13/6: Kompott på huvudet. Borat, John Cleese, Mr Bean eller bara en rysk bögfrisör.

13 June 2007:

Jag har varit med om mycket sjukt i mina dagar, men gårdagskvällen hamnar definitivt på topp-femlistan.

Det var Rysslands nationaldag igår och med sedvanlig rysk finurlighet har Moskva gått på sparlåga sedan i fredags eftersom söndag-tisdag varit helg. Av national- och företagsekonomiska anledningar så var lördagen arbetsdag (istället för måndagen), men det skulle förvåna mycket om mer än typ 20 procent verkligen dök upp på sina arbetsplatser.

Köerna ut från stan i fredags och trafiken inne i Moskva i lördags vittnar om att Moskvasbon föga förvånande tog chansen att få fyra dagars ledighet.
En god vän missade flyget till Stockholm i fredags trots att han lämnade centrala Moskva 3,5 timmar innan planet skulle lyfta.
Till råga på allt så tog han t-banan halva vägen för att slippa en del av köerna.
Min väns kollega hade mycket roligt åt det inträffade eftersom den förre ofta bitskt kommenterar den senares tidiga avfärder till flygplatsen.

Jag hade egentligen tänkt att skriva om att jag "lekte turist" i Moskva igår... om det nu inte hade varit för att jag på kvällen råkade ut för ett litet... ja, kalla det, missöde.
Av en tillfällighet passerade jag en frisörsalong som annonserade rea på herrklippning.
300 rubel (drygt 100 kr) för en klippning i centala Moskva lät nästan för bra för att vara sant. Det var bara att slå till.
Jag kanske inte skulle ha gjort det.
Eller så gjorde jag helt rätt.
Det blev i alla fall inte som jag hade tänkt mig.

Istället blev det den i särklass "största" barberarhändelse jag upplevt sedan jag för många herrans år sedan blev rakad med rakkniv och friserad på gatan i Hanoi vid ett träd på trottoaren framför en trasig spegel som var stor som handflata.
Jag borde ha anat oråd redan när jag klev in i salongen igår.
Oavsett vad ni läst i denna spalt om Ryssland och homosexualitet, så finns det naturligtvis bögar i Ryssland och liksom i resten av världen är detta folk överrepresenterat i frisörsyrket.

Den här killen var klädd i svarta skor, svarta byxor och svart skjorta som var uppknäppt i halsen. Vidare så bar han tjockt guldhalsband, hade ring i örat och tunn mustasch.
Ja... avgör själva hans läggning.

Han frågade hur jag ville ha det och jag svarade att han skulle korta och tunna ut.
Efter exakt en halvtimme så var han klar med området ovanför öronen samt polisongerna.
Problemet är bara att jag inte har polisonger.

Efter cirka en timme så hade han klippt ungefär en millimeter av resterande av 90 procent av håret och inte tunnat ut något.
Under denna timme hade han ömsöm med saxen, ömsöm med trimmern behandlat och jämnat till hårstrå för hårstrå.

Varje gång han tog fram trimmern för att jämna till något (som jag själv inte ens kunde se med blotta ögat) ställde han sig i en position likt en fäktare:
Maskinen i höger hand, den vänstra bakom ryggen, ena benet långt fram under stolen och den andra långt bak.

Efter varje sådant tillfälle tog han INTE ETT steg bakåt, utan gick cirka tre meter ifrån mig för att beskåda sitt verk, alltså mig.
Och eftersom han gjorde detta ur tre vinklar (bakifrån, från vänster och från höger) så förstår ni att det sprangs en del i salongen.

Jag var vid det här laget övertygad om att jag var med i Dolda Kameran.
Vanligtvis är jag inte mannen som tyst och stillasittande inte agerar, men denna av "show" av en kombination av Borat, Basil Fawlty och Mr Bean gjorde mig helt mållös.

Allt medan denna cirkus fortgick tittade jag vädjande med jämna mellanrum mot tjejen som skötte kassan och annat praktiskt i salongen.
Hon rörde dock inte en min, utan såg däremot ut som om det som utspelade sig var den naturligaste sak i världen.

Ungefär en kvart in på timme två i frisörstolen var jag tvungen att agera.
Jag tog då tag i uttunningssaxen och började klippa mig själv med höger hand.
Samtidigt drog jag i håret med vänster hand på andra sidan huvudet medan jag pedagogiskt (nåja) förklarade att jag nog hade förväntat mig att han skulle klippa lite mer än en millimeter.

För ett ögonblick frös han till, tittade på mig... innan han exploderade i ett leende så brett att de vita tänderna gnistrade:
"Ja, jag ska göra det också. Lugn bara, var bara lugn", sa han innan han fortsatte att han jämna till hårstrå för hårstrå.

Efter en och en halvtimme såg jag mest ut som en kompott på huvudet.
Det mest fantastiska var att den "homosexuelle artisten" var nöjd med sitt arbete.
Jag befann mig fortfarande i ett tillstånd av mållöshet och visste inte vad jag skulle göra annat än att betala mina 300 rubler samtidigt som frisören sex gånger inom en minut tackade för besöket och välkomnade mig åter.

Välkommen tillbaka? Vad skulle jag bli då... en kålrot?

Goda råd var således dyra i morse och jag har nu lyckats rädda åtminstone något av mitt vackra utseende.
Jag var uppe med tuppen i morse och stod och bankade på dörren till "Stalin-Olgas" salong runt hörnet.
Salongen har garanterat inte fräschats upp sedan Sovjettiden, men "Stalin-Olga" (som egentligen är damfrisörska) är en hantverkare av den gamla skolan.
Leende insåg hon mitt problem och numera ser jag ut som någonting mittemellan en kompott och en dam i 60-årsåldern.

Jag måste dock få svar gällande den homosexuelle artisten... om det var Dolda Kameran eller om hans teknik och rörelseschema är likadant med alla kunder.
Detta "spioneri" kommer att ha högsta prioritet de kommande dagarna.

Andra bloggar om: frisör, homosexuell, salong, Moskva, Ryssland, Borat, Basil Fawlty, Mr Bean, nationaldag