There´s only one B in Brest.

Som liten parvel "lärde" jag mig att Europa var området mellan Brest och Brest. Alltså Brest vid franska Atlantkusten och Brest i Vitryssland, som då var gräns mellan Polen och Sovjet. Det här var mitten på 70-talet när någon intalade mig detta om Europa. Inte så långt senare blev jag vis nog att själv konstatera att Europa minsann sträckte sig ändå bort till Ural.
Den här sidan handlar om allt möjligt från Brest till bortom Brest.

5/4: Slash och Joe Biden förödmjukade. Arlandas säkerhetskontroll kan få även den lomhörde upprörd.

5th of April:

Männen på bilderna här på sidan har en sak gemensamt.
Mer om det längre ned.
När jag låg på sjukhus i några månader i Moskva för några år sedan med typ varenda ben brutet nedanför rumpan fick jag en film i present av världens längste konsult.
Den heter något i stil med "Arga män utan ben".
Trots att mina ben är mer eller mindre läkta så är jag fortfarande med jämna mellanrum en ilsken man.

SAS och Arlanda tillhör, som bekant, inte favoriterna i denna spalt.
Luftfartsverkets säkerhetspersonal på Arlanda ligger till exempel alltid bland topplaceringarna på listan över yrkesgrupper/kategorier jag har som allra svårast för och med.
Detta - oerhört övervärderade och onödiga jobb - får människor att förvandlades till små-Stalins, små-Lenins och små-Pol Pots.

Mindervärdeskomplexet lyser i pannan på dem och här kan vi verkligen snacka om människor som njuter av att ha makt... och att utnyttja den.
Till skillnad mot tullare så är denna säkerhetspersonal varken utbildad (skolad) eller särskilt "bright" och jag skulle gärna vilja vara en fluga på väggen under den internutbildning denna yrkesgrupp rimligtvis bör få.
Att "läsa" passagerare, att resonera med passagerare och att underlätta för passagerare tillhör näppeligen punkterna på utbildningsprogrammet.

Likheten mellan restaurangpersonal i Moskva och personalen vid Arlandas säkerhetskontroller är slående:
Båda är grupper där arbetsgivaren stått på gatan och på måfå haffat dem för att släpa in dem och sätta dem i arbete.

I ärlighetens namn är det ju så... att en "terrorist" som ämnar utföra något på ett flygplan knappast börjar ifrågasätta en påse linfrön med vid säkerhetskontrollen.
Inte heller tjafsar denne "terrorist" om en tub mjukräkost.
Och framför allt ufrågasätter han eller hon inte sitt skärp, som han/hon måste ta av sig EFTER att ha passerat metallbågen utan att det pipit.

Här infinner sig nästa fråga per automatik: varför har man metalldetektorbågar över huvudtaget om man måste ta av sig ett skärp eller tygskor trots att man redan passerat utan att det pipit?

Jag är naturligtvis medveten on att säkerhetskontrollerna är ett spel för galleriet.
Det handlar om att försätta passagerare i någon slags trygghetssituation.

Vill man spränga ett flygplan... så checkar man in sin dator som bagage, man checkar in bland de första så att man får en plats ovanför bagageutrymmet och man nyttjar sedan bluetooth i mobilen för att utlösa bomben.
Och vill man vara riktigt säker på att ställa till skada så inriktar man sig på tågstationer och busstationer eller ombord på tåg och bussar... alltså platser där säkerhetskontrollen är minimal.

Vad jag vill säga med allt detta, är att säkerhetskontrollen på flygplatser ofta är ett irritationsmoment.
För att det ska flyta och passagerare som betalar för service ska få just detta... så behövs det en formidabel och genomgripande förändring på Arlanda.
Som det är nu får säkerhetspersonalen såväl lomhörda gubbar som småbarnsföräldrar att fullständigt explodera.

