26th of February:
Det här med webben är farliga saker ibland.
Läser att en man någonstans borta i Ural slagit ihjäl sin fru sedan han - av slump - upptäckt att hans fru varit registrerat sin profil på dejtingsajten, Loveplanet.ru, och även varit otrogen mot honom.
Mannen slog och slog sin fru tills hon var död.
Killen riskerar minst 15-års fängelse om han fälls, vilket verkar vara troligt.
Det framgår dock inte vad killen själv gjorde på den där dejtingsajten.
Det var helgdag i Ryssland i måndags. "Försvararna av fäderneslandet" hyllades.
Med andra "mansdagen", som är någon slags motsvarighet till 8:e mars kvinnodagen.
Jag gjorde således inte skit i måndags, utan bara njöt av att vara man.
Lyssnade på Studio Ett häromdagen och hörde en professor och någon annan som ondgjorde sig över långa pendlingstider.
Jag fattar inte det där.
Jag menar, han man valt att bo i Vingåker - vilket den intervjuade stolt kungjorde - så får man fan i mig finna sig i att tvingas pendla.
Vingåker är ingen metropol och jobbmöjligheterna är därefter.
Således finns två alternativ; sluta gnäll eller flytta till orten där man jobbar.
Det finns i och för sig ett tredje alternativ också, som kan "lindra" problemen med pendling - i alla fall i fallet i radioreportaget.
Ta bilen mellan Vingåker och Norrköping.
Det går fan så mycket snabbare än att åka tåg, eftersom bara bytet i Katrineholm innebär en halvtimmes väntan.
Och det kan inte vara mycket dyrare att köra bil de få futtiga milen än att ta tåget.
För övrigt tycker jag att det är ett j-vla lyxproblem att gnälla på pendling i Sverige.
Sverige saknar trafik i ordets rätta bemärkelse.
Och att komma hem klockan 18.00 - vilket enligt pendlaren var ett stort gissel - minns jag inte när jag gjorde senast.
Okej, Moskva är gigantiskt... men jag gnäller inte. I alla fall inte på all den tid som jag spenderar på resande fot.
Vingåker-Peking och att komma hem klockan 18.00. Hmmm, det låter helt fantastiskt.
I ett annat Studio Ett-reportage berättar en kvinnlig polis om vad hon får höra under sina pass.
"Jag ska knulla dig". "Ska jag köra upp batongen i röven på dig?". "Grisjävel".
Plus att hon och hennes kollegor väldigt ofta blir utsatta för stenkastning.
Detta ovan diskuterades i eftermälet av att någon polis i Malmö tydligen kallat invandrare för "blatte" och "apa".
Jag ställer mig bara frågan varför ska svenska poliser acceptera att invandrare gör sig skyldiga till detta ovan... när det aldrig skulle accepteras någon annanstans i världen.
Ett - sunt - samhälle vilar också på lag och ordning... och vad får vi för samhälle om vi accepteras att poliser behandlas på det sätt som, tydligen, sker o Sverige 2009?!
Skönhetssalonger är vanligtvis inget för mig, men nu har jag hittat en som jag är sugen på att testa.
Reklamskylten jag gick förbi är i alla fall mycket lockande.
Eftersom jag är mycket svag för pin up-tjejer så ska jag nu gå dit och förhoppningsvis få håret klippt och ögonbrynen noppade av tjejer i högklackat, gördel och nylonstrumpor.
Det är i alla fall förhoppningen.
Dagens citat:
"Politicians are the same all over. They promise to build a bridge even where there is no river."
- Nikita Khrushchev
Andra bloggar om: Pin-up, pendling, Ryssland, fäderneslandet, kvinnodagen, mansdagen, polis, Malmö, invandrare, Katrineholm, Norrköping, Loveplanet.ru, dejting.
Eder man om... realiteter, värdelöst vetande samt vad som är rätt respektive fel.
There´s only one B in Brest.
Som liten parvel "lärde" jag mig att Europa var området mellan Brest och Brest. Alltså Brest vid franska Atlantkusten och Brest i Vitryssland, som då var gräns mellan Polen och Sovjet. Det här var mitten på 70-talet när någon intalade mig detta om Europa. Inte så långt senare blev jag vis nog att själv konstatera att Europa minsann sträckte sig ändå bort till Ural.
