28th of May:
Det var Gränsvakternas Dag i Ryssland idag. Och som vanligt en helt sanslös fylla på de offentliga platser och parker där dessa gatukrökade.
Man kan utan överdrift kalla det gränslös fylla.
Liksom tidigare år kunde jag inte låta bli att åka till Gorkijparken och titta på spektaklet.
Fyllan var större, eller om man så vill, värre i år.
Men så fyllde denna enhet också 90 år idag.
Man kan ju fråga sig hur fyllan var denna dag för drygt 20 år sedan när tysken Mathias Rust landade sitt enmotoriga plan bakom Vasilykatedralen bredvid Röda Torget?
Detta bästa med den omtalade händelse är egentligen inte frågan hur det var möjligt att denne Mathias Rust kunde flyga ända till Moskva över det extremt stängda och bevakade Sovjet.
Nej, det bästa är att det inträffade... ja, just det, på Gränsvakternas Dag.
En vecka sedan Champions League-finalen nu och jag lider fortfarande med John Terry.
Det hade ju kunnat bli så fint, ja, som en saga... John Terry med det stora Chelsea-hjärtat och 13 år i klubben avgör Champions League-finalen i Romans Moskva.
I övrigt är jag både extremt förvånad och positivt överraskad över hur smärtfritt allting funkade kring denna final.
Jag ska villigt erkänna att jag var helt säker på att det skulle bli fullständig kaos.
Men istället blev det den kanske smidigaste och bäst organiserade final eller stora fotbollsmatch jag någonsin varit på.
Smärtfritt för över 40 000 utlänningar att komma in i landet utan visum och med bara en matchbiljett.
Transporterna från flygplatserna genom den bisarra Moskvatrafiken funkade galant.
Inte det vanliga trakasserandet med fem tidsödande säkerhetskontroller kring arenan.
Elektroninska biljettspärrar in till arenan.
Inte en polis eller militär inne på arenan som det annars alltid är, bara stewards.
Inte det extremt irriterande kvarhållandet på arenan, där man släpper ut sektion för sektion och de sista kommer ut typ en timme efter matchen.
Etc, etc, etc.
Vi som kan Ryssland vet förstås att allt detta var KRAV från Uefa och att det var utlänningar som planerade, beordrade och såg till att allt sköttes på ett smidigt sätt.
Men det som fascinerar är att ryssarna gick med på det. Det trodde jag inte i min vildaste fantasi.
Nu kan man bara hoppas att ansvariga i Ryssland lärt sig något och att man tar efter och förstår att man kan arrangera matcher och andra evenemang helt tvärtom mot hur man vanligtvis arrangerar saker och ting i det här landet.
Dessutom... nu förstår man ännu bättre hur mäktigt Uefa egentligen är.
Okej, Champions League är det största evenemanget i världen efter fotbolls-VM, men jag är ändå sjukt impad över hur de kunde få Ryssland att rucka på sina vanligtvis obsoleta och många gånger idiotiska principer.
Nåväl... all heder åt både Ryssland och uefa.
Ryssland är för övrigt inne i ett stim av framgång.
Zenit St Petersburg seger i Uefa Cupen följdes upp av VM-guld i bandy-i-badkar, succéarrangemang av Champions League-finalen och nu senast seger i Melodifestivalen.
Och det senare var en rättvis seger tack vare genomtänkt arbete.
En ung känd artist som ser bra ut, en bra låt, uppbackad på scen av världens genom tiderna främste konståkare och snubbe gnisslande en Stradivarius.
Jag var så säker på rysk seger att jag satte en slant på det innan finalen.
Annars var det oerhört komiskt att följa svenska mediers patetiska uppladdning hela veckan innan finalen.
Där svenska folket pumpades fulla av lögner att Perelli var favorit, att Ukraina stal idéer från Perelli, etc, etc, etc.
Det var Gränsvakternas Dag i Ryssland idag. Och som vanligt en helt sanslös fylla på de offentliga platser och parker där dessa gatukrökade.
Man kan utan överdrift kalla det gränslös fylla.
Liksom tidigare år kunde jag inte låta bli att åka till Gorkijparken och titta på spektaklet.
Fyllan var större, eller om man så vill, värre i år.
Men så fyllde denna enhet också 90 år idag.
Man kan ju fråga sig hur fyllan var denna dag för drygt 20 år sedan när tysken Mathias Rust landade sitt enmotoriga plan bakom Vasilykatedralen bredvid Röda Torget?
Detta bästa med den omtalade händelse är egentligen inte frågan hur det var möjligt att denne Mathias Rust kunde flyga ända till Moskva över det extremt stängda och bevakade Sovjet.
Nej, det bästa är att det inträffade... ja, just det, på Gränsvakternas Dag.
En vecka sedan Champions League-finalen nu och jag lider fortfarande med John Terry.
Det hade ju kunnat bli så fint, ja, som en saga... John Terry med det stora Chelsea-hjärtat och 13 år i klubben avgör Champions League-finalen i Romans Moskva.
I övrigt är jag både extremt förvånad och positivt överraskad över hur smärtfritt allting funkade kring denna final.
