27/12: Inte sett tillstymmelse till kravaller. Korruption, korruption och åter korruption.

27th of December

Det kändes som att jag hade kommit in i ett bloggstim men... jag vet inte... får skylla på att jag tillbringat de senaste åtta dagarna i Sverige.

Innan dess då?!

Hmmm... måste ha glömt bort att jag hade tagit upp skrivandet i denna spalt igen.

Nåväl, det finns två saker som är bra med att Ryssland arrangerar fotbolls-VM 2018.

* Förhoppningsvis kommer det - äntligen - att byggas medelklasshotell i Moskva, så att hotellpriserna sjunker från kriminellt höga till bisarrt höga.

* Det kommer att byggas nya fotbollsarenor, vilket är välbehövligt.

I övrigt, har jag svårt att se att ett fotbolls-VM kan bli succé i Ryssland.

Därtill är landet 1) för stort, 2) för dyrt, 3) för icke-pragmatiskt.

Men Ryssland 2018 är likt förbannat ett cirka tusen gånger bättre val av VM-värd än Qatar 2022.

Förresten, gällande VM i Ryssland... bör man kanske också nämna korruptionen.

Den kommer att bli grotesk, med tanke på att 13 arenor ska byggas och/eller renoveras, vägar ska anläggas och hotell byggas.

Det pratas om mer än tio miljarder dollar i budget. Den budgeten kommer dock att justeras uppåt, enligt alla ryssar med insyn som jag pratat med.

25-35% "måste" gå till folks fickor.

Med andra ord, minst 25 miljarder kronor.

Ni förstår kanske president Medvedevs frustration när han konstaterar att hans "krig mot korruptionen" hittills gett noll och inget resultat.

Till exempel så har Ryssland fallit ytterligare på Transparency Internationals årliga korruptionslista.

Landet befinner sig i den absoluta botten tillsammans med Tadjikistan, Papua-Nya Guinea och ett gäng afrikanska stater.

På tal om Ryssland. Häromdagen drabbades Moskva av en så kallad isstorm.

Jag har upplevt detta en gång i mitt liv. I Ljubljana för en del år sedan.

Den isstormen, eller konsekvenserna av den, var inte i närheten av den i Moskva.

Tänk er själva: ösregn i fem minusgrader...

Moskva fick mycket plats i världens media veckorna före jul på grund av det som pågick på stadens gator och torg.

Jag följde oroligheterna, kravallerna och spänningen mellan ryssar och invandrade kaukasier i just media.

För trots att jag rörde mig ute varje dag under den perioden, så såg jag inte tillstymmelsen av detta personligen.

Det säger en del om hur stor den staden är.

Men stämmer hälften av det som stod att läsa i medierna angående kravallerna står landet inför stora problem.

Oroligheterna startade sedan en person från Kaukasien skjutit en ihjäl en supporter till fotbollslaget Spartak Moskva.

Det som framför allt retat upp nationalister och fotbollssupportrar är att den misstänkte skytten släpptes ur polisens förvar bara ett dygn senare.

Man bör kanske således fråga sig mot vem eller vilka vreden ska rikta sig.

Den skjutne supporterns änka konstaterade i en tidningsintervju:

"De som har pengar klarar sig alltid i det här landet. Det finns en egen lag för dem".

Vad hon säger är alltså att den misstänkte, som är från Kabardinien-Balkarien i södra Ryssland, betalat sig ut ur häktet.

Det var det där med korruption...

Stockholmsflighterna till och från Moskva har tio månader efter planerna flyttat från den gamla Terminal F till nya Terminal D.

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det.

Under det gångna året när jag flygit till och från andra ställen så har inte terminal D direkt tilltalat mig.

Själlöst, helt enkelt.

Skulle det kännas annorlunda när jag senast skulle flyga min, så att säga, regulära rutt till Sthlm.

Icke.

Terminal D är en själlös terminal.

Föråldrade (men på senare år ändå moderniserade) Sheremetyevo Terminal F var nog den sista plats på jorden jag trodde att jag skulle sakna...

... men ta mig f-n, jag hade fel.

Dessutom finns det på terminal D ingen bra plats att bo på,.. om nu en ny indier skulle få för sig att tillbringa ett år eller så på en Moskvaflygplats.

Dagens citat:

"People who have what they want are fond of telling people who haven't what they want that they really don't want it."

- Ogden Nash

24/11: Hur blir framtiden för Moskvas bögar?

24th of November 2010:

Juri Luzhkov och Dulee Johnson är två personer som dominerat olika länders media medan den här spalten legat i sommaride.

Att Moskvas starke man, borgmästare och kroniskt korrupte Luzhkov under året börjat göra sig allt mer omöjlig var känt och tydligt.

Jag själv tippade till exempel att han skulle tvingas avgå frivilligt redan innan årets slut.

Men att det skulle ske så snabbt som nu skeddde var trots allt lite överraskande.

Och i ärlighetens namn så har jag ännu inte vant mig vid Moskva utan den lille kepsprydde mannen.

Det känns liksom som att hans ande fortfarande vilar över denna jättestad.

Vid närmare eftertanke är det inte heller så konstigt.

Jag menar, hur lätt är det att sudda ut något som byggts upp under 18 år?

Och tänker man efter ännu noggrannare, med tanke på hur många miljarder borgmästarstolen i Moskva är värd... så lär det dröja innan någon förändring märks. Om det nu någonsin kommer att märkas?!

Egentligen är jag bara spänd på att få reda på en sak i samband med borgmästarbytet och det är vad som kommer att hända med ett av favoritämnena i denna spalt: Moskvas bögar.

Ska den nya borgmästaren Sergey Sobyanin vara lika stenhård antigay som Luzhkov var?

Kommer bögarna även i framtiden tvingas smaka på Omonstyrkornas batonger, Moskvabornas spott och knytnävar och se präster rena Moskvafloden efter gaybåtutflykter?!

Det blir spännande och intressant att följa detta.

Gnagets Dulee Johnson har som bekant inte många rätt utanför fotbollsplanen.

Hans tidigare fyllor, köp av prostituerade, rattfyllor, misshandelsfall, misskötsel vid Liberias landslagssamlingar har nu som bekant krönts av våldtäktsanklagelse.

Som en vän undrade, lite försynt, "hur fan hinner karln med allt?

Mr Johnsson är trots allt gift och framför allt professionell fotbollsspelare... förutom allt sattyg killen hittar på.

Är det kanske inte så att killen med denna enorma "arbetskapacitet" vore en fantastisk tillgång till vilket företag som helst i näringslivet?!