Den här sidan handlar om allt möjligt från Brest till bortom Brest.
Den här sidan handlar om allt möjligt från Brest till bortom Brest.
12/2: Ett drygt dygn på dårhusets Östersjön.
12th of February:
Jag har gjort något så oglamouröst som att åka Finlandsbåt.
Eller Sverigebåt rättare sagt, eftersom jag åkte fram och tillbaka från Helsingfors.
Och jag ska villigt erkänna att det var lite annorlunda att vara turist hemma i Sthlm över dagen.
Av någon anledning så åkte man de där båtarna rätt ofta när man var liten, eller om det var "ung" jag var.
Jag gissar att det var den - på den tiden - förhållandevis billiga spriten och festandet som lockade.
Numera vet jag inte vad som lockar.
Tillbaka i Helsingfors konstaterar jag att jag sannolikt aldrig sett så många fula människor som under denna båttripp.
Således kan jag med bestämdhet hävda att det var vackrare människor som roade sig på Östersjön innan lågprisflygets utveckling.
Nu är det ingen hemlighet att finnar tillsammans med brittiska kvinnor tillhör europas fulaste folk.
På Sverigebåtarna verkar det som att de allra fulaste - och fullaste - åker.
När jag ventilerade detta med den före detta godisbutiksägaren under timmarna i Sthlm igår berättade han om en såpa som går på svensk TV, Färjan... eller något liknande.
Jag har inte sett den, däremot är jag fullständigt övertygad om att verkligheten slår fiktionen.
Jag hade i ärlighetens namn glömt bort vilken parodi på allt civiliserat det är att bada bastu på Finlandsbåtarna... eller Sverigebåtarna, om man så vill.
Alla - jag menar verkligen 100% - finnar jag såg i bastun var 1) fulla eller halvfulla, 2) pratade för sig själva, 3) sjöng för sig själva.
Dårhus och CP-skadad är starka ord.
Men att applicera detta på åtminstone hälften av de jag träffade i bastun på både dit- och tillbaka-resan kan inte vara helt fel.
Det här är nu ingen nytt.
Redan som barn var jag fascinerad av varför så många finnar såg ut som alkoholister, pratade så dålig svenska och engelska och framför allt varför de var så skräniga och alltid verkade bråka och skrika åt varandra... trots att de i själva verket "bara diskuterade".
Att det var full kalabalik inne i männens rekreationsområde när jag kom ner på vägen till Sthlm var således inget som fick mig att lyfta på ögonbrynen.
Det första jag såg i omklädningsrummet var en rullstol.
Inne i duschen hade två finnar ramlat och slagit sig blodiga.
Medan personal försökte hjälpa dem stod en tredje i duschen och sjöng högt och gräsligt för sig själv, medan en fjärde pratade (eller svor) för sig själv i omklädningsrummet.
Inne i bastun satt ytterligare två och pratade för sig själva.
De kan i alla fall inte ha diskuterat något eftersom båda två pratade samtidigt.
En av dem, Jan-Erik, blev något av min polare.
Han berättade att han var finlandssvensk... men pratade riktigt, riktigt, riktigt dålig svenska.
Trots att jag varje minut påtalade om att jag inte förstod ett ord finska, så glömde han bort det och fortsatte med haranger på finska efter en inledande mening på i princip obegriplig svenska.
Det enda jag förstod av detta inledande samtal var att han skulle besöka Vasamuseet i Stockholm samt att han var osams med sin åldrande moder, som han också hade slagit två gånger i sitt liv.
Ungefär en gång i minuten frågade han dessutom vem jag var.
Under hela tiden i bastun hörde man nya finnar sjungandes för sig själva i duschrummet eller i omklädningsrummet.
Senare på kvällen på båtens nöjesavdelningar såg jag Jan-Erik tre, fyra gånger.
Iklädd svart kostym och vit skjorta och varje gång med en flaska rödvin och ett glas i händerna.
På väg till frukosten på morgonen såg jag honom sittandes vid ett bord i korridoren - med en flaska vin och ett glas framför sig.
På vägen tillbaka till Helsingfors träffade jag Jan-Erik i bastun igen.
