7/12: Flygkaos med ryska brottarlandslaget. Nytt rekord till Sheremetyevo

7 December 2007:

Det känns rätt tröstlöst att flyga från Sheremetyevo-fplygplatsen numera när indiern är borta.
Jag var åter tvungen att stanna till vid väggen som var indierns hem i över ett år.
Undrar vad som hände med honom.
Fick han komma till Europa? Eller tog han sitt förnuft till fånga och återvända till Indien, trots att han hade "vissa problem" där?

Aeroflotkärran till Stockholm har ny tidtabell.
Avgång 08.55.
Det är mördande tidigt för en morgontrött människa som jag, men inget ont som inte för något gott med sig.
Det är säkert tio år sedan jag senast tog mig så snabbt till Sheremetyevo från stan. 26 minuter.
Det är overkligt snabbt i Moskva anno 2007.

Stockholm var gate 12. I alla fall enligt mitt boardingkort, men väl där stod det Riga på TV-skärmen.
Efter en stund började också ordet "boarding" blinka.
Det gällde alltså Stockholm, men trots att någon uppenbarligen tryckt på en knapp på datorn så att "boarding" började blinka kunde denna person inte knappa in Stockholm istället för Riga.

Det är inget ovanligt.
Trots alla olje- och gasmiljoner så är det oerhört många alldagliga och sunda-förnuft saker som inte funkar.
Jag har min teori varför. Eller teori... jag vet varför.

På tal om flyg. Produktionsbolagschefen och The Eagle hade händelserik dag när de lämnade Moskva förra veckan.
Först fick de med sig en homosexuell Hugo Boss-chef till fel flygplats.
När de sedan äntrade planet så hamnade de mitt bland ryska brottningslandslaget, som var på väg till Haparanda.
Det blev en helt normal rysk flygtur med ryssar.

Brottarna pratade i mobiltelefon hela tiden, vägrade sätta sig på sina platser, knäppte inte bältena och när planet skulle lämna gaten så pratade alla fortfarande i mobiltelefon.
Produktionsbolagschefen och The Eagle tyckte uppriktigt synd om de två homosexuella stewarderna (heter "steward så i plural?) som hade oturen att jobba där bak på den här flighten.
Drygt 20 minuter försenad kunde maskinen till slut taxa ut från gaten sedan man fått någorlunda ordning på ryssarna.

Under resan var det som en vanlig rysk resa. Ingen kunde sitta still, skrik istället för prat och drickande av medhavd sprit.
När planet sedan länge börjat nedstigningen mot Arlanda och nådde "mobiltelefonräckvidd" började plötsligt en mobiltelefon ringa.
I detta läge stänger inte ryssar av mobiltelefonen, utan svarar och börjar prata, trots att de befinner sig i ett flygplan.

Samtalet blev dock framför allt en signal för hela brottningslandslaget att ta upp sina mobiltelefoner och börja ringa.
De två homosexuella stewardsen (heter det kanske så i plural?) fick nu gå sina livs garanterat tuffaste match.
Ni som sett Alexander Karelin vet också att ryska brottare inte direkt är de minsta personerna.

De två upprivna och frustrerade flygvärdarna (eller heter det flygvärdinnor även om manliga stewards?) gjorde nu allt för få ryssarna att sluta prata i mobiltelefon, sätta sig på sina platser och ta på sig sina säkerhetsbälten.
De flesta hade dessutom extraband på sina bälten... eftersom ja, ryska brottare är rätt stora.
Ett vädjande till ledaren för truppen hjälpte inte heller.
Han satt nämligen också och knappade på sin mobiltelefon utan att sätta på sig sitt bälte med dubbelt bälte kring sin bastanta hydda.

Störst problem hade kabinpersonalen (så kan man också kalla dem) med den absolut störste och tyngste av brottarna, enligt Produktionsbolagschefen och The Eagle måste han tävla i Supertungvikt.
När planet var nära landning tröttnade denne till slut på personalens tjat om mobiltelefon och säkerhetsbälte och hotade en av de vilt kämpande stewardsen med att bryta av honom armen.
Homosexuella personer är i vanliga fall snälla, timida och vänliga människor, men inför hotet att få armen avbruten av en rysk brottare var till slut denne tvungen att ta till andra metoder.
I det här fallet att tillkalla polis via kaptenen.

När planet landade stod det kvar på plattan åtskilliga minuter för vänta in polisens ankomst till gaten.
Hur det hela slutade vet jag inte, men enligt personalen skulle åtminstone vissa av brottarna få omedelbart förbud att flyga med SAS i framtiden.
Hur, eller om dessa, togs sig till Haparanda förtäljer inte historien.

Det här är för övrigt en helt ordinär rysk upplevelse. Inte alls iögonfallande. Jag kan berätta hur-många-som-helst liknande historier.

Själv flög jag naturligtvis med Aeroflot idag. Det är jag j-vligt glad för.
Halva turen gick nämligen genom sådan sanslös turbulens att till och med jag tyckte att det var obehagligt.
Då har ändå Aeroflot Airbuskärror.
Jag vill inte tänka på hur det skulle varit om jag suttit i någon av skräpbolaget SAS:s papperssvalor, MD89 eller vad stenåldersmaskinerna heter.

Andra bloggar om: brottning, Ryssland, Moskva, SAS, Aeroflot, flygplats