26/9: Trots allt bra med ett korrupt samhälle ibland. Blir aldrig av med körkortet.

26th of September:

Jag var i St Petersburg förra helgen.
En stad som är oerhört mycket vackrare än Moskva, men mindre och känns lite som landet jämfört med huvudstaden (då ska ni veta att St Pets ändå är Europas fjärde största stad).
Jag känner mig dock mer osäker där än i Moskva, det har jag alltid gjort.

Man ser fler alkoholister och uteliggare på gatorna, fler ungdomsgäng och smågangsters, rånen och ficktjuveriet är rätt problem och det finns stundtals en känsla av oprovocerat våld.
Något jag aldrig känner i Moskva. I alla fall oerhört sällan.

Det kan bero att rånoffren är flera eftersom St Petersburg är en stor turiststad, men å andra sidan var St Petersburg (hur vackert det än må vara) under det galna och sjuka 90-talet gangesterismens (kan man säga så?), kriminalitetens och den så kallade maffians huvudstad i Ryssland.
Det var väl heller ingen tillfällighet att majoriteten av de internationalla dokumentärerna som handlade om Ryssland under 90-talet om kriminalitet, förfall, våld, föräldralösa barn, barn levandes i kloaker, etc. var från St Petersburg.

Man behöver dock inte bli skrämd av St Petersburg. Tvärtom, jag råder varmt alla att åka dit, det är värt det, iaktta bara sunt förnuft.
Trots ovan kan jag garantera att St Pets är tryggare än många västeuropeiska storstäder.

Vanligtvis tar man flyget eller tåget till St Petersburg från Moskva. Nu tog jag för första gången bilen.
Förutom typ sju, åtta mil är vägen allt annat än bra. På vissa ställen katastrofalt dålig.
Och då pratar vi ändå om vägen mellan Europas största stad och Europas fjärde största stad.
Det ska byggas - modern - motorväg hela vägen... frågan är bara när?

Det tog drygt tio timmar att köra till St Petersburg.
Jag blev inte omkörd en enda gång på drygt 700 km, däremot hade jag problem med myndigheterna två gånger.
Detta på tal om kriminalitet. Den kriminalitet jag råkar ut för är de notoriskt korrupta trafikpoliserna.
Plåtslagaren förutspådde att jag skulle bli stoppad minst tre, fyra gånger.

Resultatet blev alltså två gånger. Till det ska läggas en gång när jag kom så fort över ett backkrön att polisen inte hann med att både sänka laserkameran och sedan lyfta batongen, som trafikpoliser använder för att peka på de bilar som ska stanna.
Jag stannade naturligtvis inte heller.

När man blir stoppad av trafikpolisen i det här landet går det oftast till så här.
* Polisen kommer fram, gör honnör och ber om dokument (körkort, bilens "körkort", det stämplade pappret som bevisar att man har rätt att köra bilen samt ibland försäkringspappren.
* Polisen säger vad man gjort sig skyldig till.
* Beroende på var man blir stoppad blir man ombedd att följa med till polisbilen eller in till poliskontrollposten eller så står man på gatan.
* Polisen förklarar allvaret i det man gjort sig skyldig till.
* Om man anser sig kunna motbevisa polisen, så hittar denne sannolikt en ny överträdelse.

Allt naturligtvis i syfte att bilisten ska ge upp och ge polisen en summa pengar.
Ingen vill nämligen gå den officiella vägen. Bilisten måste spendera minst en dag i rätten, med risk att bli av med körkortet, och polisen missar många timmar att tjäna mutpengar.

Mina fall den gångna helgen var dock glasklara.
Jag var hur skyldig som helst.
Och jag är glad att det hände i Ryssland. I vilket annat land som helst skulle jag blivit av med körkortet på plats.
Vid första tillfället så körde jag om en bil och en lastbil i 170 km/h långt innan den tvåfiliga sträckan började (det var sådan växelvis en- respektive tvåfilig väg).
Vid andra tillfället körde jag 103 km/h för fort, plus att jag höll på att köra över polisen när han sprang över vägen för att stoppa mig i kolmörkret sent på kvällen.