Eller först i duschrummet. Alla fyra duscharna var upptagna av finnar... som pratade för sig själva.
Jan-Erik kände varken igen mig när jag väntade på att en dusch skulle bli ledig eller när jag kom in i bastun.
Åter inledde han med en harang på finska - innehållandes väldigt många "vitto" och "perkele" - och jag var FEM gånger tvungen att påtala att jag inte förstod finska innan han kopplade.
Men två meningar på obegriplig svenska senare så hade han åter glömt bort att jag inte förstår finska.
När det kom in en ny sjungande finne i bastun chockade Jan-Erik med att på hart när obegriplig engelska säga att hans landsman sjöng dåligt.
Jag gick och lade mig tidigt igår kväll.
Bevittnandet av 50 karaokesjungande finnar blev för mycket även för mig.
När jag sitter och skriver detta ser jag ett hundratal lastbilar med studenter ståendes på flaken åka förbi fönstret.
I sju minusgrader.
I resten av världen gör studenter sådant i maj eller juni när skolorna slutar.
Varför är jag inte förvånad att Finland är annorlunda.
Det ska bli skönt att komma till Moskva igen.
Dagens citat:
"An expert is a person who has made all the mistakes that can be made in a very narrow field."
- Niels Bohr
Andra bloggar om: Finlandsbåt, Viking Line, sjöng, fylla, alkohol, Finland, finnar, bastu, Östersjön, karaoke
Jag har gjort något så oglamouröst som att åka Finlandsbåt.
Eller Sverigebåt rättare sagt, eftersom jag åkte fram och tillbaka från Helsingfors.
Och jag ska villigt erkänna att det var lite annorlunda att vara turist hemma i Sthlm över dagen.
Av någon anledning så åkte man de där båtarna rätt ofta när man var liten, eller om det var "ung" jag var.
Jag gissar att det var den - på den tiden - förhållandevis billiga spriten och festandet som lockade.
Numera vet jag inte vad som lockar.
Tillbaka i Helsingfors konstaterar jag att jag sannolikt aldrig sett så många fula människor som under denna båttripp.
Således kan jag med bestämdhet hävda att det var vackrare människor som roade sig på Östersjön innan lågprisflygets utveckling.
Nu är det ingen hemlighet att finnar tillsammans med brittiska kvinnor tillhör europas fulaste folk.
På Sverigebåtarna verkar det som att de allra fulaste - och fullaste - åker.
När jag ventilerade detta med den före detta godisbutiksägaren under timmarna i Sthlm igår berättade han om en såpa som går på svensk TV, Färjan... eller något liknande.
Jag har inte sett den, däremot är jag fullständigt övertygad om att verkligheten slår fiktionen.
Jag hade i ärlighetens namn glömt bort vilken parodi på allt civiliserat det är att bada bastu på Finlandsbåtarna... eller Sverigebåtarna, om man så vill.
Alla - jag menar verkligen 100% - finnar jag såg i bastun var 1) fulla eller halvfulla, 2) pratade för sig själva, 3) sjöng för sig själva.
Dårhus och CP-skadad är starka ord.
Men att applicera detta på åtminstone hälften av de jag träffade i bastun på både dit- och tillbaka-resan kan inte vara helt fel.
Det här är nu ingen nytt.
Redan som barn var jag fascinerad av varför så många finnar såg ut som alkoholister, pratade så dålig svenska och engelska och framför allt varför de var så skräniga och alltid verkade bråka och skrika åt varandra... trots att de i själva verket "bara diskuterade".
Att det var full kalabalik inne i männens rekreationsområde när jag kom ner på vägen till Sthlm var således inget som fick mig att lyfta på ögonbrynen.
Det första jag såg i omklädningsrummet var en rullstol.
Inne i duschen hade två finnar ramlat och slagit sig blodiga.
Medan personal försökte hjälpa dem stod en tredje i duschen och sjöng högt och gräsligt för sig själv, medan en fjärde pratade (eller svor) för sig själv i omklädningsrummet.
Inne i bastun satt ytterligare två och pratade för sig själva.
De kan i alla fall inte ha diskuterat något eftersom båda två pratade samtidigt.
En av dem, Jan-Erik, blev något av min polare.
Han berättade att han var finlandssvensk... men pratade riktigt, riktigt, riktigt dålig svenska.
