Läser att ett svensk företag, Watreco, vill sälja is till NHL-arenor.
Banne mig... men man kan fan i mig tydligen sälja allt.
Isen "Realice" sägs vara snabbare, hårdare och segare än "vanlig" is... och där fick jag, som alltid trott att is är is.
Alltså, att vatten som fryser kan användas lika bra i groggen som att spela hockey på.
På tal om is, så känner jag att jag saknar bandytiden hemma. Eller i alla fall det sociala runt omkring.
Jag menar, det finns sämre saker än att följa bandymatchen runt hörnet på Zinkens krog text-tv.
Moskva är däremot stendött bandymässigt.
Visst, här finns världens bästa bandylag, Dinamo Moskva, men arenan ligger i ett område dit det ALLTID är svåra köer.
Dessutom finns det ingen motsvarighet till Zinkens Krog hundra meter från entrén.
Och så var det det där med intresset. Den officiella publiksiffran i senaste matchen var 100 pers.
Jag har dock sett att några av fighterna lockat hela 250 åskådare...
i en stad där det bor cirka 14 miljoner.Dinanos senaste hemmafight (mot Start från Nizhni Novgorod, som inte är något skitgäng) slutade för övrigt 21-8!
Vad ger ni för det? En balja typ var tredje minut.
En annan hemmafight tidigare under säsongen, mot Vodnik från Arkhangelsk, slutade 20-8.
Dinamo har gjort 158 baljor på sina 14 fighter.
Nej, bandy i Moskva är inget för mig.
Det är annat i regionerna. Till exempel lockade den särsklassiga jumbon i östra gruppen, ett skitgäng från Abakan i Sibirien, över 8 000 åskådare i sin senaste hemmafight.
De torskade.
Naturligtvis.
Men trots tabellraden 12 0 0 12 21-78 0 så kommer det alltså ett imponerande antal tusen för att se skiten i den sibiriska kylan.
Okej, nu finns det mer att göra i Moskva än i Abakan... men ändå, bandykonstrasten är stor.
Av egen erfarenhet från förra året, så vet jag att ett slocknat liv ibland är riktigt nära.
Kanske är det ödet som styr, men i slutet på förra veckan upplevde jag ett nytt sådant tillfälle.
Hade varit utanför Moskva och när jag sent på kvällen körde in mot Moskva snöade det fortfarande och det låg snömodd på vägen.
Mellan flygplatserna Sheremetyevo 1 och Sheremetyevo 2 saknas dessutom mitträcke.
Plötsligt, typ 30 meter framför, kom plötsligt en bil farande diagonalt över de fyra filerna i min körriktning.
Det gick så fort att jag egentligen inte uppfattade att det var en bil, utan bara såg lysena.
Jag och fyra, fem andra bilar stannade och körde åt sidan för att se vad som hänt.
Kombinationen... för snabb bil, troligtvis oerfaren förare, snöande och snömodd hade orsakat en sladd som skjutit bilen som en katapult över den motsatta körriktning, nerför en liten slänt, krossat ett staket, innan den landat på taket i en trädgård.
Vi som stod och tittade på eländet från vägen var säkra på att det bara var att plocka ut lik från bilen.
Men efter en stund kom föraren utkrypande ur vraket, sedan ytterligare en person och sedan ännu en snubbe.
Mest fascinerande var dock att killarna inte ville ta emot hjälp, utan där nerifrån meddelade att de själva skulle ringa polis och annan eventuell hjälp.
Tur eller öde... men två, tre sekunder senare, så hade nog både jag och bilen bredvid som jag höll på att köra om varit helt chanslösa när bilen kom farande rätt över våra filer.
Jag firade att jag var i livet med att dricka min favoritvodka, Tovaritch, på kvällen.
Det betyder "Kamrat" och var således det alla var tvungna att kalla varandra under Sovjettiden.
Det som gjort det till min favoritvodka är dock dess slogan; "Never drink alone".
Världsklass, kort och gott.
Och man kan ju bara fråga sig om en slogan som "Drick inte ensam" hade kunnat existera i Sverige?!
Var för övrigt på en tillställning för inte så länge sedan... och även jag inte minns om det var Tovaritch vi drack... så var det ingen som drack ensam i alla fall.
Dagens citat:
"Old age is the most unexpected of things that can happen to a man."
- Leon Trotsky
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Moskva, snö, bilolycka, bandy, Abakan, vodka, kamrat, Zinkens krog, is.
No comments:
Post a Comment