Såg ett fint ukrainskt par som utanför taxfree-shopen i Kiev häromdagen dunkade i sig spriten innan de äntrade planet till New York.

På tal om borgmästare Sobyanin. Nu pratas det lösningar på Moskvas trafikinfarkter som aldrig förr.

Men.

Jag noterar att ingen nämner de kanske två mest givna lösningarna.

1) Att bilar som krockat, eller rättare sagt touchat varandra med plåtskador som följd, ska flyttas åt sidan så att den övriga trafiken ska kunna passera.

2) Att frigöra trafikpoliser från "uppdraget" att en stor del av dygnet sköta trafikljus manuellt.

Gällande den första punkten så får nämligen inte fordonen flyttas (om försäkringen ska gälla) innan en trafikpolis kommit till platsen och skrivit rapport.

Och det kan ta timmar.

Och med tusentals olyckor dagligen så förstår ni vilka köer detta orsaker.

Häromveckan missade jag till exempel halva första halvleken av cupfinalen mellan Bajen och Helsingborg på grund av att sträckan mellan möbelvaruhusen Ikea och Grand på Leningradsky Shosse tog en timme och fyrtio minuter, istället för mer "vanliga" tio minuter, en sen lördagseftermiddag.

Gällande andra punkten... så är det så att dessa trafikpoliser oftast är mer intresserade av att stoppa bilister och inkassera böter till sina egna fickor än att se till trafiken flyter,

Dessutom är jag rätt övertygad om att de ibland med vilja ställer till den fullständiga kaos som ofta råder i en del korsningar.

Detta så att de kan överträffa varandra i fikarummet vid arbetsdagens slut.

Stockholms rätt skärgård är onekligen rätt vacker från luften.

Dagens citat:

"Nobody talks so constantly about God as those who insist that there is no God."

- Heywood Broun

15/11: (Japanskt) Världsrekord i irrelevans. Mr J:s konversation med fel skotte.

15th of November 2010:

Det har onekligen hänt en hel del under tiden som skrivandet av denna spalt legat nere.

Det har till exempel spelats ett fotbolls-VM. Holland piskade dit Sverige i EM-kvalet i Amsterdam och CSKA Moskva går som tåget i Uefa Cupen, som av någon anledning numera heter Europa League.

En av de bättre historierna är den från sensommaren när Mr J hade besök i Stockholm av gemensamma vänner från Moskva, vilka ursprungligen är från de brittiska öarna.

En av dem är skotte och fanatisk resande supporter till dess landslag.

De bodde på Sheraton.

På samma hotell, visade det sig, bodde det skotska landslaget, som träningsspelade mot Sverige.

Nu har det slumpats sig så att den skotske supportern har exakt samma - riktigt skotska - namn som landslagets målvakt.

Så när Mr J anlände till hotellet bad han receptionen ringa upp till vännens rum.

"Tjena. Jag är här nu. Hur är det?"

"Ehhh, well... not too bad", svarade den starkt skotska dialekten i andra änden.

"Jag kan vänta i baren här nere, men du behöver inte brådska eftersom mötet blivit försenat en halvtimme och vi ska möta dem på vid K-gatan istället för N-torg".

"Ehhh..., but I do not know anything about any meeting. I am ordered to rest in the room", svarade den något förvirrade keepern.

"Vila på rummet?! Vi bokade ju det här mötet för flera veckor sedan", fortsatte Mr J förvånad, men utan att ha kunnat höra skillnaderna på de smått obegripliga skotska rösterna.

Inte heller konstaterade målvakten att Mr J måste ringt till fel rum, så diskussionen fortsatte ett tag till.

Föga förvånande konstaterade senare den "rätte" skotten att hans namne i skotska landslaget har samma rykte som många andra fotbollsspelare.

"Not the brightest person".

Bajen torskade som väntat cupfinalen i lördags.

Men stämningen på Söderstadion var magisk.

Det kan med bestämdhet slås fast att något liknande aldrig upplevts på en svensk läktare tidigare.

Sen kan gnagare och djurgårdare säga vad de vill.

Brest är något av denna spalts signum.

Av en slump noterade jag att Brest leder franska ligan.

Det kan aldrig ha hänt tidigare.

Dinamo Brest är däremot, som vanligt, mittenlag i den vitryska ligan.

Trafiken i Moskva har inte direkt blivit bättre under de månader jag varit för lat för att skriva i denna spalt.

Den nye borgmästaren, Sobyanin, har till exempel utropat att lösa Moskvas trafikproblem är ett prioriterat arbete för honom.

En i raden att lansera "lösningar" på stans notoriska trafikkaos är sonen till Japans förre premiärminister, Yukio Hatoyama.

Hatoyama den yngre konstaterade när hans bok om Moskvas presenterades tidigare i höstas att "Moskvas trafikproblem kan lösas".

Vackert så.

Hans lösningar är dock väldigt japanska, om man säger så, och saknar konkreta förslag.

"Ansvarsfullt och vänligt beteende"... funkar liksom inte i Ryssland.

"Att följa trafikregler måste bli hippt"... är ett annat råd som knappast kan benämnas "rocket sciene".

"Att inte parkera i eller för nära korsningar" samt att sluta med ryska förares "favoritkörsätt":

Alltså att köra in i korsningar där trafikkaos redan råder och således skapa oupplösliga trafikknutar där bilar står och tutar huller om buller i alla möjliga och omöjliga körriktningar.

Att japanen ägnat sig åt frågan sedan 2008 utan komma fram till mer konkreta lösningar är en gåta.

Eller kanske bara "japanskt", disciplinen är trots allt annorlunda där än i Ryssland.

Japanen tappade dock all trovärdighet när det visat sig att pappa Hatoyama kommit till presentationen - endast - 1,5 timme försent och det tack vare att denne fått poliseskort.

Något varken son eller fader nämnde.

Just poliseskorter och alla tusentals blåljusförsedda officiella och inofficiella bilar som kör mot trafiken, mot rödljus och inte följer den endaste trafikregel är en av de största anledningarna till Moskvas obeskrivliga trafikproblem.

Personligen undrar jag i vilken värld Hatoyama levt och lever i?!

Eller, om jag ska uttrycka mig mer konkret, varför i h-lvete skriver en japan som aldrig bott i Moskva en bok om hur stans trafikproblem ska lösas?!

Det måste vara världsrekord irrelevans.

Veckans citat:

"I hate life, I hate death and everything in between just doesn't interest me."