Trots att jag varje minut påtalade om att jag inte förstod ett ord finska, så glömde han bort det och fortsatte med haranger på finska efter en inledande mening på i princip obegriplig svenska.
Det enda jag förstod av detta inledande samtal var att han skulle besöka Vasamuseet i Stockholm samt att han var osams med sin åldrande moder, som han också hade slagit två gånger i sitt liv.
Ungefär en gång i minuten frågade han dessutom vem jag var.
Under hela tiden i bastun hörde man nya finnar sjungandes för sig själva i duschrummet eller i omklädningsrummet.
Senare på kvällen på båtens nöjesavdelningar såg jag Jan-Erik tre, fyra gånger.
Iklädd svart kostym och vit skjorta och varje gång med en flaska rödvin och ett glas i händerna.
På väg till frukosten på morgonen såg jag honom sittandes vid ett bord i korridoren - med en flaska vin och ett glas framför sig.
På vägen tillbaka till Helsingfors träffade jag Jan-Erik i bastun igen.
Eller först i duschrummet. Alla fyra duscharna var upptagna av finnar... som pratade för sig själva.
Jan-Erik kände varken igen mig när jag väntade på att en dusch skulle bli ledig eller när jag kom in i bastun.
Åter inledde han med en harang på finska - innehållandes väldigt många "vitto" och "perkele" - och jag var FEM gånger tvungen att påtala att jag inte förstod finska innan han kopplade.
Men två meningar på obegriplig svenska senare så hade han åter glömt bort att jag inte förstår finska.
När det kom in en ny sjungande finne i bastun chockade Jan-Erik med att på hart när obegriplig engelska säga att hans landsman sjöng dåligt.
Jag gick och lade mig tidigt igår kväll.
Bevittnandet av 50 karaokesjungande finnar blev för mycket även för mig.
När jag sitter och skriver detta ser jag ett hundratal lastbilar med studenter ståendes på flaken åka förbi fönstret.
I sju minusgrader.
I resten av världen gör studenter sådant i maj eller juni när skolorna slutar.
Varför är jag inte förvånad att Finland är annorlunda.
Det ska bli skönt att komma till Moskva igen.
Dagens citat:
"An expert is a person who has made all the mistakes that can be made in a very narrow field."
- Niels Bohr
Andra bloggar om: Finlandsbåt, Viking Line, sjöng, fylla, alkohol, Finland, finnar, bastu, Östersjön, karaoke
9/2: Bangård ändrade resesätt. Finska företag... ja... Tragiskt handbollsmord. Vodka och bira på tåget.
9th of February:
Var i Rostov-on-Don i södra Ryssland i helgen. Det är ett annat Ryssland än Moskva. Framför allt prismässigt.
Det är också mycket jordbruk i den delen av Ryssland. Oerhört mycket, till och med.
Men det jag gillade mest var den fantastiska vyn av rangergården i Bataysk, en mindre stad strax söder om Rostov.
Jag har varit i Rostov några gånger tidigare, men av någon obegriplig anledning missat Bataysk.
Den lilla stan var nämligen under Sovjettiden den enorma nationens näst största järnvägsknut.
Spårbunden trafik till Södra Ryssland och framför allt Kaukasus gick nämligen via Bataysk.
Och eftersom ban- och rangergårdar - i synnerhet stora sådana - är något av det vackraste det mänskliga ögat kan skåda, så blev jag ganska tagen.
Till och med så tagen att jag när jag kom tillbaka till Moskva igår kväll, omedelbart ändrade mina planer och köpte en tågbiljett till Helsingfors i natt istället för att flyga idag.
Så, nu har jag haft en harmonisk natt på tåget, naturligtvis sovit mycket gott och sitter nu i restaurantvagnen och tittar ut på det halvmetersnöbetäckta finska vinterlandskapet.
Tåg är kvalitet, gott folk.
Jag ska till Rostov i maj igen. Och även om S7 är det överlägset bästa ryska flygbolaget, så blir det tåg de dryga 1 000 kilometerna dit nästa gång.
Jag borde i och för sig veta, men hur finska företag över huvudtaget kan existera är för mig en gåta.
I alla fall vissa av dem.
