25/12: Julafton blev hjulafton. Påmind om favoritsexaktivitet. Varför ses det mellan fingrarna?

25th of December:

Man kan fira julafton på olika sätt.

  Antingen kan man ligga och dra sig på morgonen, gå upp och "dona" och småstöka i väntan på Kalle Anka.

  Därefter kan man sätta sig vid bordet och äta julmat följt av öppnandet av julklapparna.

Sedan följer det obligatoriska tittandet på Karl-Bertil Jonssons Julafton (trots att sagan är kommunistisk så att det förslår, älskar jag den) och därefter dricker man julsprit resten av kvällen.

  En rätt behaglig dag, med andra ord.

Man kan också inleda julafton med att sitta i bilkö i Moskva och därefter sitta i möten.

  Sedan sitter man ånyo i bilkö för att en j-vla tid efteråt hämta en översättning på svenska ambassaden och reta vakten för att han är den ende svensken på ambassaden denna dag och att han fått hundpasset att jobba på julafton.

  När Kalle Anka börjat hemma i Sverige sitter man helt still i en obeskrivlig bilkö.

När Karl-Bertil Jonssons julafton startar äter kinesisk buffé... efter att man stått i kö i 20

 minuter för att ens få bord.

  När man ätit så mycket så att man är på väg att spricka... så traskar man hem i snöyran.

Ni kan ju gissa vilken julaftonsvarianterna undertecknad "firade", julafton eller hjulafton?

Herrtoaletten på kinesbufféstället är förresten utrustat med handtorkar av märket Merida.

  Obeskrivligt skit... är betyget, kort och gott.

  Inte ens att de har två maskiner placerade bredvid varandra förbättrar betyget.

Och jag kan för min värld inte förstå varför inte handtorkarnas Rolls-Royce, Dan Dryer, importeras till Ryssland.

  Ofattbart även det.

Läste i Expressen, som i sin tur hänvisade till kk.no, vilket jag gissar står för knullkontakt eller knullkompis (gissar, eftersom jag inte orkar kolla), att man listat de märkligaste platser att ha sexuella aktiviteter på.

  På förstaplats kom min favorit.

  Den amerikanske domaren Donald Thompson som använde en så kallad penispump under pågående rättegångar.

Jag har i princip dagligen i flera år försökt fundera ut hur karln egentligen tänkte när han beslutade sig för att använda detta njutningsverktyg på jobbet.

  Men det går inte. 

  Den gode herr Thompson måste varit mer än lovligt skruvad.

Inget fel i att använda kukpump.

  Men på jobbet?!

  I en rättegångssal när man är domare!

  Att Thompson dessutom fälldes för att ha blottat sig vid minst 15 tillfällen, väcker om inte annat frågan hur fan han kunde få jobb som domare?!

Jag kan verkligen inte för min värld förstå hur Sverige kan se mellan fingrarna och blunda för invandrare som startar upplopp och vandalisering i Rosengård och Tensta.

  och jag har ännu svårare att förstå daltandet med alla andra invandrare som "bara står och tittar på".

  Reagerar man inte, så accepterar man. Så enkelt är det.

Och det är ju också ett jävla sätt att tacka för att man fått lägenheter, möbler, pengar och all annan sköns social hjälp.

  Dessutom har man mage att gnälla på systemet... istället för att kämpa, studera och försöka göra rätt för sig.

  Hade vi civiliserade människor gjort samma i något icke-EU-land så hade vi åkt ut ur landet med huvudet före och aldrig fått komma tillbaka.

  Skillnaden är väl bara... att vi knappast hade gjort något sådant som nu sker i Rosengård och Tensta.

Dagens citat:

"There is no abstract art. You must always start with something. Afterward you can remove all traces of reality."

  - Pablo Picasso

Läs även andra bloggares åsikter om Julafton, bilköer, Ryssland, Moskva, Rosengård, invandrare, penispump, handtork, Rolls-Royce, kines, buffé, Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson, upplopp, domare.

