10/12: Leopardstretchbyxor på Helloween, hantering av vänsterdrägg och överservering.

10th of December:

Jag slutar aldrig att förundras över dagens hårdrocksfenomen.
Praktiskt alla band som en annan dyrkade som ung för 20-25 år sedan håller på fortfarande eller har återuppstått.
Min teori är att noterna tagit slut. Eller i alla fall de möjliga kombinationerna av noter.
Det kan således inte göras någon ny bra musik, i alla fall inte hårdrock.

När jag såg Iron Maiden på Hovet för drygt 20 år sedan var vi väl en sisådär 6 000 fans där.
Det var hur-stort-som-helst.
ALLA var verkligen där. Det kunde inte bli större.
Häromveckan sålde samma grupp, samma bandmedlemmar och fortfarande samma låtar typ 100 000 biljetter på två timmar till konserter i Sthlm och GBG.

Jag är både förundrad och fascinerad.
Men det (be)visar också att jag var före min tid.
Jag fick mig en dos nostalgi i lördagskväll på Arenan när jag bevittnade tyska hårdrockbandet Helloween.
De bästa låtarna var klassikerna som jag upplevde live när jag såg gruppen förra gången, för över 20 år sedan.

En sak reagerade jag dock över. Publiken.
Av de cirka 2 600 på Arenan kan omöjligt fler än 2,3 procent varit från Stockholm.
Det var extremt länge sedan jag hörde så många dialekter på ett och samma ställe.

Jag som dessutom "älskar" att titta på människor fick mer än min beskärda del.
På "min tid" såg alla ungefär likadana ut. Jeansjacka alternativt jeansväst full med tygmärken och en hårdrockströja och vi såg alla mer eller mindre bra och normala ut.
Det är i alla fall vad jag minns.
I lördags fick man prov på alla delar av samhällets... ja, (gissar jag) skikt som inte är det övre.

Knappt hälften såg ut som om de var på maskerad. Den andra knappa hälften såg ut som de rymt från något slags hem.
De återstående få... såg ut som hårdrockare.

"Mannen som lanserade tifokulturen i Sverige", men som helst vill öppna hårdrocksbutik i Belgrad, trodde att cirka sju procent av de på Arenan i bästa fall kunde betecknas som "normala".
Jag gissade på fem procent.
Vi hade ingen utomstående oberoende som kunde avgöra eller bedöma, så vi svävar fortfarande i ovisshet vem av oss som var närmast.

Det vi båda var rörande överens om dock var att kvällens största artister var två dalmasar.
Den var klädd som Jack Sparrow med pirathatt och linné och satt i entréhallen hela konserten pratandes med sina gravt överförfriskade vänner.

Den andre dalmasen satt med i samma gäng större delen av tiden.
Han hade Motley Crue-tröja, ett par obeskrivligt fula lackade kängor, eldsflammor tatuerade på både underarmarna och - kronan på verket - ett par stretch-leopardsbyxor som var för små och bara nådde strax över nedre halvan av hans breda bakdel.
Killen vägde dessutom typ 120 kilo.
Ja, ni kan tänka er synen.
Obeskrivligt. Värdsklass. Yes, you name it.

Världsklass var också den episod som en annan kille råkade ut för i fredags.
På en privat fest på ett hyrt fik på Essingen - av alla ställen - nekades han framåt småtimmarna att förtära mer alkohol.
"Överserverad"... var motiveringen av damen som agerade bartender.

Frågan är om jag ens skulle komma på en sådan händelse om jag skulle skapa någon slags fiktiv story.
Överserverad på något etablerat ställe inne i stan... ja, men tänk er själva...
... lilla, trötta, tysta Essingen, ett privat party på ett lokalt frukostfik som inte har öppet för allmänheten på kvällarna och som dessutom saknar serveringstillstånd.
Under dessa omständigheter fick alltså killen "domen": överserverad.

Man tror inte att det är sant.
Men det är det, jag var nämligen där själv.
Min teori till orsaken för detta, minst sagt, hårda beslut är att ägarinnan till fiket, tillika tillfällig bartender, helt enkelt var trött och ville gå hem.
Så blev det också. Efter denna mindre lustiga händelse bröt de kvarvarande gästerna upp.
Att anklaga någon för överservering gynnar inte alltid affärerna.

Vänsterpatrask har varit ute på gatorna igen. Den här gången i Salem och det slutade som vanligt; vandalisering, attacker på poliser och den här gången också anlagda bränder på skolor samt påföljande stenkastning på brandkåren.
Hur skadade i huvudet är dessa parasiter egentligen?
Människor är de i alla fall inte... människor kastar nämligen inte sten på brandkåren.

Och NÄR ska det svenska samhället ta i med hårdhandskarna mot dessa drägg?
Mitt råd är enkelt; skicka den svenska polisen på utbildning till Moskva.
Där kan myndigheterna ta hand om demonstranter som inte "sköter sig" och den förste som kastar en sten eller en flaska... har gjort det för sista gången.
Jag har ingen annan önskan att detsamma skedde i Sverige.
Tänk vad skattekronor som skulle sparas.

Andra bloggar om: Helloween, hårdrock, Arenan, Iron Maiden, Jack Sparrow, överserverad, Essingen, fik, vänsterdrägg, demonstranter, Moskva, Salem.