Maken till inkompetens och stoppa-huvudet-i-sanden-mentalitet hittar man nog ingen annanstans i väst.
Jag ska skriva en bok om detta... med titeln: "Hur man inte ska driva företag".
Jag och finne sitter för övrigt och diskuterar den där svensken som stal t-shirts i Thailand i vintras.
Vi har för oss att killen dömdes till 15 månaders fängelse.
Finnen, som hade läst i finska Hufvudstadsbladet att tjuvens moder gått ut och gråtit i tidningarna över straffet, och jag är rörande överens att 15 månader bakom lås och bom är i mildaste laget.
Det handlar nämligen inte om värdet på tröjor, utan handlingen i sig.
Det blir ju heller inte direkt bättre av att det var en västerlänning som var tjuven.
Och den gråtande modern kanske 1) ska lära sig att lagar och straffsatser är olika beroende var i världen man befinner sig, 2) skulle ha lärt sin son att inte stjäla, i synnerhet inte i länder långt bort från "trygga" Sverige, där man uppenbarligen sällan straffas för brott.
Läser att den fine rumänske handbollsspelaren Marian Cozma knivhuggits till döds av zigenare i Ungern.
Cozma höggs tre gånger i hjärtat och hans två lagkamrater i klubblaget Veszprém, kroaten Ivan Pesici och serben Zarko Sesum skadades svårt.
Mord är alltid lika tragiskt. Och de blir än mer tragiska när oskyldiga drabbas av kriminella grupper.
Enligt de flesta uppgifter ska handbollsspelarna försökt hjälpa en kvinnlig bartender som misshandlades av de så kallade romerna.
Vad man också kan konstatera med den här sorgliga storyn är att medier i Rumänien och Ungern inte alltid är lika politiskt korrekta som i Sverige.
"In that restaurant took place a quarrel with a group of gypsies, in which, Cozma, together with Ivan Pesici and Zarko Sesum were attacked with the knives."
Min nyfunne finske polare på tåget, Seppo, ska för övrigt byta tåg i Helsingsfors och fortsätta så långt norrut i Finland man kan komma med spårbunden trafik.
Han kommer att klara det utan problem.
Seppo är nämligen den så att säga törstigare karaktären.
Jag kan inte tolka det på annat sätt eftersom han, klockan tio på morgonen, sitter och dricker vodka och bira medan jag dricker kaffe och mineralvatten.
Mr J ringde från Sheremetyevo-flygplatsen igår och berättade att det var kö vid passkontrollerna.
Alltså som på gamla goda tiden.
För bara två år sedan kunde det ibland ta längre tid att passera passkontrollen än att flyga Stockholm-Moskva.
Mitt personliga rekord är... 2 timmars flygresa + 2 timmar och 40 minuter i köerna till passkontrollen + 3 timmar och 45 minuter i bilköer in till Moskva.
Jag är jävligt nöjd att jag inte varit i närheten av det rekordet på sistone.
Inte för att jag hänger med... men Sverige kommer att missa VM i fotboll i Sydafrika.
Någon som sätter emot?
Dagens citat:
"The only thing I like about rich people is their money."
- Nancy Astor
Andra bloggar om: Tåg, järnväg, Rostov, tjuvar, Finland, Helsingfors, Moskva, Ryssland, flyg, Sydafrika, passkontroll, Ungern, handboll
Var i Rostov-on-Don i södra Ryssland i helgen. Det är ett annat Ryssland än Moskva. Framför allt prismässigt.
Det är också mycket jordbruk i den delen av Ryssland. Oerhört mycket, till och med.
Men det jag gillade mest var den fantastiska vyn av rangergården i Bataysk, en mindre stad strax söder om Rostov.
Jag har varit i Rostov några gånger tidigare, men av någon obegriplig anledning missat Bataysk.
Den lilla stan var nämligen under Sovjettiden den enorma nationens näst största järnvägsknut.
Spårbunden trafik till Södra Ryssland och framför allt Kaukasus gick nämligen via Bataysk.
Och eftersom ban- och rangergårdar - i synnerhet stora sådana - är något av det vackraste det mänskliga ögat kan skåda, så blev jag ganska tagen.
Till och med så tagen att jag när jag kom tillbaka till Moskva igår kväll, omedelbart ändrade mina planer och köpte en tågbiljett till Helsingfors i natt istället för att flyga idag.
