26/9: Trots allt bra med ett korrupt samhälle ibland. Blir aldrig av med körkortet.

26th of September:

Jag var i St Petersburg förra helgen.
En stad som är oerhört mycket vackrare än Moskva, men mindre och känns lite som landet jämfört med huvudstaden (då ska ni veta att St Pets ändå är Europas fjärde största stad).
Jag känner mig dock mer osäker där än i Moskva, det har jag alltid gjort.

Man ser fler alkoholister och uteliggare på gatorna, fler ungdomsgäng och smågangsters, rånen och ficktjuveriet är rätt problem och det finns stundtals en känsla av oprovocerat våld.
Något jag aldrig känner i Moskva. I alla fall oerhört sällan.

Det kan bero att rånoffren är flera eftersom St Petersburg är en stor turiststad, men å andra sidan var St Petersburg (hur vackert det än må vara) under det galna och sjuka 90-talet gangesterismens (kan man säga så?), kriminalitetens och den så kallade maffians huvudstad i Ryssland.
Det var väl heller ingen tillfällighet att majoriteten av de internationalla dokumentärerna som handlade om Ryssland under 90-talet om kriminalitet, förfall, våld, föräldralösa barn, barn levandes i kloaker, etc. var från St Petersburg.

Man behöver dock inte bli skrämd av St Petersburg. Tvärtom, jag råder varmt alla att åka dit, det är värt det, iaktta bara sunt förnuft.
Trots ovan kan jag garantera att St Pets är tryggare än många västeuropeiska storstäder.

Vanligtvis tar man flyget eller tåget till St Petersburg från Moskva. Nu tog jag för första gången bilen.
Förutom typ sju, åtta mil är vägen allt annat än bra. På vissa ställen katastrofalt dålig.
Och då pratar vi ändå om vägen mellan Europas största stad och Europas fjärde största stad.
Det ska byggas - modern - motorväg hela vägen... frågan är bara när?

Det tog drygt tio timmar att köra till St Petersburg.
Jag blev inte omkörd en enda gång på drygt 700 km, däremot hade jag problem med myndigheterna två gånger.
Detta på tal om kriminalitet. Den kriminalitet jag råkar ut för är de notoriskt korrupta trafikpoliserna.
Plåtslagaren förutspådde att jag skulle bli stoppad minst tre, fyra gånger.

Resultatet blev alltså två gånger. Till det ska läggas en gång när jag kom så fort över ett backkrön att polisen inte hann med att både sänka laserkameran och sedan lyfta batongen, som trafikpoliser använder för att peka på de bilar som ska stanna.
Jag stannade naturligtvis inte heller.

När man blir stoppad av trafikpolisen i det här landet går det oftast till så här.
* Polisen kommer fram, gör honnör och ber om dokument (körkort, bilens "körkort", det stämplade pappret som bevisar att man har rätt att köra bilen samt ibland försäkringspappren.
* Polisen säger vad man gjort sig skyldig till.
* Beroende på var man blir stoppad blir man ombedd att följa med till polisbilen eller in till poliskontrollposten eller så står man på gatan.
* Polisen förklarar allvaret i det man gjort sig skyldig till.
* Om man anser sig kunna motbevisa polisen, så hittar denne sannolikt en ny överträdelse.

Allt naturligtvis i syfte att bilisten ska ge upp och ge polisen en summa pengar.
Ingen vill nämligen gå den officiella vägen. Bilisten måste spendera minst en dag i rätten, med risk att bli av med körkortet, och polisen missar många timmar att tjäna mutpengar.

Mina fall den gångna helgen var dock glasklara.
Jag var hur skyldig som helst.
Och jag är glad att det hände i Ryssland. I vilket annat land som helst skulle jag blivit av med körkortet på plats.
Vid första tillfället så körde jag om en bil och en lastbil i 170 km/h långt innan den tvåfiliga sträckan började (det var sådan växelvis en- respektive tvåfilig väg).
Vid andra tillfället körde jag 103 km/h för fort, plus att jag höll på att köra över polisen när han sprang över vägen för att stoppa mig i kolmörkret sent på kvällen.

Vid första överträdelsen fick jag stiga in baksätet.
På passagerarsätet fram fanns en laptop som klart och tydligt visade min överträdelse.
Polisen lekte med datorbilden, vi småpratade om dittan och dattan och efter en stund tog han fram en blankett... då nämnde han för första gången körkortet.
Goda råd var nu dyra... och gentlemannamässigt enades vi om motsvarande cirka 1 500 kronor till honom.

Nästa incident var tuffare, dels för att lagöverträdelsen var grövre, dels för att jag hade slut på kontanter.
Jag fick följa med in i kontrollposten där tog polismannen fram en A5-skrift och läste högt om vad jag gjort mig skyldig till samt om mitt straff. Därefter tog han fram en blankett och började fylla i den.
Samtidigt berättade han att jag var tvungen att infinna mig i rätten inom fem dagar och där skulle det avgöras hur länge jag skulle bli av med körkortet.
Minst sex månader. Max 18 månader.

Jag hade så där lagom lust att infinna mig i en domstol i en håla 600 kilometer från Moskva bara för att bli av med körkortet...
... så jag föreslog att jag skulle ge mig ut och leta efter en bankomat.
Avstånden är rätt stora i det här landet och det mig nästan tre timmar och fem byar/sma samhällen innan jag kom tillbaka till poliskontrollenposten med kontanter.
Även här kostade det mig motsvarande 1 500 kr, efter att jag skyllt på att jag inte fått ut mer pengar från bakomaten.

Det sjuka i sammanhanget var att jag åkte dit på precis samma ställe på hemvägen från St Petersburg.
Till polisernas stora glädje och glada tillrop.
Den här gången körde jag bara 35 km/h för fort och klarade mig undan med cirka 200 kr i skrivbordslådan... med motiveringen att jag inte lärt mig något från förra gången.

Ni märker kanske att jag är lite ambivalent till korruptionen i Ryssland.
Ibland är den ju bra, eftersom allt går att lösa på ett eller annat sätt om problem uppstår.
Och den lär inte försvinna i första taget.
En av kvällarna stod jag och krökade med Oleg från Vladivostok. Det visade det sig att han var trafikpolis.
Rätt bisarrt faktiskt; man kan ju undra vad en trafikpolis från så-långt-man-kan-komma-österut gör i så-långt-man-kan-komma-västerut?
Vi pratar nästan halva jordklotet.

Han var hursomhelst trevlig och förklarade att det spelar ingen roll vad man gör, så länge den sista generationen från Sovjet och den första generation från Ryssland styr landet och dess myndigheter och administration... kommer korruptionen att finnas kvar, i alla fall på trafikpolisnivå.
Det känns således rätt bra att jag aldrig kommer att bli med körkortet. I alla fall inte i Ryssland.

Dagens citat:
"A good listener is a good talker with a sore throat."
- Katharine Whitehorn

Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Moskva, St Petersburg, kriminalitet, polis, trafikpoliser, körkort, fortkörning, korruption, körkortet.