29/12: Börjar nog gilla Italien, dock ej dess fotboll, Toscana och rumänska z***nare.

29th of December:

Det är rätt uppenbart att man är på semester från Moskva, och för den delen även Stockholm.
Några dagar i civilisationen i Stockholm och "Peking" utan mycket folk och trängsel (nej, det är inte mycket folk på annandagsrushen) gjorde gott och när man nu är i Rom så märker man vad man, bland annat, saknar i Moskva; äkta kultur, historik och resonabla priser.

Middagen igår kväll är ett bra exempel, tre förrätter, tre huvudrätter, en dessert, två kaffe och 1,5 liter vin, gick på 54 euro.
Samma i Moskva på en italiensk krog hade kostat 540 euro - minst.
Och då hade det inte ens varit gott, än mindre "äkta".

Nu är jag, och har varit, i Italien ofta och mycket, men jag noterar att jag börjar gilla landet mer ju närmare min "fotbollspensionering" nästa sommar jag kommer.
Dock hatar jag Italien som fotbollsland; fotbollen i sig, spelet, arenorna, lagen, spelarna, fansen och framför allt det där ervinnerliga tjatet och överdriften om att "fotboll är religion" i Italien.
Italien är ett fotbollens u-land. Därmed basta.

Det är sex lag som drar folk och där det finns engagemang; Milan och Inter i norr, Fiorentina lite längre söderut, Roma och Lazio i huvudstaden och sedan Napoli ännu längre söderut.
I övrigt drar få, om något, lag mer publik än vad lagen i Holland, Belgien eller Frankrike gör.
Och de pratar heller inte mer fotboll än vad holländare gör. Att fotboll skulle vara religion är lika mycket myt, som att Toscana är så fantastiskt.

Toscana är också svårt överskattat och överdrivet. Skapat och marknadsfört gentemot amerikaner som det är.
Visst, finns det utspridda oaser här och där i Toscana, men mellan dessa platser är landskapet bara fult, skitigt och tråkigt.
Det var det för mer än 20 år sedan när jag var där första gången och så har det varit, och är det, alla gånger jag varit i Toscana efter det.

Nej, vill man se och uppleva det "reklambroschyrerna skriver om Toscana" i verkligheten så ska man åka till Slovenien eller Istrien i Kroatien.
Där finns "äktheten", naturen och det genuina... och man slipper soptipparna, skräpet och alla kosovoalbaner och rumänska zigenare som tigger, stjäl, styr prostitutionen och knarklangningen.

Nåväl, förutom ovanstående... så börjar jag som sagt gilla Italien mer och mer.
Italienare är ändå rätt trevliga och, tro mig, detta är extremt uppskattat om man tillbringar mycket tid i Moskva, där man aldrig ser ett leende, aldrig får en hjälpande hand eller aldrig får en tjänst eller service "gratis".

Rom är dessutom en rätt trevlig turiststad. Trots att turisterna är många så störs man inte nämnvärt. Enligt min lilla egna empiriska undersökning vid Fontana di Trevi häromdagen så är de heller inte pålästa.
Jag frågade sju olika personer 1) om de vet vem Anita Ekberg är? 2) vilket land hon kommer ifrån?
Det var fyra italienare, en amerikan, en tysk och en dansk.
Ingen av dem visste svaret på ovan frågor.
Vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Att sedan Italien och italienare inte är de flitigaste som finns, att långt ifrån allt är organiserat eller logiskt... känns trots allt bara naturligt.
Dessutom tycker jag att det är extremt skönt att slippa den öppna korruptionen, även om jag varje gång lider lika mycket när jag ser kriminaliteten, den organiserade brottsligheten och den förstörda gatubilden som invasionen av rumänska zigenare och kosovoalbaner dragit med sig.

Och innan någon börjar tjatar om det där med zigenare och albaner... den italienska maffians brottslighet är på ett annan plan och funkar på annat sätt.
Inte jämförbart alltså... så inga mail om just detta, please.