På tal om icke-service.
Den australienälskande kocken på Moskvas bästa krog kan också vara, om inte ilsken så i alla fall, principfast.
Ibland lite i överkant.
Denna nitiskhet har bland annat resulterat i att kocken nekat såväl den världsberömde hårdrocksgitarristen Slash som den amerikanska vice-presidentfamiljen, Biden, att beställa och äta hamburgare i krogens matsal.

Krogen är känd och omtalad för sina hamburgare, som vanligtvis serveras i sommarcaféet under årets varmare halva, men även i baren inomhus året runt.
Men i matsalen är det stopp för hamburgare.
Och sedan spelar det uppenbarligen ingen roll att det är celebriteter som Slash eller Joe Biden med familj som kommer på besök.
Beslut är beslut.

I ärlighetens ska dock sägas att kocken, trots att han är hårdrockare, varken kände igen Slash eller Bidenfamiljen.

Jag blev inte direkt ledsen att Real Madrid krossade Tottenham igår.
Alla Spursvänner har nämligen varit ooooooootroligt jobbiga denna vinter.

Dagens citat:
"A wise man hears one word and understands two."
- Proverb, Yiddish


1/4: Någon att skrämma barn med. Svemo - inkompetensen personifierad. Hur hamnade sedeln i Moskva?

1st of April:

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få fart på skrivandet i denna spalt igen.
Antingen händer det för lite eller så är jag för upptagen.
Båda scenarierna är lika illa.

Något intressant som hände för en dryg vecka sedan var att jag blev visad en svensk hundralapp.
Det är den ni ser till höger.
Jag har aldrig sett en sådan i verkligheten tidigare, men av det man sett på bilder i media och på nätet så verkade det onekligen vara en sedel som färgats av en färgampull.

Det intressanta i sammanhanget var att jag blev visad sedeln i Moskva.
I en officiell statlig byggnad.
Av en tjänsteman i statens tjänst.

Jag är sjukt nyfiken på hur en sedel, som sannolikt kommer från ett bankrån eller liknande i Sverige, hamnat i den ryska huvudstaden.
Tjänstemannen hade fått den av en bekant och han frågade om jag kunde hjälpa honom att spåra sedelns ursprung.

Så, skrik till om någon av er känner igen sifferkombinationen.

Till avdelningen mindre trevliga händelser tillhör den tragiska olyckan som innebar att isracingföraren Peter Koij dog i onsdagskväll.
Jag stod 15-20 meter från platsen där Koij gled in i staketet.
I ärlighetens namn så såg det inte så farligt ut vid första anblicken.

Förutom en sak: att skyddsstaketet inte rubbade sig ens en enda centimeter.
Arrangören hade hela dagen hävdat och tjatat om att staketet måste byggas så att det ger med sig om någon skulle åka in i det.
Svenska Motorcykelförbundets (Svemo) säkerhetsgrupp som ansvarade för banan, besiktade och godkände den gick däremot tvärtemot och tvingade arrangören att köra in och packa upp snö bakom staketet.

Något som alltså resulterade i staketet blev att likna vid en cementvägg.
Dessutom ville inte Svemos säkerhetsgrupp ha några isoleringsbalar vid utgången av olyckskurvan... med hänvisning till att ut- och infarten till depån låg där.
2,5 meter istället för tre meters öppning skulle alltså inte räcka?!

Hade arrangören - med alla dess experter av byggande av banor och andra konstruktioner - fått bestämma så hade med säkerhet den tragiska utgången kunnat undvikas.
Men ni som hänger med vet sedan tidigare att detta Svemo är inkompetensen personifierad, "organisationerad", om det nu finns något som heter det.
Peter Koij R.I.P.

Den här spalten saknar alla sympatier för åsikter till vänster om mitten.
Således kan man inte vara annat än nöjd av att socialisterna valt Håkan Juholt till partiledare.
Dels är killen obildad i ordets rätta bemärkelse, dels har han fel attityd och framför allt så ska man nog inte välja en partiledare som har det utseendet.
Tittar man på bilderna i media på honom de senaste veckorna, så konstaterar man att det är sådana man skrämmer barn med.
Min egna prinsessa på 1,5 år började till exempel gråta när hon såg honom på en förstasida tidigare i veckan.