- Chris Rapier

11/11: En ofrivillig natt i Kiev. Svemo - ger inkompetens ett ansikte. Obegriplig turistlista.

11th of November 2010:

Ett snöoväder, ett försenat flyg och en ofrivillig natt i Kiev... är ganska bra anledningar, eller om man så vill orsaker, till att börja fylla den här spalten med en massa smörja igen.

För en gångs skull kan jag dock inte skylla flygeländet på SAS eller Luftfartsverket.

Det ukrainska bolaget Aerosvit tvingades byta flygmaskin strax innan dess avfärd till Stockholm, vilket tog sina timmar, inflygningen till snöovädrets Stockholm ytterligare tid och sedan späddes förseningen på av avisningsprocessen på Arlanda.

Eller förresten.

Om Gotlandslinjen redan i måndags eftermiddag kunde ställa in tisdagens färjeturer, så är det inte för mycket begärt att Luftfartsverket även de hade planerat lite och kallat in extrapersonal och maskiner till att snabba på avisningen av alla flygplan på tisdagen.

Nu agerade Luftfartsverket istället som Stockholms gatukontor gör varje år.

Alltså, blir förvånade och helt överrumplade över att det snöar i Stockholm - varje år - i november månad.

Mötet jag skulle haft på Kievs flygplats var kört, men jag hade hunnit med Moskvaflighten om vi inte hade tvingats sitta i över en timme på planet på Arlanda för att vänta på avisning.

All heder dock åt flygbolaget Aerosvit och all personal på flygplatsen Borispol.

De erbjöd fantastisk service med hotell, transporter samt vänligt och professionellt bemötande.

Ett visst grannland har en hel del att lära av Ukraina i alla fall det avseendet.

Nu har jag heller inget emot en natt i Kiev.

Tvärtom.

Det är en fantastiskt stad.

Men så tillhör inte jag heller kategorin "svenska turister".

En svensk resesajt presenterade häromdagen en lista med de tio minst populära resmålen bland svenska turister, vilken bygger på tre miljoner sökningar som gjorts på sajten under tre månader tidigare i år.

1) Tbilisi, Georgien

2) Bratislava, Slovakien

3) Baku, Azerbajdzjan

4) Minsk, Vitryssland

5) Tirana, Albanien

6) Ljubljana, Slovenien

7) Luxemburg

8) Vilnius, Litauen

9) Podgorica, Montenegro

10) Valetta, Malta

Skrämmande läsning, om man nu kan uttrycka sig så.

Om jag skulle lista min tio-i-topp-lista så har Ljubljana, Tbilisi, Bratislava, Minsk och möjligtvis även Vilnius en given plats på denna.

Även Kiev, Lissabon och Amsterdam är givna på listan.

Sajtens läsare verkar dock vara mer intresserade av smutsens Paris, det omoderna och ständigt terrorhotade London och kravallernas Bangkok än kultur, vackra äldre stadskärnor, fredlighet och genuina nöjesetablissemang.

Zenit St Petersburg-CSKA Moskva 1-3 igårkväll är nog den bästa fotbollsmatch jag sett på väldigt länge.

Och det inte enbart för att CSKA var gudomligt bra.

Som jag sagt flera gånger i höst, bli inte förvånade om båda CSKA och Zenit spelar minst semifinal i Europa League i vår.

Annars är jag för övrigt rätt knäckt för närvarande.

Ända sedan jag som rätt ung parvel såg Bajen torska finalen i Svenska Cupen mot IFK Göteborg på Råsunda, så har min dröm varje säsong varit att vi ska vinna cupen.

I 26 år har jag blivit besviken - och inte minst förbannad - då vi av olika anledningar aldrig ens varit nära.

Jag offrade rätt mycket för att vara hemma och uppleva den magiska kvällen mot Kalmar FF i semifinalen nyligen... men det funkar helt enkelt att åka hem på lördag.

Och jag har verkligen försökt styra om saker och ting... dock utan att lyckas.

Nu måste jag försöka streama finalen från Moskva... men hur f-n streamar man svenska TV-kanaler?

Om det är någon som lyckats någon gång får ni gärna meddela mig.

Finns det något i Sverige som personifierar begreppet "inkompetens" så är det Svenska Motorcykelförbundet, Svemo.

Jag ska här någon gång skriva ned Svemos agerande och hanterande av Bajen Speedways rättmätiga uppflyttning till Elitserien.

Man blir mörkrädd. Trust me.

En sådan inkompetens som sitter i huset på Södra Promenaden i Norrköping går inte ens längre att finna i Kina, Ryssland eller Ukraina.

Dagens citat:

"Every journalist has a novel in him, which is an excellent place for it."

- Russel Lynes

14/5: Hammarby - ett tragiskt kapitel.

14th of May:

Hammarby Fotboll är just nu ett tragiskt kapitel.
Tredje raka hemmatorsken igår (mot nykomlingen Öster) och lyssnar man på sponsorer och fans under och efter matchen, så finns det ingen ljusning i sikte.
Jag är dock inte förvånad.
Jag tippade innan säsongen att Bajen slutar på nionde plats - och det finns ingen anledning att revidera det tipset.

Jag sprang på "mötet" mellan vissa fans och tränaren Michael Borgqvist efter matchen.
Jag hatar AIK och hur mycket gnagare "Borken" än är, så var "Borken" just den typ av spelare som jag älskar.
Och han ska respekt för att han gick ut och mötte fansen efteråt.

Men "Borken" och mesen Jesper Blomqvist är på fel plats.
De skulle naturligtvis aldrig ha tagits till Bajen från första början.
Skulden till all skit i Bajen är naturligtvis förre VD:ns, Michael Andersson.
Han är gudskelov borta, men hans kompanjoner Apelgren och Törnsten är kvar i både bolagets och föreningens styrelser och så länge dessa herrar sitter kvar på dessa poster så finns det bara två alternativ: konkurs eller nedflyttning.

Att Bajen dessutom har en groteskt felrekryterad ny VD (av herrarna ovan) som också står som "informationsansvarig" i organisation... visar bara hur stort förfallet är.
Vore det inte bra om denna VD/informationsansvariga informerade om hur illa läget är i klubben.
Jag fattar till exempel inte heller varför inte ledningen helt enkelt tar ett snack med Shaaban och Söderström?!

"Pojkar, vi är ledsna, men vi är på väg konkurs och vi måste säga upp eller omförhandla era kontrakt. Ni kan naturligtvis vägra, men då är det konkurs som gäller och då får ni inget".
Jag tror inte ens Shabaan skulle (våga) sätta Bajen i konkurs.