Vid första överträdelsen fick jag stiga in baksätet.
På passagerarsätet fram fanns en laptop som klart och tydligt visade min överträdelse.
Polisen lekte med datorbilden, vi småpratade om dittan och dattan och efter en stund tog han fram en blankett... då nämnde han för första gången körkortet.
Goda råd var nu dyra... och gentlemannamässigt enades vi om motsvarande cirka 1 500 kronor till honom.

Nästa incident var tuffare, dels för att lagöverträdelsen var grövre, dels för att jag hade slut på kontanter.
Jag fick följa med in i kontrollposten där tog polismannen fram en A5-skrift och läste högt om vad jag gjort mig skyldig till samt om mitt straff. Därefter tog han fram en blankett och började fylla i den.
Samtidigt berättade han att jag var tvungen att infinna mig i rätten inom fem dagar och där skulle det avgöras hur länge jag skulle bli av med körkortet.
Minst sex månader. Max 18 månader.

Jag hade så där lagom lust att infinna mig i en domstol i en håla 600 kilometer från Moskva bara för att bli av med körkortet...
... så jag föreslog att jag skulle ge mig ut och leta efter en bankomat.
Avstånden är rätt stora i det här landet och det mig nästan tre timmar och fem byar/sma samhällen innan jag kom tillbaka till poliskontrollenposten med kontanter.
Även här kostade det mig motsvarande 1 500 kr, efter att jag skyllt på att jag inte fått ut mer pengar från bakomaten.

Det sjuka i sammanhanget var att jag åkte dit på precis samma ställe på hemvägen från St Petersburg.
Till polisernas stora glädje och glada tillrop.
Den här gången körde jag bara 35 km/h för fort och klarade mig undan med cirka 200 kr i skrivbordslådan... med motiveringen att jag inte lärt mig något från förra gången.

Ni märker kanske att jag är lite ambivalent till korruptionen i Ryssland.
Ibland är den ju bra, eftersom allt går att lösa på ett eller annat sätt om problem uppstår.
Och den lär inte försvinna i första taget.
En av kvällarna stod jag och krökade med Oleg från Vladivostok. Det visade det sig att han var trafikpolis.
Rätt bisarrt faktiskt; man kan ju undra vad en trafikpolis från så-långt-man-kan-komma-österut gör i så-långt-man-kan-komma-västerut?
Vi pratar nästan halva jordklotet.

Han var hursomhelst trevlig och förklarade att det spelar ingen roll vad man gör, så länge den sista generationen från Sovjet och den första generation från Ryssland styr landet och dess myndigheter och administration... kommer korruptionen att finnas kvar, i alla fall på trafikpolisnivå.
Det känns således rätt bra att jag aldrig kommer att bli med körkortet. I alla fall inte i Ryssland.

Dagens citat:
"A good listener is a good talker with a sore throat."
- Katharine Whitehorn

Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Moskva, St Petersburg, kriminalitet, polis, trafikpoliser, körkort, fortkörning, korruption, körkortet.

16/9: På besök i "världens ände". Ryssland inget osäkert flygland. Tydligt samband mellan bränder. Flytta alla "forum" till Ryssland.

16th of September:

Jag var på en heldagstripp till Tver i helgen. Eller rätttare sagt i regionen norr om Tver.

Dit är det cirka 3,5 timmar med bil från Moskva.

Men också cirka 40 år.

Det var helt övergivna byar, halvt övergivna byar och delvis övergivna byar.

Och i de tre små samhällena vi stannade till i hade sannerligen inte
förändrats mycket sedan Sovjets dagar.

Vi kan säga som så... att Moskvas rikedomar inte kommit dit.

Samtidigt uppskattade jag verkligen delar av det jag bevittnade.

Det var kor på vägarna, besöket i "världens ände" var fascinerande, den lokala administrationen i ett av samhällena satt i en blå hundraårig träkåk och var otroligt gästvänliga och bjöd på fantastiskt god traditionell karelisk husmankost.