Vad värre är, är att han verkar helt oberörd över att hans flickvän systematiskt stulit från hennes förra arbetsgivare, Fritidsresor.
Socialisterna har således en partiledare som ätit för andras pengar. Pengar som stulits.
Kvinnan har systematiskt och medvetet planerat med syfte att stjäla pengar från sitt arbete.

Detta samtidigt som hon - en simpel tjuv - alltså varit tillsammans med Håkan Juholt.
Att karln får sitta kvar är en gåta.

Dagens citat:
"Now I know what a statesman is; he's a dead politician. We need more statesmen."
- Bob Edwards


20/2: Kvinnor gillar män. Stilig i TV. Lobbning för svenskt-ryskt utbyte.

20th of February:

Det har varit en fin fotbollsvecka.
Arsenal slog äckel-Barcelona och CSKA Moskva bortaslog Paok Saloniki, trots att Vagner Love, Honda och Mark Gonzales alla saknades på grund av skador.
Men frågan är - och det här gör ont att skriva - om ändå inte Tottenhams seger i Milano var det bästa som hände i veckan.

Åter bevisades att Zlatan inte kan spela mot män.
Det manliga bestod den här gången av Michael Dawson och Jonathan Woodgate.
Fina engelska mittbackar som avslöjade att Zlatan egentligen bara kan spela typ
badstrandsfotboll i sydfruktsligor där man GÅR och spelar fotboll.

Zlatan skulle inte klara en månad i engelska ligan.
Det vet han naturligtvis om och det var därför Manchester Citys bud inte var intressant för honom.

Gattuso har varit en av de få italienska fotbollsspelare som jag respekterat.
Men han tappade allt när han attackerade min barndomsidol Joe
Jordan.
Och italienaren ska vara j-vligt glad att Jordan höll sig lugn.
Jordan är nämligen en av de sista man ger sig på... vilket ni kanske förstår av bilden på en ung Jordan.

Han var för övrigt inte bara min barndomsidol på den tiden.
Jag vill minnas att han även röstades
fram som VM:s sexigaste spelare både -74 och -78 (och kanske även -82) i tyska och engelska kvinnomagasin.
Ytterligare ett bevis på att kvinnor gillar män, tuffhet och oss som står i baren framför rädda pojkar som dansar.

En annan sak med Gattuso/Jordan-incidenten.
Gattuso kan ingen engelska - trots sin misslyckade karriär i Glasgow Rangers
- men skyllde sitt utbrott på att Jordan kallat honom "jävla italienare".
Jag har svårt att tro att en snubbe som inte kan engelska förstår ens "fucking Italian" på Joe Jordans extremt omöjliga skotska.

Vill ni se exemplarisk snöskottning, så kan ni kolla på bilderna härintill. Jag ska nu seriöst lobba för svensk-ryskt utbyte.
Sverige skickar trafikplanerare till Moskva. Ryssland skickar snöskottnings- och plogexperter till Stockholm.
Det finns ett extremt behov av dessa varandras tjänster.

Jag rensade bilder i telefonen på Sheremetyevo-flygplatsen igår
och hittade bilder på en fin tillställning som jag och Plåtslagaren besökte i Moskva före jul.
Alexander Bard och hans nya musikprojekt, Gravitonas, spelade på en invigningen av ny lyxbilssalong.
Med betoning på lyxbilar.

Det fina folket var där.
Jag och Plåtslagaren var dock finast av alla.
Vi fick häromveckan dessutom höra att vi hade varit med i rysk TV och att vi såg otroligt stiliga ut.
Synd bara att jag inte sett det själv.