Man blir ju knappast förvånad... men hur fan kan vi ha sådana här politiker i Sverige.
Naturligtvis är han socialdemokrat. Ty riktiga partier tar inte emot sådana här människor.
Och han lär ju knappast ha blivit troende av hedersrelaterat våld de senaste dagarna.
Rimligtvis borde han alltid ha haft sådana åsikter.

Ibland känns det som att Bajens ledning fått sin utbildning på Nordkoreas motsvarighet till Handelshögskolan.
Jag har inte varit inne och tittat på sajten på länge, men såg idag att de plockat bort logotyperna från svenska och andra globala företag som man tidigare påstod sponsrade skolan.
Nordkorea och information är ungefär detsamma som Hammarby och information.
Alltså obefintlig alternativt förvanskad.

Dagens citat:
"I believe in equality for everyone, except reporters and photographers."
- Mahatma Gandhi

10/5: Bögtåg på ambassader. Imponerande parad. Till Ryssland utan visum.

10th of May:

Solen sken, föga förvånande, gatorna kantades av hundratusentals människor och Victory Day-paraden var mäktigare än någonsin.
Nu är jag visserligen av princip emot vapenskrammel, då jag anser att det hör till en förgången tid och enbart genomförs i diktaturer, företrädesvis då kommunistiska sådana.
Men när man väl står där och ser paraden, såväl generalrepetitionen i torsdags som den riktiga igår, är det så imponerande och rent ut sagt så jävla coolt att man storknar.

Man måste bara älska det.
Blir man inte, som man, upprymd av rasslande larvfötter, stridsfordonsavgaser, lågsniffande flygplan och långdistansmissiler på åttaaxlade fordon är man sannolikt... jag, bög.
Jag har i alla fall aldrig träffat någon homosexuell som är svag för vapen och krig.

Coolast under årets Victory Day var inte britterna som marscherade på Röda Torget i sina björnfittor eller Turkmenistans befälhavare som ledde sina styrkor från en hästrygg.
Häftigast var stridsplanen som flög i en formation som bildade talet 65, eftersom det var 65-årsdagen av krigsslutet som firades.
Jag är också svag för Topol-M, missilerna som har en räckvidd på hela 11 000 kilometer.

Vi hade dessutom de absolut bästa platserna för att bevittna helikoptrarna och flygplanen: uppe på tanken på en parkerad vattenlastbil.

På tal om bögar. En av den här spaltens favoritämnen är, som bekant, Moskvas bögar.
Det börjar närma sig Gay Pride-tider och tro inte annat än att Moskvas tappra bögar ska göra ett nytt försök.
Jag kan trots allt inte låta bli att fascineras av deras försök.

Varje år slutar det med att de antingen får stryk av homosexfientliga ryssar, av poliser eller Omon-styrkorna.
Förra året hade de hoppats att få genomföra sin "demonstration" i ljuset av Melodifestivalen.
Det gick inte så bra, om man säger så.

Årets kreativa försök, det är i alla fall vad de vill, är att få hålla sitt Gay Pride på någon eller några utländska ambassader.
Det känns som att inte heller detta kommer att funka så bra.
De måste ju trots allt ta sig till och från dessa ambassadområden också.

Nåväl, det ska bli spännande att följa utvecklingen även i år.

När till och med ryssar undrar vad grekerna är för människor som skapar upplopp och kravaller... då kan man verkligen anse landet som komplett idiotförklarat.
Ryssar bryr sig i vanliga fall inte om vad som händer utomlands, så länge det inte berör dem själva eller Ryssland som nation.

I ärlighetens namn: jag har inget ont att säga om SAS varken i onsdags eller idag.
Däremot kan man ju undra hur det står till med snubben som släntrade in sist på planet idag och satte sig framför mig?!
Killen hade flugit till Moskva med samma maskin, men kom nu tillbaka och berättade för flygvärdinnan att han inte kom in i landet.
Varför?
Han saknade visum.

Undrar vilken planet den snubben levt på eftersom han tydligen missat att man måste ha visum till Ryssland?!
Och man kan ju undra hur han kom så långt som till passkontrollen på Sheremetyevoflygplatsen.
När man checkar in på Arlanda så måste man visa sitt pass och visum.
Ännu hårdare är kontrollen av dessa dokument vid gaten innan man går ombord på planet.

Hur tänkte killens arbetsgivare som tydligen skickat honom på en tvådagars affärsresa till Moskva?
Och hur resonerade resebyrån som, enligt vad han sade till flygvärdinnan, bokat såväl resan som hotell åt honom?!
Jag som alltid trott att alla svenskar i 35-40-årsåldern är både välberesta, välinformerade och allmänbildade.
Men man upphör aldrig att förvånas.


Dagens citat:
"The opposite of talking isn't listening. The opposite of talking is waiting."
- Fran Lebowitz

5/5: Grekland - ett riktigt skitland.

5th of May:

Superettan är mycket roligare än Allsvenskan.
Således blev resan till Södertälje igår en riktigt succé.
Kvalitetsbaljor, som Bajen gjorde igår, gjorde vi inte ens förra gången vi var i Superettan, på 90-talet.

Det bästa med de tre pinnarna var dock att vi kom längre ifrån nedflyttningsplatserna.
I min värld handlar det nämligen fortfarande om att rädda nytt kontrakt.

Det blev en lång resa till Moskva förra gången: båt och taxi.
Idag ska jag flyga SAS. Det kan också bli en lång och jobbig resa.

SAS ja... när jag flög konkursbolaget förra veckan från Moskva, så möttes jag av en blängande homosexuell 55-årig flygvärd (eller heter det flygvärdinna, även för manliga sådana?).
Bredvid honom stod en extremt ful och tjurig 62-årig flygvärdinna som först blängde och sedan var på väg att säga något om min resväska, eller kabinväska, som det tydligen heter.
Jag förekom båda genom att först högt och tydligt beskriva dem och deras bolag, för att sedan trycka ned i halsen på dem att väskan minsann smidigt och utan problem fått plats i deras egen "väskmätare", som ibland finns bredvid incheckningar.

Med sådan personal behöver man inga fiender.
Det är inte konstigt att SAS är det största skiten som finns där uppe i luften.
Jag kan knappt bärga tills skräpet "kånkar".

Jag, liksom de flesta normala människor, anser för övrigt att personal i luften ska vara ung, modernt klädd, tillmötesgående och framför allt service-minded.
Alltså, allt det som SAS saknar.

