24/7: Äntligen enkel resa för Karadzic till Haag. Björnarna härskar - människor ut. Kändistätt omkring mig.

24th of July:

Rättvisan hinner i princip alltid ikapp skurkar.
Det innebär att kriminella människor kan gömma sig och klara sig undan brott kortare eller längre tider.
Men till slut ändras förutsättningar, hållhakar på vänner och beskyddare är inte längre till någon nytta, skyddandet av och lojaliteten till de kriminella kostar mer än det smakar, etc.

Därför har de senaste dagarna varit fantastiska för mänskligheten i allmänhet och drabbade människor i synnerhet.
Först åkte den sjukligt yrkeskriminella Clark Olofsson åter dit för något så ynkligt och lågt som knarkbrott.
Men framför allt så överlämnades den sedan elva år efterspanade massmördaren Radovan Karadzic till rättvisan och kan nu äntligen dömas för mänsklighetens vidrigaste brott; folkmord.

Vad denne Karadzic - tillsammans med sin general Ratko Mladic - planerade och exekuterade i Bosnien är för vidrigt för att kunna skriva om.
BBC:s dokumentär i sex delar "Ett Jugoslavien i sönderfall" borde ingå i all världens skolundervisning och jag rekommenderar verkligen alla att ladda ned och se denna informativa dokumentär för att ni ska få en inblick i vidrigheterna.

För övrigt, att Karadzics skulle ha "sålts ut" av Mladic tror jag vad jag vill på. I synnerhet eftersom serbiska myndigheter och säkerhetspolis naturligtvis vetat om att Karadzic levt i Belgrad.

Milosevics togs till fånga, men dog i fångenskap innan han fick sitt straff.
Karadzic kommer att få sitt straff och nu är det bara Mladic kvar innan alla drabbade på allvar kan försöka glömma de hemskheter man upplevt.
Historierna som nu kommer fram Kardzics - stilla - liv på flykt är däremot rätt fascinerade.
Allra mest; att han var vindrickande stammis på den nationalistiska lokalkrogen "Dårhuset", där han varje gång kunde njuta av att titta på ett porträtt av sig själv på väggen.

Nåväl, att Radovan Karadzic nu skickas på en enkel resa till Haag är något av de senaste åren bästa nyhet för mänskligheten.
Också för serberna själva. Det är dags att även de går vidare.

Kamtjatka-halvön ligger inte bara elva timmar från Sverige, utan är också en världens vackraste områden.
Där härskar vulkaner och inte minst naturen, eftersom Kamtjatka är ett av världens sista stora vilda platser.
När jag var där för några år sedan jag såg tre björnar.
Det finns dock fler. Många fler.
Man uppskattar att det finns cirka 12 000 björnar på Kamtjatka.

Häromdagen gick ungefär 30 av dessa till attack mot en grupp geologer och åt sedermera upp två av männen.
Nu vägrar cirka 400 geologer och gruvarbetare att fortsätta arbeta pga rädsla för ytterligare attacker.
I mina ögonen kan dessa människor åka tillbaka dit de kom ifrån eller åka till halvöns stad, Petropavlovsk-Kamtjatka.

På Kamtjaktka härskar alltså naturen och således djuren.
Och eftersom människan är orsaken till björnarnas hunger, så är det bara att dra därifrån, så att säga.
Enligt lokala myndigheterna tjuvfiskas det ofantliga 100 000 ton lax varje år.
Tro fan att de stackars björnarna är hungriga.

Tjuvfiske och tjuvjakt är för övrigt något som irriterar mig oerhört.
Den fantastiska ryska svarta kaviaren som man så sent som för mindre än tio år sedan kunde köpa billigt i mängder och sleva i sig med matsked, är i princip omöjligt att få tag i och kommer man över denna ljuvlighet kostar den sjukt mycket.
I princip utrotat, på grund av tjuvfiske alltså. Sådant äcklar mig.

Har fått frågan mer än en gång de senaste veckorna... hur jag klarar mig utan fotboll, alltså?
"Bra", svarar jag sanningsenligt.
Jag vet inte var Bajen ligger i tabellen och jag har inte en aning om vilka spelare som sommarvärvas mellan Europas klubbar.
Och jävlar, va´ tid jag fått över till annat.
Som att "umgås" med kändisar och legender, bland annat.