"Världens ände" var en by så långt man kunde komma i regionen innan (grus)vägen tog slut.

Det var som att komma till en 50 år gammal sovjetisk film.

Traditionellt trähus med rundade hörn inomhus, inga telefoner och vägen dit är helt ofarbar när det regnar.

Vill man slappna av... så är det här platsen.

Jag undrar hur många sådana byar det finns i detta väldiga land?! Sannolikt hur-många-som-helst.

Eller det måste ha varit det i alla fall... innan Chrustjov beordrade in

folk till städer och samhällen och sedan Sovjets kollaps tvingade folk till detsamma.

Fattigdomen för de som fanns i sådana här byar måste ha varit enorm under 90-talet.

Så man kan förstå att jag inte såg en riktig toalett på hela dagen. Det var "startplattor" överallt.

Nåväl... jag uppskattade i alla fall vistelsen mycket.

Man var så långt ifrån bilbränder man kan komma.

Läste att brandkåren i Malmö hade fullt upp med att släcka bilbränder i helgen.

Minst sju bilar, en husvagn och ett garage var i brand runt om i Malmö. Tre av bränderna inträffade i Rosengård.

Det sjuka i sammanhanget var det som stod att läsa i svenska medier att... "Polisen ser i nuläget inga samband mellan bränderna".

Nähä... hur stor är risken att sju bilar, en husvagn och ett garage brinner samtidigt?!

Polisen ser kanske inte något samband, men det gör jag och de flesta normalt funtade människor.

Vi kan väl säga som så... sambandet är att det knappast var "Sveriges framtid" som låg bakom

bränderna.

Sambandet torde också vara att de skyldiga näppeligen är bördiga från Sverige eller Västeuropa.

Jag har för övrigt slutat att försöka berätta för ryssar om svensk och annan västeuropeisk invandringspolitik.

Det är lönlöst. Dels för att jag inte förstår den själv, dels för att man - med rätta - blir idiotförklarad av ryssar.

Många ryssar har varit i Sverige på semester, weekendbesök eller i jobb...

... och den första minnesbilden är oftast tyvärr inte att Stockholm är vackert, utan att stan är skitig och att man tror att man kommit till något arabland.

Det är i alla fall vad ryssar säger när man pratar med dem.

Det är alltid lika hemskt och tragiskt med flygolyckor.

Jag blir dock lite sur när det alltid skrivs att Ryssland skulle vara särskilt olycksdrabbat.

För det första är det nästan alltid "västerländska" flygmaskiner som är inblandade i olyckor (alltså Boeing och Airbus).

För det andra lyfter det otroligt många flygplan i Ryssland varje dag.

För det tredje har jag ännu inte sett någon statistik att Rysslands skulle vara mer drabbat än något annat land om man tittar på antalet flygtimmar samt start-och-landningar.

För det fjärde så har jag i en internationell "accident database" enbart hittat två flygolyckor i Ryssland under 2008.
Den i Perm häromdagen samt en med ett litet plan i våras.

Förra året så inträffade tre olyckor enligt databasen; en med ett större passagerarplan samt två med mindre plan.

För cirka tre veckor sedan kraschade ett SAS-ägt Spanair-plan i Madrid med 154 döda som följd.

Jag saknar dock debatten att de uråldriga MD-82:orna är farliga plan.

Något jag personligen anser dem vara.

Något som heter European Social Forum samlas tydligen i Malmö den här veckan.

Enligt svensk media så skaffar skånsk polis förstärkning inför vänsterns demonstrationer och flera hundra poliser från Stockholm och Göteborg har flyttats till Skåne.

Det är f-n i mig osannolikt sjukt.

Och är det inte konstigt att det alltid är odugliga vänsterdrägg som "känner sig så provocerade av polisens närvaro" att de måste attackera ordningsmakten samt vandalisera butiker, bilar, gator och torg?!

Jag säger som jag alltid gör... flytta alla liknande forum till Ryssland och om ett vänsterpack så mycket som höjer en gatsten eller flaska... så är det också det sista denne gör på mycket länge.