Hittade bilder från den omständiga resan till Moskva nyligen.
Där i ingenmansland i den gamla svenskstaden Narva mellan EU och Ryssland finns en skylt som tydligt visar att man inte får cykla.
Naturligtvis hade ryssen framför mig i passkontrollen cykeln med sig.

Det är ju så i "bonka"-länder... regler och lagar är enbart ett nödvändigt ont, som naturligtvis inte följs.

Nästa gång jag är i Tallinn och har lite tid över, så ska jag göra ett seriöst försök att roa mig på den rosa partybussen som jag och Mr J såg parkerad i Tallinns förorter.
Det kan bli en annorlunda upplevelse.

På tal om konkurser. Grekland är som bekant ett riktigt skitland.
Alla vet det.
Utom grekerna själva.
De har fejkat och ljugit sig in EU, pensionsåldern är (eller var fram tills igår 53 år), knappt en jävel betalar skatt och grekerna tycker på fullaste allvar att tyskar och andra civiliserade européer ska jobba medan de själva ska leva på civiliserade europas arbete och medel.

Och kanske ännu värre är idioterna nu strejkar, trots att EU och IMF av någon outgrundlig gått in och hjälpt Grekland med ofantligt många miljarder i lån.
Jag har alltid haft svårt för Grekland, men nu rusar landet med stormsteg mot toppen bland Europas största skitländer Rumänien, Bulgarien och Polen.

De senare finns på skitlandslistan mest för deras ovilja eller okunskap att kompromissa.
Men det kanske blir bättre nu efter den ofattbara tragedin som drabbade landet förra månaden.

Det är tydligen 24 grader i Moskva idag. Det gillar jag.
Nu ser jag fram emot militärparaden i Moskva på segerdagen på söndag.
Den ska tydligen bli ännu grymmare och värre än förra året.

Dagens citat:
"Do not worry about your difficulties in Mathematics. I can assure you mine are still greater."
- Albert Einstein

26/4: Vem kånkar först: Hammarby Fotboll eller SAS? Sovande människor nytt samlarobjekt.

26th of April:

Det är rätt fascinerande att något som vanligtvis tar två timmar kan ta så mycket längre tid.
Vulkanaskan tvingade mig förra veckan att titta på inställda flyg och att ta nya vägar till Moskva från Sthlm.

Jag och Mr J inledde med båt till Tallinn, med allt det innebär. Fortsatte med taxi till Narva, för att sedan gå till fots över gränsen till Ryssland.
Därefter tog vi taxi från Ivangorod på den ryska sidan till St Petersburg.
Väl i St Pets skippade vi dock tåget och tog flyg till Moskva istället.
Vi var för trötta, kort och gott, för att lägga ytterligare typ tio timmar på resande.

Intressant:
Luftrummet i Finland var stängt lika länge som i Sverige, alltså majoriteten av tiden under knappt en veckas askproblem.
Från St Petersburg, som är beläget "around the corner" från Helsingfors, kunde man dock flyga hela tiden.
Det togs bevisligen andra beslut i det här landet... men inte fan ramlade det någon flygmaskin på grund av aska i motorerna för det.

Jag har börjat samla på sovande människor.
Eller ska man kanske säga på folk som intagit för mycket av livets goda.

TV 4-Sportens "avslöjande" om agenten Oliver Cabrera är egentligen ingen större nyhet.
I alla fall inte bland de som känner mig.
Jag har i åratal varit livrädd för dennes affärer ska komma ut i media.
Detta eftersom Bajen är den klubb han jobbat mest för och med.

Om nu Gais hotas av poängavdrag och till och med tvångsnedflyttning... så lär Bajen spela mot BK Borsten och Bajen United i Stockholms lägre serier redan efter VM-uppehållet.
Vi bajare kan bara hoppas att spåren är hyfsat väl igensopade.

Riktigt skrämmande är också de uttalanden som Bajens nya VD gjorde i Fotbollskanalen.se idag.
Bland mycket annat visar detta tyvärr åter att kvinnan i fråga är en grov felrekrytering.
Att hon dessutom lobbades in i klubben av folk i kretsen kring de som är den direkta orsaken till Bajens kris samt dessutom finns i kretsen kring huvudpersonen i 4-Sportens avslöjande gör inte saken bättre.

Den stora frågan nu är vem går i konkurs först, Hammarby Fotboll eller flygbolaget SAS.?
Ett spelbolag som jag mailat för att fråga möjligheten att "betta" på detta... meddelade mig att de inte tog emot spelet.
Troligtvis för att det är hugget som stucket och att inget av alternativen lär ge ens insatsen tillbaka.

Vissa saker som är rätt barnsliga tycker jag är fantastiskt roligt.
Som till exempel att när man går igenom säkerhetskontrollen på Pulkovoflygplatsen i St Petersburg så gör man det via "homo-scan".

Den är dock bra.
Och framför allt, man går in i den med allt på sig: nycklar, telefoner, bälte... you name it.

Nej förresten, det bästa av allt:
Begreppet "personlig integritet" finns inte ens på världskartan.

Dagens citat:
"In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on."
- Robert Frost

13/4: Det blir aldrig mer som premiären mot Ope. Stolthet och paranoia bakom flygolyckan. Ståndsmässigt flygande med Aeroflot.

13th of April:

Oj, två veckor gick rätt snabbt, märker jag.
Ikväll spelar Bajen premiär i Superettan, vilket jag tyvärr missar eftersom jag tillbringar kvällen i Europas fjärde största stad.
Eftersom Superettan är finare och roligare än Allsvenskan, så tänkte jag nämligen ära diverse arenor runt om i Sverige med besök den här säsongen.

Mycket naturligtvis för nostalgins skull.
Jag har drömt och längtat efter att åter se Bajen på arenor som Stora Valla i Degerfors, Nya Parken i "Peking" och för att inte tala om Domnarsvallen i Borlänge.
Den förre ekonomiansvarige på ett av landets TV-bolag messade tidigt i förra veckan och meddelade att det var slutsålt i Ängelholm ikväll.

Det är onekligen rätt coolt.
Men någonting säger mig att det inte kommer att bli samma klassiska resa som premiären borta mot Ope i Östersund på 90-talet.
Dagens fotbollsfans är inte lika tåliga, "kreativt vilda" och framför allt inte lika törstiga som vi som reste för 15, 20, 25 år sedan.