15/12: Ryska snyggast igen. Finsk håkky är fel medicin. Trevligt ryskt på bankett.

15th of December:

Flög igår och min bänkgranne och jag diskuterade Miss World.
Han hävdade hårt att ryskor är snyggast i världen, vilket jag inte hade mycket att säga emot om.
Speciellt inte eftersom en ryska häromdagen åter vann Miss World.

Golfjournalisten håller alltid på den lilla karibiska nationen Aruba i Miss World, Miss Universe och liknande tillställningar.
Aruba gick inte långt denna gång, kanske berodde det på att Arubas representants favoritmat är vitlöksräkor eller om det är räkor i vitlök. Vad vet jag?!
Däremot kom Trinidad&Tobago tvåa efter ryskan Kseniya Sukhinova.
Karibiska nationer ligger alltid långt framme i dessa fantastiska tävlingar.

Miss World är ett exempel på tävling som jag följer hårdare numera, när jag inte följer fotboll.
Gjorde dessutom ett nytt försök med bandy-i-badkar nu ikväll.
Åkte ut till den antagligen svåraste arena att nå med kommunala färdmedel i världen, Esbo Blues hemmahall i västra Helsingsfors.
Förra gången jag var där åkte jag taxi mellan centrala Helsingsfors och arenan.

Idag gav jag mig fan på att åka kommunalt.
Åkte pendeltåg till Esbo Centrum, men därifrån visade det sig att taxi var i princip enda chansen att komma till matchen.
Så det där med kommunalt höll alltså bara halvvägs.
Gav mig i alla fall åter fan på att jag åka kommunalt åtminstone tillbaka till stan.

För att vara på den säkra sidan lämnade jag fighten redan efter andra perioden.
Efter en stunds traskande hittade jag en större väg och efter ytterligare en stund hittade jag en busshållsplats.
Det gick inte att utläsa var bussarna gick eller när.
Det var svinkallt. Och jag var ruskigt nära att ge upp när det plötsligt dök upp en buss.

Jag gick ombord och frågade på svenska om bussen gick till centrala Helsingfors.
Chauffören förstod inte.
Jag frågade på engelska.
Han förstod inte då heller.
Då frågade han mig - på ryska - om jag pratade ryska.
Det är ju också ett sätt att få reda på om man är på rätt buss i en finsk förort.

Det där med håkky då?
Nej, det gick inte att få tillbaka intresset för denna sport den här gången heller.
Det kan kanske bero på att de två matcher jag sett live sedan jag lade av med fotbollen båda har varit Esbo Blues-IFK Helsingsfors.
Jag vet inte, men kanske är inte finsk den rätta medicinen för att locka tillbaka intresset för denna skridskosport.

Om jag var tjej, så hade jag också haft ett klistermärke som på den blå Peugeot ni ser härintill.
Snygg högklackade pumps.

Var ju på Taekwondo-bankett häromsistens.
Jag blev - föga förvånande - full eftersom det fanns överflöd av vodka, cognac och vin på varje bord.
Dessutom var det trevliga uppträdaden av trevliga flickor.
Det var väldigt ryskt. På det trevligaste av alla ryska sätt.

Den ryske patriarken Alexey II begravdes förra veckan.
Det innebar ett trafikkaos som var värre än vanligt, eftersom gatorna mellan Frälsarkatedralen och Bogoyavlenskykatedralen, där han begravdes stängdes av.
Trafikpolisen uppmanade redan dagarna innan att Moskvaborna skulle ställa bilen och åka kommunalt.

"We urgently ask drivers to avoid using their cars, especially in central Moscow," a spokesman from the City Police said.
Han tillade dock:
"Judging from the situation on the city's streets, Muscovites don't listen to recommendations or requests from city authorities. As a result, they lose their time in the traffic jams instead of saving it by using public transport and the metro."