Alexander Bard är för övrigt ett geni. Det mesta han står bakom blir succé.
I tidens tecken är också valet av namnet på gruppen genialiskt.
När gruppen bildades renderade Gravitonas nämligen inga träffar på Google.
Således blev det Gravitonas och fritt från konkurrens, så att säga.

Dagens citat:
"Special-interest publications should realize that if they are attracting enough advertising and readers to make a profit, the interest is not so special."
- Fran Lebowitz

















13/2: Avslutningar är bättre än öppningar. Äntligen Ikea i Ukraina. Hur tänkte Gullit?

13th of February:

När jag åkte från Sverige tidigare i veckan kändes som att vintern var över i Sthlm.
Ända tills jag såg det makalösa snökaoset på nyheterna.
Jag trodde i ärlighetens namn att vintern var över även i Moskva.
Men minus 14 grader idag är bara början på det som väderlekstjänsten i Ryssland "utlovar" den kommande veckan ska sluta i närmare minus 30.
Man kan bli tokig fölr mindre.

Jag har haft för vana att se avslutningskonserter här i Moskva.
Iron Maiden, Metallica och Motorhead har alla avslutat världsturnéer i den ryska huvudstaden de senaste åren.
Och det har varit lysande tillställningar.

När jag så i fredags bevittnade en världsturnépremiär var förväntningarna oerhört högt ställda.
Inte minst eftersom det var Iron Maiden som äntrade scenen i den jättelika inomhusarenan Olympisky.
Näe, jag blev inte besviken.

Engagemanget var fantastiskt, ljudet var riktigt bra och att gubbarna år 2011 kan ge järnet på detta sätt är imponerande.
Men jag kan konstatera att jag föredrar turnéavslutningar framför öppningskonserter.
Om det sedan beror på att Maiden spelade alldeles för många nya låtar ska jag låta vara osagt.

CSKA Moskva börjar borta i Grekland mot Paok Salonki i Uefa Cupen veckan som kommer.
Men håller kylan i sig så kommer grekerna att få veta att de lever i returen den 22:a februari.

Politik och fotboll hör inte ihop... är ju en klyscha med hög bullshitfaktor.
Det räcker med att konstatera att Ryssland och Qatar fick fotbolls-VM 2018 resp ektive 2022.

I princip har jag dock inget emot detta. Det är så det funkar nuförtiden - på gott och ont.
Men det vänder sig lite i magen när jag ser bilder på Ruud Gullit och en av världens värsta och mest otäcka diktatorer - Ramzan Kadyrov.

Terek Grozny var en gång ett coolt fotbollsgäng, som av kända anledningar tvingades spela sin hemmafighter i södra Ryssland istället för hemma i Tjetjenien.
Det är annat Terek Grozny nu.
Och stämmer bara en fjärdedel av ryktena om Kadyrovs rikedomar (eller rättare sagt, hur han förskansat sig allt detta) och stämmer bara en tiondel av det som Kadyrov anklagas för... ja, det är då man inser att Gullit sannolikt tappat det mesta av förnuft.

Han är visserligen en helt oduglig tränare, som fått sparken från alla klubbar han tränat.
Men att ta sig an "utmaningen" att träna Terek Grozny smakar extremt beskt.
Hur tänkte karln egentligen?

Förra helgen fortsatte jag och Mr Heavy Metal vår årliga tradition på Torvalla - att tippa Bajens tabellplacering kommande säsong.
Man kan konstatera att jag blivit mer optimistisk.
Nionde plats förra säsongen har blivit sjätte plats den här säsongen.
Mr Heavy Metal har gått åt andra hållet:
Femteplats förra säsongen har blivit en åttonde plats i år.

Man kan ju inte annat än le åt kreativiteten i den här delen av världen.
Ni har tidigare i den här spalten sett bilder på Idea i Moskva.
Här är "beviset" på att Ikea slutligen också äntrat den ukrainska marknaden.

Dock har man gjort det rätt småskaligt.
Dels i den obskyra staden Dnjepropetrovsk, dels kan man konstatera att Kamprad inte följer sitt eget koncept med stora, fina "brandade" varuhus.