När det gäller Ope-premiären så minns jag att vi gick på tåget i Stockholm och jag minns även att jag läste i tidningen dagen efter att vi torskade fighten med enda baljan.
Ovanstående ekonomiansvariges kommentar till det var:
"Då minns du det som de allra flesta kommer ihåg".

Han lade till med:
"Inte ens spelarna lär komma ihåg matchen, om man tänker på hur matchen slutade."
Med det menade han att spelarna sannolikt var lika berusade som alla supportrar runt om i snöhögarna.
Ty man måste vara berusad för att förlora mot Ope.

Europas fjärde största stad är för er som inte vet, St Petersburg.
Jag flög dit med Aeroflot idag.
I e stor, fin Airbus 321-200.
En sådan ny och stor maskin har SAS aldrig ägt.

Således flyger man mer ståndsmässigt inrikes i Ryssland än med SAS bränsleslukande, vingliga papperssvalor internationellt.
När jag flyger till Sthlm senare i veckan flyger jag naturligtvis också då med Aeroflot från Moskva.
Också det i en Airbus och således mer ståndsmässigt än SAS pappersvalor.

Förutom SAS obsoleta MD-maskiner har jag de senaste åren enbart flugit papperssvalor med ett bolag.
Alitalia.
Och ni vet ju hur det bolagets ekonomi sett ut de senaste 10-15 åren.

SAS bör naturligtvis sättas i konkurs.
Problemet är bara att konkursförvaltaren i så fall inte har några inventarier att sälja.
Jag menar, vem f-n vill köpa papperssvalor år 2010?

Flygplanskraschen i Smolensk, som svepte bort en stor del av Polens maktelit, var inget annat än en stor modern tids tragedi.
Det jävligaste är att piloterna, och sannolikt president Kaczynski själv, vägrade lyda de ryska flygledarnas starka rekommendationer att istället landa i Minsk eller Moskva.

Jag har fullaste respekt för vad Katyn-massakern betyder för polska folket och vikten av att högtidhålla de sovjetiska kommunisternas vidriga massmord.
Men att riskera livet på så många människor bara för att inte fördröja ceremonin några timmar är idioti som inte kan beskrivas med ord.
Om man misslyckas med tre landningar på grund av yttre förhållanden, så försöker man f-n inte en fjärde gång.

Tyvärr visade sig kombinationen stolthet och paranoia (det känns om den framlidne Kaczynski trodde att flygledarnas varningar var beordrade från högre rysk ort, för att försena ceremonin) denna gång blev hemskt ödesdiger.

Skadeglädjen är ibland den enda sanna glädjen.
Således kan man ju inte annat än njuta och må fantastiskt bra av aikåååååååås inledning på Allsvenskan.
Ja, ni vet ju hur alla supportrar till laget från Uppland mopsar upp sig inför varje säsong.

Efter förra säsongen var de den här gången i princip favoriter till Champions League-titeln.
Således värmer resultatet mellan Gefle-aikåååååå något oerhört.

Och nej, jag räknar inte med att Bajen vinner i Ängelholm ikväll.
Min målsättning kvarstår: att klara nytt kontrakt i Superettan.

Dagens citat:
"Well, the telling of jokes is an art of its own, and it always rises from some emotional threat. The best jokes are dangerous, and dangerous because they are in some way truthful."
- Kurt Vonnegut

1/4: Blommor, blommor, blommor och Ulf Ekman

1st of April:

CSKA Moskva gjorde en heroisk insats på San Siro igår och kunde med lite tur fått oavgjort.
Men med enbart ett uddamål i baken går vi stärkta in till returen på Luzhniki på tisdag.

Sitter på Pulkovo i St Petersburg igen och kan åter slå ihjäl två-tre timmar med sushilunch och Internetläsande.
Det blir nog den här rutten igen.

Jag är en rätt känslig person och har rätt lätt att gråta, när jag till exempel tittar på "fina" filmer.
Jag var rätt nära tårar när jag bevittnade blomhaven på t-banestationerna Lubljanka och Park Kultury efter terrorattackerna häromkvällen.

Dåren Ulf Ekman (trodde inte att han fortfarande är aktiv) hänvisar till högre makter eller krafter när han skriver om "en forsamlingsmedlem", som tydligen "uppmärksammades" av någon slags inre röst att en bomb skulle smälla och att han skulle gå av tåget.
Vi säger att det verkligen var så.
VARFÖR förvarnade denne Livets Ordare då inte medpassagerarna, så att dessa också kunde minimera risken att skadas eller förolyckas?

Fan, va´ sjuk den församlingen är.

Jag flög från nya Terminal D på Sheremetyevo.
Den administreras av Aeroflot och inte av ryska luftfartmyndigheterna.
Det märks på servicen och smidigheten.

Framför allt upptäckte jag något som jag aldrig trodde jag att skulle få se i Ryssland: en gratis service eller tjänst till passagerarna.
En apparat med mängder av mobiltelefonladdare till olika modeller.
Visserligen tjänsten och apparaten uppenbarligen betald av telebolaget Megafon... men ändå, det finns dagar jag trots allt blir positivt överraskad.

Dagens citat:
" I'm still an atheist, thank God."
- Luis Bunuel

30/3: Det smutsigaste handlingar drabbar alltid oskyldiga, tyvärr.

30th of March:

Det är sorgens dagar i den ryska huvudstaden.
Även Ikea flaggar på halv stång, vilket i ärlighetens namn ser rätt ovanligt ut.
Jag hatar terrorister i allmänhet och terror riktad mot oskyldiga i synnerhet.
I måndags morse var det minst 39 oskyldiga människor på väg till sina jobb som drabbades av detta smutsiga dåd.

Misstankarna riktas mot Kaukasus. Föga förvånande.
Terror mot oskyldiga genomförs, inte alltid, men allt som oftast av muslimer.
Och med tanke på terrorhistoriken i stan lär så vara fallet även denna gång.

Den här spalten stöder sällan rysk politik och dess premiärminister, men nu är frågan om det ändå inte är dags att en gång för alla rensa och jämna vissa delar av Kaukasus med marken.
Det är också klart att man känner sig ännu mer illa berörd när något sådant här inträffar på platser man känner till.

Trafiksituationen i Moskva gör ju att man tar tunnelbanan så ofta som möjligt.
Den är vacker, men framförallt effektiv och då kan man "köpa" att det ofta är, kort och gott, jävligt trångt.
Jag har, av olika anledningar, varit på de två drabbade plattformarna väldigt ofta.
Den ena tack vare fotboll, den andra på grund av nöjen... eller tvärtom. Hursomhelst, så är det i alla fall "tack vare" och "på grund av"...