Nu är Moskvas tunnelbana inte bara världens vackraste, den är också stans snabbaste transportmedel med en snitthastighet strax över 40 km/h.
Problemet är bara att den är på bristningsgränsen när det gäller kapaciteten.
T-banan är byggd för fem miljoner passagerare dagligen.
Idag reser cirka 9,5 miljoner passagare varje dag under jord - det är mer än New Yorks och Londons tunnelbanor tillsammans.

Ni förstår kanske att man måste ha tålamod - såväl under som ovan jord i den här stan.
Nu planeras det att byggas ytterligare en ringlinje i tunnelbanan, vilket kommer att utöka t-banans längd från 260 kilometer till 420 kilometer.
Investeringen beräknas till 43 miljarder US-dollar och ska vara klar 2015.
Men detta var beräkningar från innan globala finanskrisen.

På tal om kris. Läste i DN att Sveriges nya nationalarena, Swedbank Arena, hotas att skjutas på framtiden.
Tydligen är det ovissheter kring banklånen.
Med tanke på namnet arenan så kunde man tro att det var klart vilken bank som skulle hjälpa till att finansiera lånen.
Men inte ens detta verkar man ha klarat av i Solna.

Dagens citat:
"Your life story would not make a good book. Don't even try."
- Fran Lebowitz

Läs även andra bloggares åsikter om Miss World, ishockey, Esbo, Helsingfors, patriark, taekwondo, Ryssland, tunnelbana, Alexey, Solna, Swedbank Arena, buss, förort

7/12: Ljudteknikerns Mission Impossible i Indien. Verklighetsfrämmande bensinprisdiskussion på taekwondo-tävling.

7th of December:

Det händer i och för sig alltid mycket intressant kring mig, men jag har av någon anledning inte haft så mycket att skriva om på sistone.
Därav tystnaden i denna spalt.
Idag var jag dock en sväng och kollade på ett europeiskt studentmästerskap i taekwondo.

Det är en sport jag inte förstår mig på, men jag hade hjälpt vice-ordföranden i ryska taekwondo-förbundet att bjuda in några finska deltagare, så kände att det var på sin plats att visa sig där.
I synnerhet eftersom jag också ämnar smörja kråset - med tillhörande drycker - på banketten ikväll.
Jag ska dock göra det mesta i måttliga mängder.
Det känns som att det inte är så smart att vara allt för rund under fötterna och stökig på en taekwondo-bankett.

Nåväl, eftersom jag inte kan sporten så väl så kom två saker i fokus när jag var i hallen där tävlingarna hölls.
Bensinpriser och ljud.
Jag kom i samspråk med en ryss som ägnade all tid åt att gnälla på landets bensinpriser.
Något som jag inte kan hålla med om eftersom priset på bensin nästan är det enda som är någorlunda normalt och prisvärt i det här landet, cirka sex kr/litern.

Killen hänvisade till länder som Venezuela, Iran, Libyen och Turkmenistan som bra bensinprisländer.
I samma stund avslöjade han sig således som verklighetsfrämmande rysk nationalist.
Länderna han nämnde är också typ de enda länderna i världen som är vänner med Ryssland numera.
Och även om jag är svag för allt det bisarra i Turkmenistan, så är varken det landet eller Rysslands övriga vänner Venezuela, Iran, Libyen och Kuba några föredömen som nationer eller demokratier.

I Venezuela kostar soppan cirka 25 öre litern. I Iran är den dyrare, cirka 90 öre/litern.
I Libyen betalar man drygt en krona en litern medan man i Turkmenistan chockhöjt priset på bensin sedan jag var där.
De stackars turkmenerna tvingas nuförtiden betala cirka 1,50 kronor för en liter.
Å andra sidan är de första 120 liter gratis för bilägarna.

Denna gratisbensin kompenserar antagligen en del. Tidigare kostade nämligen bensinen endast 20 öre per liter.