Så, nu har jag haft en harmonisk natt på tåget, naturligtvis sovit mycket gott och sitter nu i restaurantvagnen och tittar ut på det halvmetersnöbetäckta finska vinterlandskapet.
Tåg är kvalitet, gott folk.
Jag ska till Rostov i maj igen. Och även om S7 är det överlägset bästa ryska flygbolaget, så blir det tåg de dryga 1 000 kilometerna dit nästa gång.
Jag borde i och för sig veta, men hur finska företag över huvudtaget kan existera är för mig en gåta.
I alla fall vissa av dem.
Maken till inkompetens och stoppa-huvudet-i-sanden-mentalitet hittar man nog ingen annanstans i väst.
Jag ska skriva en bok om detta... med titeln: "Hur man inte ska driva företag".
Jag och finne sitter för övrigt och diskuterar den där svensken som stal t-shirts i Thailand i vintras.
Vi har för oss att killen dömdes till 15 månaders fängelse.
Finnen, som hade läst i finska Hufvudstadsbladet att tjuvens moder gått ut och gråtit i tidningarna över straffet, och jag är rörande överens att 15 månader bakom lås och bom är i mildaste laget.
Det handlar nämligen inte om värdet på tröjor, utan handlingen i sig.
Det blir ju heller inte direkt bättre av att det var en västerlänning som var tjuven.
Och den gråtande modern kanske 1) ska lära sig att lagar och straffsatser är olika beroende var i världen man befinner sig, 2) skulle ha lärt sin son att inte stjäla, i synnerhet inte i länder långt bort från "trygga" Sverige, där man uppenbarligen sällan straffas för brott.
Läser att den fine rumänske handbollsspelaren Marian Cozma knivhuggits till döds av zigenare i Ungern.
Cozma höggs tre gånger i hjärtat och hans två lagkamrater i klubblaget Veszprém, kroaten Ivan Pesici och serben Zarko Sesum skadades svårt.
Mord är alltid lika tragiskt. Och de blir än mer tragiska när oskyldiga drabbas av kriminella grupper.
Enligt de flesta uppgifter ska handbollsspelarna försökt hjälpa en kvinnlig bartender som misshandlades av de så kallade romerna.
Vad man också kan konstatera med den här sorgliga storyn är att medier i Rumänien och Ungern inte alltid är lika politiskt korrekta som i Sverige.
"In that restaurant took place a quarrel with a group of gypsies, in which, Cozma, together with Ivan Pesici and Zarko Sesum were attacked with the knives."
Min nyfunne finske polare på tåget, Seppo, ska för övrigt byta tåg i Helsingsfors och fortsätta så långt norrut i Finland man kan komma med spårbunden trafik.
Han kommer att klara det utan problem.
Seppo är nämligen den så att säga törstigare karaktären.
Jag kan inte tolka det på annat sätt eftersom han, klockan tio på morgonen, sitter och dricker vodka och bira medan jag dricker kaffe och mineralvatten.
Mr J ringde från Sheremetyevo-flygplatsen igår och berättade att det var kö vid passkontrollerna.
Alltså som på gamla goda tiden.
För bara två år sedan kunde det ibland ta längre tid att passera passkontrollen än att flyga Stockholm-Moskva.
Mitt personliga rekord är... 2 timmars flygresa + 2 timmar och 40 minuter i köerna till passkontrollen + 3 timmar och 45 minuter i bilköer in till Moskva.
Jag är jävligt nöjd att jag inte varit i närheten av det rekordet på sistone.
Inte för att jag hänger med... men Sverige kommer att missa VM i fotboll i Sydafrika.
Någon som sätter emot?
Dagens citat:
"The only thing I like about rich people is their money."
- Nancy Astor
Andra bloggar om: Tåg, järnväg, Rostov, tjuvar, Finland, Helsingfors, Moskva, Ryssland, flyg, Sydafrika, passkontroll, Ungern, handboll
2/2: Kors i taket, sol i Moskva. TV-mannen och hans apparater. CSKA högg ihjäl Spartak. Trafikstatistik.
2nd of February:
En sak ska ni veta... man är inte direkt bortskämd med sol i Rysslands huvudstad på vintern.
