12/2: Ett drygt dygn på dårhusets Östersjön.

12th of February:

Jag har gjort något så oglamouröst som att åka Finlandsbåt.
Eller Sverigebåt rättare sagt, eftersom jag åkte fram och tillbaka från Helsingfors.
Och jag ska villigt erkänna att det var lite annorlunda att vara turist hemma i Sthlm över dagen.

Av någon anledning så åkte man de där båtarna rätt ofta när man var liten, eller om det var "ung" jag var.
Jag gissar att det var den - på den tiden - förhållandevis billiga spriten och festandet som lockade.
Numera vet jag inte vad som lockar.

Tillbaka i Helsingfors konstaterar jag att jag sannolikt aldrig sett så många fula människor som under denna båttripp.
Således kan jag med bestämdhet hävda att det var vackrare människor som roade sig på Östersjön innan lågprisflygets utveckling.

Nu är det ingen hemlighet att finnar tillsammans med brittiska kvinnor tillhör europas fulaste folk.
På Sverigebåtarna verkar det som att de allra fulaste - och fullaste - åker.
När jag ventilerade detta med den före detta godisbutiksägaren under timmarna i Sthlm igår berättade han om en såpa som går på svensk TV, Färjan... eller något liknande.
Jag har inte sett den, däremot är jag fullständigt övertygad om att verkligheten slår fiktionen.

Jag hade i ärlighetens namn glömt bort vilken parodi på allt civiliserat det är att bada bastu på Finlandsbåtarna... eller Sverigebåtarna, om man så vill.
Alla - jag menar verkligen 100% - finnar jag såg i bastun var 1) fulla eller halvfulla, 2) pratade för sig själva, 3) sjöng för sig själva.
Dårhus och CP-skadad är starka ord.
Men att applicera detta på åtminstone hälften av de jag träffade i bastun på både dit- och tillbaka-resan kan inte vara helt fel.

Det här är nu ingen nytt.
Redan som barn var jag fascinerad av varför så många finnar såg ut som alkoholister, pratade så dålig svenska och engelska och framför allt varför de var så skräniga och alltid verkade bråka och skrika åt varandra... trots att de i själva verket "bara diskuterade".

Att det var full kalabalik inne i männens rekreationsområde när jag kom ner på vägen till Sthlm var således inget som fick mig att lyfta på ögonbrynen.
Det första jag såg i omklädningsrummet var en rullstol.
Inne i duschen hade två finnar ramlat och slagit sig blodiga.

Medan personal försökte hjälpa dem stod en tredje i duschen och sjöng högt och gräsligt för sig själv, medan en fjärde pratade (eller svor) för sig själv i omklädningsrummet.
Inne i bastun satt ytterligare två och pratade för sig själva.
De kan i alla fall inte ha diskuterat något eftersom båda två pratade samtidigt.

En av dem, Jan-Erik, blev något av min polare.
Han berättade att han var finlandssvensk... men pratade riktigt, riktigt, riktigt dålig svenska.
Trots att jag varje minut påtalade om att jag inte förstod ett ord finska, så glömde han bort det och fortsatte med haranger på finska efter en inledande mening på i princip obegriplig svenska.


Det enda jag förstod av detta inledande samtal var att han skulle besöka Vasamuseet i Stockholm samt att han var osams med sin åldrande moder, som han också hade slagit två gånger i sitt liv.
Ungefär en gång i minuten frågade han dessutom vem jag var.
Under hela tiden i bastun hörde man nya finnar sjungandes för sig själva i duschrummet eller i omklädningsrummet.

Senare på kvällen på båtens nöjesavdelningar såg jag Jan-Erik tre, fyra gånger.
Iklädd svart kostym och vit skjorta och varje gång med en flaska rödvin och ett glas i händerna.
På väg till frukosten på morgonen såg jag honom sittandes vid ett bord i korridoren - med en flaska vin och ett glas framför sig.

På vägen tillbaka till Helsingfors träffade jag Jan-Erik i bastun igen.
Eller först i duschrummet. Alla fyra duscharna var upptagna av finnar... som pratade för sig själva.
Jan-Erik kände varken igen mig när jag väntade på att en dusch skulle bli ledig eller när jag kom in i bastun.
Åter inledde han med en harang på finska - innehållandes väldigt många "vitto" och "perkele" - och jag var FEM gånger tvungen att påtala att jag inte förstod finska innan han kopplade.

Men två meningar på obegriplig svenska senare så hade han åter glömt bort att jag inte förstår finska.
När det kom in en ny sjungande finne i bastun chockade Jan-Erik med att på hart när obegriplig engelska säga att hans landsman sjöng dåligt.
Jag gick och lade mig tidigt igår kväll.
Bevittnandet av 50 karaokesjungande finnar blev för mycket även för mig.

När jag sitter och skriver detta ser jag ett hundratal lastbilar med studenter ståendes på flaken åka förbi fönstret.
I sju minusgrader.
I resten av världen gör studenter sådant i maj eller juni när skolorna slutar.

Varför är jag inte förvånad att Finland är annorlunda.
Det ska bli skönt att komma till Moskva igen.

Dagens citat:
"An expert is a person who has made all the mistakes that can be made in a very narrow field."
- Niels Bohr

Andra bloggar om: Finlandsbåt, Viking Line, sjöng, fylla, alkohol, Finland, finnar, bastu, Östersjön, karaoke