Jag kan ändå inte låta bli att förundras över att så få människor förolyckades.
Den som någon upplevt Moskvas metro i rusningstrafik vet vad jag menar.

Jag skrev tidigare att min rutt till Moskva i förra veckan var för råddig.
Jag har dock ångrat mig.
Rutten Stockholm-St Petersburg-Moskva var ganska bra och smärtfri ändå.

Jag fick cirka tre timmar i St Pets och det var länge sedan jag hade så mycket tid att leka på Facebook och läsa andra bloggar.
Jag åker tillbaka samma sträcka senare i veckan. Går det lika smärtfritt är detta ett alternativ i fortsättningen.

Moskva på senvintern är inte rolig när stan är som skitigast efter vinterns snö. slask och salt.
Bland det värsta är att man ibland tvingas gå mer än 100 meter för att hitta en stump man kan gå på utan att halva benet försvinner under vatten.
Mer än en gång har det också hänt att jag inte kunnat gå ur bilen på grund av vattenmassorna.

Kanalisering (eller vad det nu heter) borde också vara en lysande business i Ryssland.
Men det har jag i och för sig sagt i åratal, ändå har inget hänt.

För övrigt kan jag meddela att...
... 1) Ikea, föga förvånande, har den billigaste - och mest prisvärda - lunchen i Moskva. Problemet är bara att alla tre Ikea ligger så långt från centrum,
... 2) CSKA Moskva får minst oavgjort i Milano i morgon och sedan avgör vi hemma i Moskva nästa vecka.

Just det... jag gläds något oerhört över att laget från Uppland inlett den svenska fotbollssäsongen med futtiga två poäng efter tre matcher mot Mjällby, BP och Gais.
Ni vet ju hur det är. Upplänningarna är ju alltid "världsmästare" på försäsongen och lyssnar man på dem så handlar det bara om en transportsträcka fram till guldet.
Det är ju ändå tur att vi är rätt många som inte lyssnar på dessa stackars människor.

Dagens citat:
"For centuries, theologians have been explaining the unknowable in terms of the-not-worth-knowing."
- H. L. Mencken

25/3: En finaldag värd att minnas. Flyglinje bevis på lögner och brott. Mr Heavy Metals sköna byte. Banditer på Arlanda.

25th of March:

Så vann vi då äntligen en SM-final i bandy... och för första gången så hasade jag inte nedstämd och helt knäckt genom "suckarnas gång" längs med ån från Studenternas mot järnvägsstationen.
Det blev en fantastisk dag.
Trots att jag hade kollat fel i väderprognosen... med resultatet att jag var den ende av 25 500 på Studenternas som var iklädd jeansjacka, något som roade rätt många.

Ni som sett eller läst om årets bandyfinal kan snabbt konstatera att det sannolikt var årtiondets sämsta klädval.
Således gick jag upp på läktaren först när det återstod fyra minuter att spela av matchen.
Då spelades ändå finalen i 3 x 30 samt att första pausen var på hela 35 minuter.

Fyra minuter räckte dock gott och väl.
Jag såg planstormningen. Stod på läktaren bredvid podiet där bucklan togs emot och kunde med andra ord jubla under tak.
Resterande tid stod jag - tillsammans med hundratals andra - i öltältet bakom läktaren.

Det var en surrealistisk eftermiddag.
Folk gick mellan läktaren och öltältet i typ skift.
När de kom tillbaka var de snögubbar och det tog en stund innan man såg vem som dolde sig bakom snön.
Det var nog enbart jag och "Löjromsförsäljaren" som höll ut i tältet "´til the bitter end" utan att fuska och gå upp på läkatern under matchen.

Den klassiska bandyfinalfrågan om "vilket tåg gäller till Uppsala" slutade med... taxi.
Också det en klassiker eftersom tutan på bilen hängde sig i höjd med Haga Norra... således tutade vi hela vägen till infarten till Uppsala.
Fantastiskt roligt, i synnerhet när vi såg andra bilisters reaktioner.

Framme vid Uppsala ballade dock den grekiske taxichauffören ur, stannade taxin, öppnade motorhuven och klippte av sladden.
Detta trots våra vilda protester.
Vi ville förstås tuta oss fram genom centrala Uppsala fram till Flustret, för att liksom på ett ståtligt sätt anmäla vår ankomst.

Inne på Flustret visade det sig att Mr Heavy Metal var iklädd legendaren Conny Rydqvists (han som skickade bandybollar in i lägenheter på Krukmakargatan) gamla spelarjacka.
Det visade sig att fanskapet (Mr Heavy Metal, alltså) haft jackan i sin ägo sedan slutet av 90-talet, men alltså först nu burit den på en final.
Där fick jag till slut förklaringen till våra sex finalförluster under 2000-talet.

Mr Heavy Metal bytte till sig jackan under en blöt tillställning på Zinkens Krog för drygt tio år sedan.
Conny Rydqvist fick Mr Heavy Metals slitna och för korta hårdrocks-skinnjacka i byte.
Man har med andra ord full förståelse för dåvarande tränaren Thomas Franssons fråga:

"Vad fan är det du har på dig, Conny?!" när Rydqvist kom till nästa samling klädd i Mr Heavy Metals skinnjacka medan hans spelarkollegor bar korrekta klubbjackor.

På Arlanda var det smått kaotiskt idag, eftersom en massa utländska (vad jag kunde konstatera, 100% muslimska) taxichaufförer genomförde någon slags protestaktion och blockerade tillfartsvägarna.
Dessa människor kallar sig "friåkare", men är inget annat än banditer, tjuvar, lögnare... kort och gott: skitmänniskor.
I hur många år som helst har de lurat främst turister på hutlösa priser... så det är klart som f-n att Arlanda och Centralstationen inte vill ha dem där.

Åtskilliga hotell betalar också med jämna mellanrum tillbaka pengar till kunder som lurats av banditer.
Detta i ett försök att bättra på imagen av Stockholm och hotellet... vilka naturligtvis solkats av banditerna.
All heder åt Luftfartsverket och dessa hotell.

Att muslimerna efter alla dessa år ännu inte fattat att deras lurendrejeri slår tillbaka mot dem själva, är inget annat än... ja.
Om de hade rensat "bland de sina", så hade de också fått samma möjligheter som alla andra.
Men vill man inte anpassa sig till det civiliserade och demokratiska samhället... då ska man inte heller räkna med att man får fördelar.