I helgen - och även idag - har det dock varit strålande sol och således klarblå himmel.
Det är blott andra gången sedan typ mitten av november jag ser sol i Moskva.
Nackdelen med denna sol är att den dragit med sig kylan.
I lördags morse visade termometern minus 15, igår var det minus 20 när jag tittade ut och i morse minus 18.
Minus 20 är rätt bitigt i en storstad.
Det är under köldknäppar som dessa jag kommer att tänka på TV-mannen i "Peking".
Hans liv är, som ni förstår, att titta på TV.
Jag var hemma hos TV-mannen två gånger för över tio år sedan - och blev helt fascinerad.
Ute på den lilla balkongen trängdes fem stora parabolantenner.
Inne i vardagsrummet stod tre stora TV-apparater bredvid varandra och en fjärde lite vid sidan om vid kanten av hörnsoffan.
På vardagsrumsbordet låg det största utbudet av fjärrkontroller jag någonsin sett.
Alla fyra TV-apparaterna var påslagna.
Det är de nästan alltid.
När TV-mannen ska koncentrera sig på något, främst då på mexikanska och brasilianska smör- och dokusåpor, så kan det hända att han släcker en av apparaterna.
Och eftersom TV-mannen är förtidspensionär kan han ägna en del tid åt sitt intresse.
Jag pratade med en polare från "Peking" häromveckan och förhörde mig om TV-mannen.
Jodå, allt är sig likt.
Han tillbringar fortfarande i princip alla dygnets timmar framför de fyra TV-apparaterna.
Han följer fortfarande dagligen mexikanska och brasilianska smör- och dokusåpor.
Originalsändningarna på mexikansk och brasiliansk TV, är kanske bäst att tillägga.
Detta trots att TV-mannen inte kan ett enda ord spanska eller portugisiska.
Förresten, en sak har förändrats.
TV-mannen har skaffat dator och ibland lämnar han TV-fåtöljen eller soffan för att surfa på nätet.
Det innebär dock inte, enligt min polare, att TV-mannen tittar mindre på TV.
Istället sover ha mindre.
Ja, ni märker... här pratar vi om artisteri på hög nivå.
Nizhny Novgorod är en miljonstad typ en natts tågresa öster om Moskva.
Läser att en 21-årig tjej knivhögg en 26-årig kompis till döds där.
Tydligen hade de två tjejkompisarna blivit riktigt gramse på varandra under en diskussion, och sedermera bråk - om fotboll.
21-åringen som håller på CSKA Moscow högg till slut ihjäl sin kompis, som när hon levde höll på Spartak Moskva.
Vad säger man om sådant egentligen?
Jag blir inte riktigt klok på statistik i det här landet.
Tydligen blir i alla fall Moskvas gator säkrare och säkrare och förra året minskade antalet olyckor (för femte året i följd).
Den här gången blev minskningen 12,8 procent... till 12 500 olyckor som orsakade 2 246 dödsfall och mer än 15 000 skadade.
Rätt sjuka siffror ändå. I synnerhet med att vi pratar om en enda stad. Inte en hel nation.
Då ska ni också veta att antalet dödsfall minskade med 21 med procent jämfört 2007.
Ytterligare statistik gör gällande att mer än 2,2 miljoner trafiköverträdelser registrerades i Moskva förra året.
Det är mer än 6 000 om dagen i snitt.
Jag fattar inte hur man kan "registrera" så många överträdelser.
Än mindre fattar jag det eftersom trafikpoliserna är det mest korrupta av korrupta i det här landet och praktiskt taget "alla" betalar trafikpoliserna svart när man stoppas.
Ännu mer konfunderad blir jag när jag läser att mer än 6 000 bilister arresterades och fick tillbringa upp till 15 dagar bakom lås och bom för diverse trafikbrott.
Man kan ju undra hur stora ovanstående siffror skulle vara om trafikpoliskåren fungerade som i Sverige, England eller Tyskland?!
Dagens citat:
"I tended to place my wife under a pedestal."
- Woody Allen
Läs även andra bloggares åsikter om Moskva, Ryssland, TV, parabol, dokusåpa, kyla, minusgrader, trafikpolis, korruption.
Subscribe to:
Posts (Atom)