Dagens citat:
"Those who can make you believe absurdities can make you commit atrocities."
- Voltaire


27/1: Probably the most pathetic broadcast ever

27th of January:

När det är som allra kallast så kommer jag alltid att tänka på Aralsk.
Stan som en gång i tiden var en fiskeby vid Aralsjöns norr strand, men som nu ligger i öknen.
Mer om det en annan gång.

När det snöade i Moskva för några dagar sedan skickade stans myndigheter ut 15 000 snöröjningsfordon och maskiner.
Stockholm har, för att konstatera det krasst, j-vligt mycket att lära.

Jag konstaterar också att jag liksom Tycko Jonsson somnade i vredesmod i natt och att jag var på samma tillstånd när jag vaknade i morse.
Anledningen är den obeskrivliga skit jag såg på SvT Play i natt.
Ett program kallat Uppdrag Granskning som den gamla Politbyrån under Sovjettiden hade varit mäkta stolt.
Generalsekreterare Bresjnev eller diktatorerna Lenin och Stalin hade inte kunnat beställa ett "bättre" program.

Hur som helst, så var det utan tvekan bland det mest patetiska jag någonsin sett.
Till och med för att vara den stalinistiske Jan Josefsson var detta ett lågvattenmärke.

Under en timmes tid hoppar programmet på det svenskaste av det svenskaste, Ikea.
Jag förstår det journalistisk intressanta i att Expressen granskat företagets klantigheter här i Ryssland, som kostat Ikea miljarder.
Inte för att de skulle ha gjort något illegalt, utan för att de varit naiva, klantiga och framför allt blivit lurade.

Men att Uppdrag Granskning ägnar en timme åt att påstå att inte Ikea svenskt?!
Vad är då Ikea?
Inget bolag eller person har betytt mer för Sverige än Ikea.
Inget har betytt mer för Sverige i form av PR, mervärde, turism... då har vi inte ens talat om alla arbetstillfällen och skatter bolaget skapat och bidragit med.

Kajsa Bergqvist, Björn Borg och Ingemar Stenmark har mig veterligen aldrig nedvärderande kallats monegasker eller icke-svenskar.
Zlatan Ibrahimovic är han svensk?
Han bryter på svenska, han ger fler intervjuer i bosnisk medier än i svenska, han är sannolikt inte skriven i Sverige, betalar sannolikt inte mycket i skatt i Sverige...
... men han representerar svenska landslaget i fotboll och han kallar sig svenskt.

Men är han mer svensk och betytt mer för SVerige än Ikea?
Näppeligen.

Reportern Magnus Svennungsson är, av programmet att döma, en extremt otrevlig och framför allt inkompetent människa.
Ja, han är precis vad Ingvar Kamprad kallade honom i programmet.

Ikea betalar alla skatter man ska betala.
Tji fick alltså Josefsson, Svennungsson och Uppdrag Granskning.
Företagets vinster går bevisligen främst till att expandera runt om i världen.
Tji fick alltså Josefsson, Svennungsson och Uppdrag Granskning.

Vad företaget gör med en del av vinsten är väl för jösse namn Ikeas och ägarnas ensak.
I alla fall så länge som man betalar de skatter man enligt olika länders lagar ska göra.
Och det gör man.
Tji fick alltså Josefsson, Svennungsson och Uppdrag Granskning.

Enligt egen utsago har Uppdrag Granskning ägnat typ ett år för att "granska" Ikea.
Man hittade ingenting.
Istället vinklar man på att Ikea inte skulle vara svenskt.
Och man gör det bland annat genom att sticka mikrofonen under tyska kunder och svenska varuhuschefer.

Precis som privatpersoner sparar på bankkonton, i aktier och i madrassen så sparar företag i olika former.
Ikea är inte livegna.
Vad ville Uppdrag Granskning egentligen?