Och innan någon börjar tjafsa: JO, ALLA så kallade friåkare är likadana.
För även de få som tar någorlunda" priser bidrar till banditismen genom sin passivitet.

Jag experimenterade idag och åkte varken Aeroflot eller konkursbolaget till Moskva.
I ångorna av SM-guldet valde jag Rossiya Airlines med byte i St Petersburg och ankomst till Domodedovo istället för Sheremetyevo i Moskva.

Domodedovo är klasser bättre än Sheremetyevo.
Men jag gör inte om experimentet. Det var för råddigt.
Inget fel på Rossiya, tvärtom. Men jag sitter nu, skriver detta samt slår ihjäl tre timmar på Pulkovo-flygplatsen.

Vid incheckningsdiskarna bredvid Rossiyas på Arlanda fullständigt kryllade det av svartmuskiga människor.
Precis som jag gissade skulle de till Erbil i Irak.
Alltså till ett land som de flytt ifrån och begärt asyl i Sverige med motiveringen "att de blir torterade och/eller mördade om de återvänder".

Blåögda svenska myndigheter köper naturligtvis dessa lögner.
Så fort dessa människor sedan fått asyl, reser de tillbaka hem och lever gott på bidragen man fått och får i Sverige.
När det sedan händer något i dessa länder står det att läsa i svenska tidningar om "hundratals svenskar fast i katastrofen".

Minns bara vad som hände i Beirut för några år sedan när dessa "svenskar" "rasade" över att svenska myndigheter inte skaffat fram någon större båt (typ lyxkryssare) att evakuera dem med.

I min värld är det enkelt: har man flytt från ett land och fått asyl så borde det inte finnas något ekonomiskt underlag för en flyglinje mellan Sverige och hemlandet.
Då har man ljugit, förfalskat och begått brott och ska således plockas av uppehållstillstånd och svenska pass.
Tyvärr är jag dock inte statsöverhuvud.

Dagens citat:
"It takes too much energy to be against something unless it's really important."
- Madeleine L'Engle

20/3: Vilket tåg till Uppsala? "Ryssar omringar". Fenomenet ryska kvinnor.

20th of March:

Hmmm... det var länge sedan jag skrev något här, märkte jag nu.
Får skylla på bandyfinalnerver och att CSKA Moskva gjort årtiondets näst största bragd (den största var när laget vann Uefa Cupen 2005) genom att gå till kvartsfinal i Champions League.

Jag lovade mig själv att aldrig mer åka till Uppsala på bandy efter den senaste, osannolika, finaltorsken mot Edsbyn.
Men nu är vi där igen och det största problemet man har är som vanligt vilket tåg man ska välja till Uppsala.
Om jag nu hinner dit i tid, vill säga.
Jag ska flyga SAS i eftermiddag, så man vet aldrig... men till och med det konkursbolaget borde väl klara en tvåtimmarsflygresa på ett dygn.

Redan efter CSKA:s seger i Sevilla i tisdagskväll förklarade jag för min omgivning att det skulle bli Inter i kvartsfinalen.
Så blev det mycket riktigt.
Därefter väntar Arsenal i semifinalen och slutligen Man Shit i finalen i Madrid.
Kom ihåg var ni läste det först.

Typ 90 procent av ryska tjejer (verkar det som i alla fall) vill inget hellre än att hitta en rik make/pojkvän//sponsor (i omvänd ordning), så att de inte behöver jobba eller studera eller något annat ansträngande.
Och det finns hur många sådana "donnor" som helst i Moskva: som - med sitt köpta körkort - kör svindyra bilar med cigg i ena handen och mobiltelefon i andra, klär sig i snygga, men svindyra kläder, och dagligen sprider pengar omkring sig i stans boutiquer och hippa kaféer och krogar.

"Felet" är delvis männens. I synnerhet ryssars.
Eftersom så många på kort tid snott ihop summor som inte ens en VD i väst tjänar på en livstids ärligt och hederligt arbete, så hör det till att ha en älskarinna som de kan sponsra.
Och ryska män med stora penningpungar finns det väldigt gott om.

En krönika (skriven av en amerikansk kvinna) häromdagen i en av stans engelskspråkiga tidningar träffade huvudet på spiken i ämnet ryska kvinnor.

"Having heard all the news about Anya, Elena No. 1 and Elena No. 2, I ventured to ask Max what was happening in his relationship with Elena No. 3?
"She wants more from our relationship," he sighed.

"Really?" I asked. "Does she want to be exclusive? Does she want to move in with you?"
Max looked at me, incredulous.
"Of course not! She wants an apartment, a car and money for shoes!"
Max went on to explain that Elena No. 3's expectations were perfectly normal and acceptable and that if he didn't "sponsor" her, she'd have no problem finding a guy who would.

Alla som bott i Moskva en längre tid kan berätta tonvis av liknande historier.
En favorit är en amerikansk polare som för några år sedan till slut gav med sig sedan hans ryska flickvän en längre tid tjatat om att hon ville ha en bil.
En utländsk bil naturligtvis, inte rysk.

Sagt och gjort, amerikanen inhandlade en begagnad Zaporozhets.
En ukrainsk kärra med motorn bak som konkurrerar med serbiska Yugo, östtyska Trabant och ryska Moskvich om titeln "världens genom tiderna sämsta/värsta fordon".
"Du ville ju ha en utländsk bil", konstaterade amerikanen.
Flickvännen gjorde däremot slut med honom.

Jag och Plåtslagaren var på en av Moskvas Ikeas häromdagen.
När vi åkte därifrån såg vi att någon på ett staket till Ikeas granntomt sprayat "Ryssar omringar".
Otroligt roligt och fantastiskt klockrent, tyckte vi eftersom rysk ingenjörskonst, byggteknik och... ja, allt som har med byggande att göra är, om man uttrycker sig milt, minst sagt undermåligt.

Svenskar som jobbar med konstruktion för Ikea är naturligtvis också synnerligen väl insatta i hur det byggs i Ryssland.
Det var dock först efter att vi svängt runt hörnet som vi kreverade av skratt och såg exakt vad som var anledningen till "graffiti"-texten "Ryssar omringar".

Här i alla fall något positivt om och från Ryssland.
Det har varit en dag fylld av demonstrationer i en mängd städer runt om i Ryssland.
Protester mot den groteska korruptionen samt Putins styre av landet.
Det är något jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva, så det kanske finns hopp om landet i alla fall.

Dagens citat:
"Man blir så lättformulerad efter att ha delat på två flaskor whiskey och en halv flaska vodka."
- Svensk kock i Moskva