Till exempel var det rätt kändistätt omkring mig den gångna söndagen.
Inom loppet av tre minuter så skakade jag karda först med Guus Hiddink och sedan med legendariske hockeycoachen Viktor Tichonov.
Det var för övrigt tredje gången hittills i mitt liv jag skakat karda med denna levande legend.
Första gången tvättade jag inte högerhanden på fyra dagar, den andre gången på två dagar.
I söndags tvättade jag högerkardan redan på kvällen.
Man blir trots allt äldre.

Dagens citat:
Winning may not be everything, but losing has little to recommend it.
- Senator Dianne Feinstein

Läs även andra bloggares åsikter om Karadzic, Belgrad, krig, Bosnien, massmord, folkmord, Mladic, Milosevic, Kamtjatka, björn, lax, tjuvfiske, kaviar, Hiddink, Tichonov

14/7: Järnvägsspår sprider harmoni och lugn. Formel 1-uppvisning från världens dyraste hotell. Imponerande vodkautbud.

14th of July:

När jag blir förbannad på jobbet, vilket i ärlighetens namn sker rätt ofta, så har jag alltid - förr, alltså - lugnat ner mig med att läsa om fotboll.
Nuförtiden kan jag inte ta till detta lugnande knep.
Goda råd var således dyra när jag var som mest förbannad häromdagen.

I vredesmod utforskade jag för första gången hela våningen och borta i korridorerna utanför kontoret hittade jag av en händelse ett paradis.
En balkong med utsikt över järnvägsspåren som leder till Leningradstationen.
Obeskrivligt vackert.

Den absolut vackraste vy som finns är, som bekant, den över en bangård med hur-många-spår-som-helst som längre bort går ihop mot färre spår för att slutligen leda in till en station.
Att stå på en bro och bara njuta... är något jag kan göra mycket och ofta.
Således kan ni säkert förstå den harmoni som sprider sig igenom kropp när jag numera kan gå ut på en balkong för att lugna ner mig.

Det är hetta i Moskva. Inte lika varmt som förra sommaren, men ändå över 25 grader på nätterna.
Värmen innebär, bland annat, också att det helt enkelt är otroligt mycket högklackat på Moskvas gator, i affärer och på kontor.
Jag tillhör nog dem som inte har något emot att se sandaletter med riktigt höga klackar var jag än vänder mig.

Det var Formel 1-uppvisning i stan igår. Williams och Red Bull hade skeppat över två bilar var och enligt uppgift rattade Niki Rosberg en av Williamskärrorna.
Red Bull-bilarna kördes - tydligen - av två testförare.
Jag såg däremot inte bilarna från, så att säga, marknivå, utan högt uppifrån takterrasen på världens dyraste hotell.
Det var ett felaktigt beslut.

Utsikten däruppifrån må vara lika magnifik och cool som baren och restaurangen är dyr, men Formel 1 ska ses från nära håll.
Och det är fan i mig inte varje dag man har chansen att stå bara några meter från Formel 1-bilar.

Uppvisningenskörningen skedde runt halva Kreml leder mig för övrigt in på något jag promotat länge; ett F1-stadslopp i Moskva.
För är det någonstans det ska köras gaturace så är det här.
Allt finns ju; de breda gatorna, vilket skulle göra tävlingen till det första spännande gaturacet i historien, naturliga chikaner och fartsänkningar i form av svängar och inte minst den coola omgivningen.

Tänk er själva; Hamilton kör först om Räikkonen utanför Bolshoyteatern för att några hundra meter senare klippa Massa utanför KGB:s högkvarter Lubljanka.
Varvet efter klipper Kovalainen sin landsmannen Räikkonen i kurvan mellan Kreml och Duman.
David Coulthard bryter på rakan vid Moskvafloden nedanför Kreml och japanen Sato spränger motorn på Trädgårdsringen.
Det är då fan att man måste komma sådana här idéer själv.
Nu måste jag bara sälja in F1 på stans gator till borgmästare Luzhkov också.

Ni minns bilden på Ikea-kopian Idea som jag skrev om för en tid sedan. Häromdagen hittade jag ett annat skönt plagiat och varumärkessnyltande när jag var i en håla långt utanför Moskva.
Det känns som att bensinmacken här intill hämtat rätt mycket inspiration från ett klassiskt brittisk bensinbolag.

Att handla på Auchan (fransk motsvarighet till typ Ica Maxi) här i Moskva är alltid lika inspirerande.
Inspirationen hämtar jag främst från botaniserandet vid vodkahyllan.
Den är stor. Och det finns verkligen overkligt många vodkasorter att välja emellan.

