6/10: Låta som en bög. Obeskrivlig pina att vara knäpptyst. Expressens nyskapande journalistik. Träkukar att pryda hemmet med.

6th of October:

Nu har det varit så där pinsamt tyst i den här spalten igen.
Jag skäms verkligen för det.
Och det värsta är att jag egentligen inte har mycket att skylla på.
Okej, en extrem arbetsbörda kan vara en förklaring, men ingen ursäkt, eftersom 15-16 timmars jobb per dygn inte är något ovanligt för mig och inget som någonsin hindrat mig från att även hinna med fritid och annat under resterande timmar av dygnet.

Nej, den enda ursäkten till tystnaden i den här spalten måste helt enkelt vara att jag varit knäpptyst själv.
Jo, det är sant.
Jag som tidigare i mitt liv varit tyst som mest typ två timmar i sträck har nu varit knäpptyst i sex dygn.
Det har varit helt sjukt och obeskrivligt jobbigt och lidande.
Tortyr kan inte vara värre än det jag upplevt den senaste veckan.

Det har varit så påfrestande och jobbigt att jag idag var tvungen att börja väsa eftersom jag kände att jag höll på att bli galen.
Försök själva - om ni liksom jag anser er alltid ha något viktigt att föra fram - att kommunicera enbart via e-post, sms och penna o papper.
Det senare är den värsta pinan.

Det tar nämligen en j-vla tid att skriva för hand.
Och eftersom jag oftast har så mycket och intressant att säga... förlåt, skriva... så blir det att jag automatiskt skriver snabbt, vilket tyvärr resulterar i att det jag skriver blir oläsligt.
Tycker andra, alltså.
Själv tycker jag att det jag skriver är fullt läsligt.
Så... ni kan kanske förstå att jag varit och är rätt frustrerad på allt.

Anledningen till den här plågan är en operation jag gjorde på stämbanden i början på förra veckan.
Enligt läkarna så gick operationen bra och de hävdade att jag kommer att bli av med min hesa, skrovliga stämma.
Min stora oro är dock om läkarna gjort ett så bra jobb att jag kommer att låta som en bög efteråt.
Uhhh, jag vill inte ens tänka tanken.
Och jag har heller inte vågat provprata ännu.

Sportjournalistik, i synnerhet i kvällspressen, är ibland det lägsta av det lägsta.
Hundratals gånger har ni säkert läst att "svenske spelaren XX" låg bakom "XX-lagets ledningsmål"...
... vilket är svensk sportjournalistiks beskrivning av att ett svenskt utlandsproffs passat bollen i sidlid på egen planhalva till en lagkamrat tre minuter innan laget gjorde mål.

Råkade för några dagar sedan se en fantastiskt nyskapande variant när min bänkgranne på ett flygplan läste "kvalitetsblaskan" Expressen.
Ett "geni" vid namn Daniel Kristoffersson skrev...
"...efter slarv i Werder Bremens försvar och Douglas Maicon fick fritt läge mot tyskarnas målvakt Wiese - och chippades iskallt bollen i mål.
Zlatan Ibrahimovic var en av de första spelarna att gratulera Maicon till ledningsmålet."

Här snackar vi verkligen om stilistiskt underverk.
Vilken journalistik.
Killen ska naturligtvis belönas med alla journalistiska utmärkelser som går att uppbringa.

Nu snackar vi inte längre om att "ligga bakom mål"... nej, nu ska det handla om att man är EN AV DE FÖRSTA som är framme och gratulerar målskytten.
Lågvattenmärke eller innovativ och kompetent journalistik?!
Välj själva.
Personligen kan jag inte annat än tänka... herregud, var är skiten på väg egentligen?!

En dam jag känner, vi kan kalla henne Henrietta, är på resande fot någonstans på andra sidan jordklotet.
Hon har hittat det jag verkligen vill smycka mitt hem med - vackert snidade och formade träkukar.
Jag har gjort en beställning på en kuk-kapsylöppnare, en kuk-askkopp och naturligtvis en av de stora prydnad-kukarna.

När jag flög från Moskva idag så reagerade säkerhetspersonalen vid röntgenmaskinen på en tjock spritpenna.
Nu är jag oerhört intresserad av att få berättat för mig säkerhetspersonalens reaktion när Henriettas handbagage ska röntgas på diverse flygplatser.

Dagens citat:
"The big thieves hang the little ones."
- Czech Proverb

Läs även andra bloggares åsikter om Operation, hals, stämband, tyst, kuk, kukar, träkukar, sportjournalistik, Expressen, Ryssland, Moskva, Zlatan Ibrahimovic, kvällstidning.