om domaren hade satt igång spelet igen och Sverige gjort mål på straffen så var risken oerhört stor att det blivit upplopp på Parken.
Hursomhelst, Sverige vinner i morgon och är därmed i princip klart för EM.
Den mest intressanta matchen spelas dock i Zagreb mellan Kroatien och Ryssland. Oavgjort där och det mesta talar för att det är kört för England.
Det var inte så dåligt med Svennis i alla fall.


Andra bloggar om: Danmark-Sverige, huliganism, Parken, öl, supporter, Finland, Helsingfors, Viborg, Vyborg

4/6: Jag förstår den danske supportern. Förlägg alla G8-möten till Ryssland.

4 June 2007:

Händelserik helg och det har handlat en del om våld.
Danmark-Sverige var en av de mest fantastiska matcher jag någonsin sett.
Den hade verkligen allt.
Och ett fascinerande slut.

Att svenska spelare ville spela klart matchen är för mig obegripligt.
Vad är det som säger att Ljungberg skulle satt straffen på Sörensen?
Inget!
Fredrik Ljungberg är ju inte direkt världens mest erfarne straffläggare.

Domaren gjorde helt rätt. Han följde regelboken och själv skrek jag direkt efter danskens attack på domaren "3-0", "3-0", "3-0".
TV-kommentatorerna sade inget om detta och min omgivning fattade först ingenting.
Att inte TV9-folket fattade något är skrämmande.

Ännu mer skrämmande är att läsa svensk media efteråt. Speciellt kvällstidningarna har lyckats fabricera att alla danskar enbart är förbannade på killen som sprang in på planen.
Det visar bara hur lite fotboll och fotbollskultur de kan... och att de aldrig kommer att lära sig vad "kärlek till ett lag" är från deras platser på pressläktaren.
Fotboll spelas inte för media. Fotboll spelas för fansen och fotbollens överlever ENBART tack vare fansens kärlek till olika lag.

Skrämmande är också att vissa i media skriver "den feta/överviktige idioten".
Expressens Mats Olsson är inte den magraste killen i journalistkåren och ni som inte sett Aftonbladets Simon Bank, så kan jag meddela att han inte lär vinna några manliga skönhetstävlingar. Allt annat än vacker alltså.
Jag förstår inte vad supporterns utseende har med saken att göra.

Personligen har jag svårt att bli upprörd över supporterns agerande. Det är inget är jag uppmuntrar och att attackera en domare är inte så smart.
Men jag förstår honom.
Jag tror att alla som ÄLSKAR ett fotbollslag förstår honom.
Fotboll upprör. Fotboll engagerar. Fotboll väcker känslor.

När ens lag blir förfördelat blir fans förbannade, arga och ibland även våldsamma.
Det har alltid varit så och kommer alltid att vara så.
Varför tror ni att folk visslar, skriker och sjunger nidsånger om motståndare och domare.

Nej, den skit jag läst i media för mig att spy.
Som sagt, fotboll spelas för fansen som lägger ner tiotusentals kronor på att följa sina lag varje år.
Fotbolls spelas inte för de som får betalt för att titta på matcher och som inte har en aning om vad kärlek och lojalitet för och med ett lag är.

Dessutom; ponera att domaren inte blåst av matchen och Sverige gjort mål på straffen... Vad tror ni att publikens reaktion blivit då?
Min gissning är upplopp och vilda attacker på svenska fans.

Dessutom, igen; vad ska krävas för att domaren ska blåsa av matchen? Är det en eller 70 åskådare som ska springa in planen? Ska domaren bli slagen i ansiktet för att han ska blåsa av matchen och man ska spela vidare om han blir träffad i magen?
Nej, jag fattar ingenting av debatten.
Domaren var bäst på plan och visade en oerhörd pondus.
Heders.

Äckligast av allt är dock vad som händer i nordtyska Rostock.
Svartklädda anarkister och kommunister och andra svin som vandaliserar och slår sönder.
Det är konstigt att inte media upprörs över alla oskyldigas bilar som vandaliserats och alla skyltfönster som krossats i Rostock.

Nej, förlägg varenda G8-möte till Ryssland... där kan man hantera vandaliserande svin.
Det första pack eller svin som kastar en gatsten... kommer att få veta att han lever.

Andra bloggar om: Danmark-Sverige, Parken, Poulsen, huligan, huliganer, Fredrik Ljungberg, Rostock, media, Simon Bank, Mats Olsson

1/6: Otroligt nog - indiern ligger kvar. "Artist" på ambassaden.

1 June 2007

Det är helt sjukt. Indiern (eller bangladeshiern eller sri lankesen eller pakistaniern) som jag skrivit om tidigare (1, 2) ligger kvar i gången på övervåningen av Sheremetyevo-flygplatsen.
Vi pratar över ett halvår nu.
Nu läste han sin vana trogen ett gammal Moscow Times. Jag såg dock inte den Veckans Affärer jag lade på hans "säng" senast.
Han har också fått sällskap av två andra killar. Både dessa låg dock och sov.

Jag har aldrig pratat med indiern, men har nu bestämt att jag nästa gång ska söka verbal kontakt och reda ut varför han egentligen har Sheremetyevo som sitt hem.
Jag fattar verkligen inte varför han inte åker hem? Eller varför han inte ansöker om visum att få komma in Moskva och ta ett jobb där.

Satte 25 euro på oavgjort mellan Danmark och Sverige i EM-kvalet på lördag. Det känns som säkra pengar.

Det är skönt att komma hem till kylan i Sverige. Moskva har varit sjukt hett i tre veckor.
Vi pratar om dagstemperaturer mellan 30-35 grader varje dag. Alla värmerekord som går att slås har slagits denna månad. Häromdagen slogs det sista; sex dagar i följd har snittdygnstemperaturen varit över 30 grader.
Då förstår ni att kvällarna och nätterna varit rätt "behagliga". Varenda park, badplats... ja, öppen ytor är fullpackade av människor.
Problemet är dock att det är förbjudet att bada i de flesta dammar, floder och vattendrag i Moskva.
Det är fullt förståeligt.

Jag är av princip emot att bada i fontäner... men efter CSKA Moskva-Zenit St Petersburg senast var det nära att jag ruckade på principerna.
Fontänen utanför arenan var dock full, så jag lät bli.

Plåtslagaren och jag var på en tillställning på svenska ambassaden häromdagen. Det var rätt trevligt, men vi hade av olika anledningar inte direkt någon tur... vilket vi inte behöver gå in närmare på nu.
Den inbjudna musikern var dock en "artist" i ordets rätta bemärkelse.
Jag har aldrig hört något sämre.

Han kom med en elgitarr och den absolut minsta förstärkare jag någonsin sett.
Han försökte prata svenska mellan låterna, men ingen förstod något. Hans engelska var lika obegriplig.
Frågan är om han ens kunde prata ryska.

Jag och Plåtslagaren fullkomligt "dog" när han drog igång gamla rockklassisker med sin gitarr och den minimala förstärkaren.
Det var obeskrivlig roligt - och dåligt.
Ni vet, det är en sådan händelse som man alltid kommer att minnas.
Till och med damen från ambassaden som var värdinna insåg till slut att något måste göras och meddelade pedagogiskt arrangören att "vi kanske skulle lyssna på näktergalen nu".
Jo, det finns faktiskt en näktergal vid svenska ambassaden. Det måste vara Moskvas enda.

Andra bloggar om: Flygplats, Sheremetyevo, Moskva, rekordvärme, Ryssland, indier, Tom Hanks, svenska ambassaden, rockklassiker, artist