Sådan ordning och reda gillar jag.

Dagens citat:

"All men are frauds. The only difference between them is that some admit it. I myself deny it."

- HL Mencken

Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Tver, Moskva, landsbygd, kor, världens ände, bränder, invandring, flygplan, flygolyckor, demonstrationer, Malmö, polis.

8/9: Bilar brinner även i väst. Misslyckad jakt på slott. Missade 861-årsfyrverkerierna.

8th of September:

Sitter och planerar en längre tågresa.
  Det är alldeles för länge sedan jag njöt av några dygn resandes spårbundet. 

  Ofrånkomligt kom jag att tänka på den fullständigt sjuka kvinna som tidigare i år slängde ut sitt nyfödda barn genom fönstret på tåget mellan Moskva och Tadjikistans huvudstad Dusanbe.

Nu fann som tur var några järnvägsarbetare rätt omgående babyn, som överlevde, men tågresor gör ju att man infinner sig i ett harmoniskt tillstånd, så man kan ju verkligen undra hur f-n det stod till i kvinnans huvud?!

Jag var inte vid medvetande när jag åkte ambulans senast, men jag hoppas inte att den såg ut som den på bilden till höger, vilken jag såg när jag besökte ett sjukhus i veckan.

Det har varit rätt varmt i Moskva de senaste dagarna.

  Fantastiskt varmt, till och med.

  I lördags kväll klockan 22.00 var det till exempel 27 grader. Detta alltså i september.

Det var så varmt att jag inte ens orkade delta i Moskvas födelsedagsfirande.

  Stan fyllde 861 år i helgen, gator var avstängda och det var halvtimmeslånga fyrverkerier både i lördags- och söndagskväll. 

  Jag missade båda tillfällen. 

  I söndags på grund av heta diskussioner på en födelsedags där jag och en annan partygäst diskuterade bilbränder.

Sergey (har jag för mig att han hette) envisades med att hävda att bilar i väst inte brinner eftersom de är ungefär tusen gånger bättre än ryska bilar.

  Det senare är naturligtvis sant.

  Men han hade oerhört svårt att tro att bilar brinner även i väst.

Jag lät honom hållas och argumentera tills hans "bevisförråd" var tomt.

  Då dödade jag effektivt diskussionen genom att visa bilder på en bilbrand som jag såg i Stockholm när jag hemma senast.

Jag var för övrigt den ende på hela festen som inte dansade någon gång under kvällen.

  Jag har alltid varit av åsikten att riktiga män inte dansar.

  Dessutom tror jag stenhårt på Tony Rickardssons förra tes, att de killar som dansar är de som inte har råd att stå i baren.

Vill ni veta hur en damtoalett-skylt ska se ut... så kan ni klicka på bilden här till höger.

Jag har under åratal vid inflygningen till Moskva sett ett slott som ligger i närheten av Moskvakanalen norr om stan.

  Det ser väldigt vackert ut och - från luften verkar också trädgården se fin ut.

  Jag har lika länge tänkt att jag måste ta mig ut dit för att se om det är lika vackert i verkligheten som från luften.

I söndags var det så äntligen dags för det projektet.

  Det gick väl... så där.

  Jag såg en stor, mäktig och cool sluss utanför staden Dmitrov (det finns hur många slussar som helst i Moskvakanalen, vilket jag konstaterade när jag åkte båt två veckor från Moskva till Astrakhan för några år sedan) och

 var också i en park med fontäner i Dmitrov.

  Dessutom satt jag i bilköer.

Men något j-vla slott såg jag inte.

  Och inte var det utmärkt i min bilkarta heller.

  Nu lär det väl dröja åratal innan jag försöker hitta slottet igen, men den gången ska jag i alla fall göra lite förarbete och försöka lokalisera slottet geografiskt i förväg.

  Till exempel ska jag nog ta Internet till hjälp.

 

Dagens citat:

"The big thieves hang the little ones."

  - Czech Proverb