Varför skulle en varuhuschef i Älmhult bry sig om var ägarnas vinster hamnar?
Han gör sitt jobb, han är, enligt väldigt många, anställd av en fantastisk arbetsgivare som behandlar tiotusentals anställda runt om i världen bättre än de flesta företag...
... so?!

Sällan eller aldrig har avundsjukan visat ett fulare tryne än igår.
Det var inget annat än ren och skär stalinism.

En av huvudvinklingarna var att tre (3) kronor av varje såld vara på Ikea tydligen går till en stiftelse i Liechtenstein.
Och?!?!?!
Inget illegalt.
Bara smart, kreativt och något som gör att Ikea kan fortsätta att skapa arbetstillfällen runt om i världen och fortsätta skapa ovärderlig goodwill åt Sverige.

Lenin och Stalin är nog stolta över Uppdrag Granskning när de vaknar upp i sina gravar idag.

Dagens citat:
"Golf and sex are about the only things you can enjoy without being good at."
- Jimmy Demaret


10/1: 3 200 kilometer köer. Examplarisk snöskottning.

10th of January:

Det värsta med att komma tillbaka till Sthlm efter en tid i Rysslands huvudstad är att man blir förbannad på att snöskottning inte funkar i den svenska huvudstaden.
Det gör den däremot i Moskva.
Exemplariskt.
Och överallt.

Men å andra sidan, där finns det såväl maskiner (som sköter gator) och arbetsvilliga invandrare (som sköter trottoarer och gårdar).

Förutom snöskottningen måste jag också erkänna att jag är rätt svag för Moskvas skyltdockor.
De framhäver, så att säga, det kvinnliga.

Jaha, då var man ensam då.
Ensam att vara barhuvud på Zinken när Bajen Bandy lirar.
Mr Heavy Metal hade i och för sig skrivit att han införskaffat en huvudbonad, men jag trodde nog att han skulle vara man nog att lämna den hemma.

Dagarna efter jul blev jag varse om motsatsen.
Jag gick förbi Mr Heavy Metal inne i öltältet utan att känna igenom honom.
När jag sedan blev uppmärksammad konstaterade jag bara att han såg allt annat än bra ut i mössa... om jag ska vara ärlig.

"Flygvärdinnor" bär mössa på bandy, det är min åsikt.
Men så var jag också den ende som bevittnade bandyfinalen på Studenterna i mars iklädd jeansjacka.

Den dryga veckan efter nyår alltid den bästa i Moskva.
Då är nämligen stan "stängd".
Tio dagar officiell ledighet i Ryssland innebär att trafiken ser ut som på Sovjettiden.
Alltså väldigt få bilar på ödsliga jättelika gator och vägar.

Annat är det dock före nyår.
När jag kom under mellandagarna slogs ett nytt världsrekord.
3 200 kilometer bilköer i Moskva.

Tretusentvåhundra kilometer.
Eller om man så vill Stockholm-Sicilien.
Ni förstår att man blir gråhårig.

Inte mycket, om ens något, här i världen är större och vackrare än att bli jättedödare i den näst finaste av all världens idrottsevenemang, den engelska FA Cupen.
Stevenage kan efter 3-1 mot Newcastle i helgen nu stolt ansluta till den lilla och exklusiva skaran lag som kan kalla sig jättedödare.
Det kanske största dock. Matchen sändes av brasilisk TV och aldrig, aldrig, aldrig kunde väl någon ens i sin vildaste fantasi drömma om att ett Stevenagemål skulle refereras på detta sätt.

Det finaste av all världens idrottsevenemang är för övrigt den engelska ligacupen.

Hade förhållandesvis stora Middlesbrough inte varit ett sådant skitlag så hade även lilla Burton Albion kunnat kalla sig äkta jättedödare.
Jag tror dock inte heller de någonsin kunnat drömma om att kommenteras på detta sätt.

Dagens citat:
"They sold me for £400 000 and 1 600 seats."
- Neil Cox