18/11: Hiddink och jag talar samma språk. Hotel Viru - klassikernas klassiker. Fler massmail från Mr Heavy Metal.

18th of November:

Rätt skönt ögonblick i helgen.

Jag sprang på en av mina favorittränare genom tiderna, Guus Hiddink.

När vi stod och samspråkade kom en tredje herre och Mr Hiddink ursäktade sig för att hälsa på denne.

Denne var den mest legendariske av alla legendarer inom hockeyvärlden, Viktor Tichonov.

Där stod alltså Guus Hiddink, Viktor Tichonov och undertecknad.

Vi snackar om tre prominenta herrar.

Det underliga var bara att det var jag som väckte minst uppståndelse och intresse bland omgivningen.

Nu hann jag och min idol Guus Hiddink också med att prata fotboll - och det var intressant.

I synnerhet när vi kom in på matchen Ryssland-Sverige i Innsbruck:

"Problemet i somras var inte Sveriges ålderstigna trupp, utan att ni saknade taktik".

"Eller rättare sagt, taktiskt spelade ni som vi andra gjorde för tio år sedan", sa Hiddink allvarligt.

Jag njöt av Hiddinks ord.

Och jag kände mig mycket tillfreds med att holländaren inte direkt hade något positivt att säga om Lars Lagerbäck som fotbollstränare.

Jag har alltid - trots kvalificeringarna till alla mästerskap - varit skarpt kritisk till Lagerbäck.

Det känns skönt att jag i alla fall har Guud Hiddink på min sida.

Vilka har ni Lagerbäck-vänner på er sida?

Pratade med polare, vars jobb inte är att vara tjänsteman.

Vi kom in på Tallinn och det oerhört klassiska Hotel Viru.

Hotel Viru var på 90-talet ökänt.

Ett gammalt Sovjethotell, taffligt moderniserat... med resultatet att det blev så där underbart sunkigt, som det ska vara när män eller killar eller pojkar åker på krökarresor.

I källaren fanns en nattklubb... där det förutom mycket sprit bland annat fanns mässingstänger.

Ja, ni kan tänka er kombinationen... "fd Sovjetstat", "billig sprit", "mycket sprit", "resor", "mässingsstänger"... tro fan att män och killar och pojkar mådde som kalvar på grönbete.

Det var för övrigt från Hotel Virus källare de två svenska fackföreningsledarna försvann för att senare hittas mördaade 1991.

Det som hände var naturligtvis både tragiskt och hemskt...... men som på många andra ställen runt om i världen genom åren har mycket handlat om att kunna supa med finess och agera efter det sunda förnuftet.

Långt ifrån alla kan detta.

Mr Heavy Metal skickade häromdagen ut ett av alla sina massmail.

Som så ofta handlade det om musik.

Nu har jag alltid varit och kommer alltid att vara en älskare av musik av det hårdare slaget.

Men jag har i alla fall växt upp och sedan rätt många år lämnat fanatismen bakom mig.

Mr Heavy Metal pumpar dock ut sina meddelanden som om han fortfarande var 16 eller 17 år.

Ena veckan har något band släppt sin första platta på 23 år.

Nästa vecka har någon annan metalgrupp släppt sin totalt 32:a platta i karriären - och Mr Heavy Metal försöker övertyga omgivningen om att det är den bästa någonsin.

Det senare är naturligtvis kvalificerat bullshit.

När det gäller musik släpps inte "det bästa någonsin" år 2008.

I synnerhet när det gäller hårdrock så var ALLT bättre förr i tiden.

Därmed basta!

Allra mest fanatisk är Mr Hevay Metal när det gäller Phil Lynott.

Jag är visserligen den förste att erkänna att Lynott när det begav sig var en av de största och eftersom ALLT när det gäller hårdrock var bättre förr, så är således Mr Lynott fortfarande en av de största.

Jag är också den förste att erkänna att jag är oerhört svag för och attraherad av kombinationen Rock´n´Roll, Guinness och framför allt Jameson.

Men jag kan ändå inte annat än konstatera att Mr Heavy Metals mail häromdagen andas väldigt mycket tonåring.

I alla fall mycket mer tonåring än den aktningsvärda ålder han i själva verket befinner sig i.

"Nu är det snart 23 år sedan den störste checkade ut. Eftersom mitt vardagsrum inte längre räcker till för dem som vill hylla Phil med en kväll av rock'n'roll, Jameson och Guinness så kände vi att det var dags att ta steget fullt ut.

Jag hoppas att vi får se de flesta av er söndagen den 4 januari. Att det råkar vara just en söndag är av mindre betydelse eftersom måndagen är trettondagsafton och klämdag.

Om ni inte är lediga, ta ledigt. Eller säg upp er - för jag kan lova att detta blir en kväll att minnas!"

Nu kommer jag sannolikt att befinna mig någonstans i södra Europa eller Afrika den 4:e januari, men jag är inte sämre än att jag kan erkänna att om jag hade varit hemma i Stockholm så hade jag deltagit i denna festlighet.

Mest för att jag barnsligt förtjust i fylleslag av det slag som jag misstänker att detta blir.

Jag minns för övrigt oerhört väl var jag befann mig när jag fick höra om Philip Parris Lynotts död.

Jag bodde i norra Värmland den vintern och rattade min dåvarande vita Opel Rekord upp mot skogarna när radions Ekot meddelade den för tidiga bortgången.

Att Ekot basunerade ut detta bevisar, mer än något annat, Phil Lynotts storhet.

Dagens citat:

"The only good ideas are the ones I can take credit for."

- R. Stevens

Läs även andra bloggares åsikter om Thin Lizzy, Ryssland, Phil Lynott, Guus Hiddink, Viktor Tichonov, ishockey, hårdrock, heavy metal, Tallin, Hotel Viru, Ryssland-Sverige, Innsbruck, Lars Lagerbäck, Jameson, Guinness.