Jag ska villigt erkänna att jag var helt säker på att det skulle bli fullständig kaos.
Men istället blev det den kanske smidigaste och bäst organiserade final eller stora fotbollsmatch jag någonsin varit på.
Smärtfritt för över 40 000 utlänningar att komma in i landet utan visum och med bara en matchbiljett.
Transporterna från flygplatserna genom den bisarra Moskvatrafiken funkade galant.
Inte det vanliga trakasserandet med fem tidsödande säkerhetskontroller kring arenan.
Elektroninska biljettspärrar in till arenan.
Inte en polis eller militär inne på arenan som det annars alltid är, bara stewards.
Inte det extremt irriterande kvarhållandet på arenan, där man släpper ut sektion för sektion och de sista kommer ut typ en timme efter matchen.
Etc, etc, etc.
Vi som kan Ryssland vet förstås att allt detta var KRAV från Uefa och att det var utlänningar som planerade, beordrade och såg till att allt sköttes på ett smidigt sätt.
Men det som fascinerar är att ryssarna gick med på det. Det trodde jag inte i min vildaste fantasi.
Nu kan man bara hoppas att ansvariga i Ryssland lärt sig något och att man tar efter och förstår att man kan arrangera matcher och andra evenemang helt tvärtom mot hur man vanligtvis arrangerar saker och ting i det här landet.
Dessutom... nu förstår man ännu bättre hur mäktigt Uefa egentligen är.
Okej, Champions League är det största evenemanget i världen efter fotbolls-VM, men jag är ändå sjukt impad över hur de kunde få Ryssland att rucka på sina vanligtvis obsoleta och många gånger idiotiska principer.
Nåväl... all heder åt både Ryssland och uefa.
Ryssland är för övrigt inne i ett stim av framgång.
Zenit St Petersburg seger i Uefa Cupen följdes upp av VM-guld i bandy-i-badkar, succéarrangemang av Champions League-finalen och nu senast seger i Melodifestivalen.
Och det senare var en rättvis seger tack vare genomtänkt arbete.
En ung känd artist som ser bra ut, en bra låt, uppbackad på scen av världens genom tiderna främste konståkare och snubbe gnisslande en Stradivarius.
Jag var så säker på rysk seger att jag satte en slant på det innan finalen.
Annars var det oerhört komiskt att följa svenska mediers patetiska uppladdning hela veckan innan finalen.
Där svenska folket pumpades fulla av lögner att Perelli var favorit, att Ukraina stal idéer från Perelli, etc, etc, etc.
Här kan man snacka om att baxna.
För det första var Ukrainas låt mycket bättre. För det andra är ukrainskan ungefär 125 gånger snyggare än Perelli.
För det tredje sjunger hon bättre och för det fjärde så röstar inte människor i Europa på en kvinnlig artist som ser ut som en transvestit, inte ens ser ut som en snygg transvestit.
Och pakt-, grann- och taktikröstning... glöm det. Eurovision-basen Svante Stockselius och hans team har analyserat de senaste årens finaler och inte funnit något sådant.
Till exempel... Grekland i år, hur många vänner har det landet förutom Cypern och kanske Albanien? Dessutom kan ni ju kolla Rysslands och Ukrainas facit de senaste åren. Mycket bättre än Sverige.
Nej, det är dags för Sverige att byta taktik och försöka skicka låtar som går hem i HELA Europa.
Hittade ett nytt vin-varumärke i min 24-timmarsöppna livsmedelsaffär.
Jag föll för det direkt och det är redan nu mitt favoritvin.
Nu ska jag bara provdricka det, men jag räknar iskallt med att vinet håller lika hög kvalité som etiketten.
Skål.
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Moskva, vin, Champions League, Eurovision, Melodifestival, Schlager, Gransväkter, Perelli, transvestit, Uefa, visum.
För det första var Ukrainas låt mycket bättre. För det andra är ukrainskan ungefär 125 gånger snyggare än Perelli.
För det tredje sjunger hon bättre och för det fjärde så röstar inte människor i Europa på en kvinnlig artist som ser ut som en transvestit, inte ens ser ut som en snygg transvestit.
Och pakt-, grann- och taktikröstning... glöm det. Eurovision-basen Svante Stockselius och hans team har analyserat de senaste årens finaler och inte funnit något sådant.
Till exempel... Grekland i år, hur många vänner har det landet förutom Cypern och kanske Albanien? Dessutom kan ni ju kolla Rysslands och Ukrainas facit de senaste åren. Mycket bättre än Sverige.
Nej, det är dags för Sverige att byta taktik och försöka skicka låtar som går hem i HELA Europa.
Hittade ett nytt vin-varumärke i min 24-timmarsöppna livsmedelsaffär.
Jag föll för det direkt och det är redan nu mitt favoritvin.
Nu ska jag bara provdricka det, men jag räknar iskallt med att vinet håller lika hög kvalité som etiketten.
Skål.
Läs även andra bloggares åsikter om Ryssland, Moskva, vin, Champions League, Eurovision, Melodifestival, Schlager, Gransväkter, Perelli, transvestit, Uefa, visum.