Och det känns som att utbudet säger en del om den ofantliga mängd vodka det dricks i det här landet.

Dagens citat:
"When I was born I was so surprised I didn't talk for a year and a half."
- Gracie Allen

Läs även andra bloggares åsikter om Vodka, Formel 1, Ryssland, Moskva, Williams, tåg, järnväg, hotell, stadslopp, gaturace.

6/7: Tåget till flyget - ett nervpåfrestande moment mindre. Kvinnlig pilot. Här ska inte fegas.

6th of July:

Häromdagen kom dagen jag aldrig trodde skulle hända.
Jag anlände till Sheremetyevoflygplatsen utan att vara förbannad, stressad eller jäktad.
Anledning till mitt behagliga tillstånd var att jag tog tåget till denna - tills för bara något år sedan - hopplöst omoderna flygplats.

Från Savyolovsky-stationen inne i stan till Sheremetyevo på 35 minuter.
Bilturen samma sträcka kan ta allt från 45 minuter till fyra timmar, så ni som varit i Moskva förstår vilken lättnad denna tågservice är.
Och framför allt; jag har blivit av med åtminstone ett nervpåfrestande moment här i livet.

Som stor älskare av spårbunden trafik njöt jag som ett barn på julafton denna morgon.
Jag bredde ut mig, testade olika stolar och gick omkring i gångarna.
Tåget var inget speciellt, tvärtom. Tågsetet var byggt 2005, men uppenbarligen i Ryssland eftersom intrycket man får är att ekipaget är 13 år.
Men det spelar ingen roll.
35 minuter till Sheremetyevo. Det är helt sjukt fantastiskt.

Ryssland blev under EM rock´n´roll i fotbollsvärlden och jag kommer nog att sakna den fotbollsfeber som griper tag i nationer runt om i världen när det spelas stora turneringar som EM och VM.
Det har nu gått snart en vecka av mitt nya fotbollsfria liv och det känns bra.
Jag har massor med tid för annat.
Löjromsmannen är dock övertygad om att jag inte kommer att klara mig utan fotboll, så han deponerade en hundring hos Mr J häromkvällen när vi drack rosévin för fulla muggar, eller rättare sagt; för fulla glas.

Mitt nya liv är dock inte helt fotbollsfritt. CSKA Moskva och rysk fotboll är undantaget av jobbmässiga anledningar, eller om ni så vill orsaker.
Men tillbaka i Moskva idag konstaterade jag att jag kunde varit utan det också.
CSKA Moskva-Dinamo Moskva 0-2 idag i ösregn.
Regnet var det enda jag var nöjd med eftersom jag alltid varit svag för regnmatcher.

Plåtslagaren hade en något annorlunda resa från Europa till Ryssland nyligen.
Först lyckades piloten krossa rutan i cock-piten efter att man annonserat ut "boarding completed" i högtalarna.
Passagerarna fick snällt traska ut i terminalen och vänta på nytt plan.

På nästa sträcka flög han med en kvinnlig pilot.
Hur vanligt är det?
Och för att att runda av resan så blev han smått kär i en gravid polska, där den initiala kontakten bestod i att Plåtslageren gjorde den gravida polskan förbannad vid incheckningen.

Varför är inte mina resor så händelserika?

Är för övrigt förbannad på att en rysk polare snott min idé.
Att flyga till Vladivostok, köpa en bil och köra hela vägen till Moskva.
Jo, det går nuförtiden eftersom man byggt vägar på de sista sträckorna långt borta i östra Sibirien.

Enligt min polare är vägarna dessutom helt okej.
Han har nu kört typ 4 000 kilometer - och ännu inte kommit ens halvvägs.
Ryssland är rätt stort, om man säger så.

Jag har gjort Moskva-Vladivostok med tåg flera gånger, men nu måste jag göra slag i saken och göra den resan med bil.
Men här ska inte fegas och göra det på sommaren, utan jag ska köra sträckan på vintern.
Utmaningen är bra mycket större och Sibirien är trots allt synonymt med bitande kyla och snö.

Ni minns bilkön jag skrev om senast?!
Den löstes upp först först klockan tre på morgon.
Vladivostok-Moskva på vintern är troligtvis rena rama semestern jämfört med Moskvas köer.

Dagens citat:
"Adventure is just bad planning."
- Roald Amundsen

Andra bloggar om: Ryssland, Moskva, Sheremetyevo, tåg, fotboll, CSKA Moskva, flygplan, pilot, gravid, Vladivostok