Allt detta tyckte alltså ryssen var jättebra.
Vad han dock inte förstod är att bensinen är kraftigt subventionerad i dessa länder. Och att dessa länder knappast heller är de som kan hjälpa Ryssland ur dess finansiella kris.
Så medan han fortsatte med att spy galla och hat över USA och Västeuropa, så returnerade jag lugnt bara hans tidigare svar under vår diskussion.

Alltså... att han kör en tysk bil, handlar sin mat i en fransk livsmedelskedja, röker amerikanska cigaretter, bär västeuropeiska klädmärken, har japansk dator, koreansk TV, jobbar på ett tyskt företag och har tillbringat sina fyra senaste semestrar i Turkiet och Egypten.
Han blev tyst efter min monolog och jag kunde övergå att fundera på ljud.

Sporthallen ligger i nordöstra Moskva i ett område som byggdes till OS 1980, men där sporthallarna numera döljs av Moskvas absolut största marknad.
Det är jävligt mycket ljud på en marknad.
När jag satt på läktaren kom jag att tänka på Ljudteknikern.

Ljudteknikern har nämligen flyttat till Indien för att vara hemmapappa.
Jag känner bara till ett annat liknande exempel och det är en kille här i Moskva som flyter omkring medan hans fru arbetar och sköter försörjningen.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om sådant.

Hursomhelst, Ljudteknikern meddelar att det kan bli svårt att utföra professionellt ljudarbete i Indien.
Jag kan i och för sig förstå honom, alla som varit i Indien vet att det är ofantligt mycket ljud i Indiens städer.
Man kan således också mellan raderna utläsa att Ljudteknikern - åtminstone till en början - ska ägna sig åt att glida omkring på heltid i Delhi.

Jag och golfjournalisten brukar annars alltid komma in på Ljudteknikern så fort vi nämner ordet ljud.
Det var Ljudteknikern som för några år sedan fixade ljudet på Café Opera.

De flesta av er känner väl också till avståndet mellan Café Opera och Grand Hotel.
När Madonna besökte Sverige så bodde hon just på Grand Hotel och blev väckt av - och klagade på - musiken från Café Opera.
I vår värld är detta bästa yrkesbetyg man kan få.

Väcker man Madonna... ja då, kan man ljud, så att säga.

Nu är Indien ett av världens bullrigaste länder och att skapa ljud- och bullerdisciplin där är Mission Impossible i ordets rätta bemärkelse.
Jag hoppas dock att ljudteknikern - när han tröttnat på att glida omkring och inte göra något - ger sig ut och åtminstone försöker göra något åt detta ofattbara buller.
Förutom sitt namn så behöver han bara en punkt i sitt CV:
"Har väckt Madonna."

Jag har aldrig sett en hel film producerad i Bollywood, men det känns i alla fall som att de skulle behöva professionell hjälp med ljudet i filmerna.

Dagens citat:
"Golf and sex are about the only things you can enjoy without being good at."
- Jimmy Demaret

Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, ljud, ljudtekniker, Ryssland, Moskva, Taekwondo, student, Iran, Venezuela, OS, 1980, Indien, hemmapappa, Delhi, bensin, bensinpris, Turkmenistan

26/11: VIP-Taxi är krisbarometern. Cska-invasion av Jaroslavl. Skillnad på fotboll och fotboll.

26th of November:

Det är finanskris i världen. Så också i Ryssland.
Börsen stänger var och varannan dag. Byggen stoppas. Investeringar fryses och folk börjar få sparken.
Ändå är uppfattningen bland "vanligt" folk att finanskris är främst något som drabbat USA och Europa.

En anledning till det är ryssar i stor utsträckning fortfarande är cash-människor, som har besparingarna i madrassen, och således märks inte krisen ännu i det dagliga livet.
En annan anledning är att Kreml gör allt för att dölja krisen för invånarna, vilket bland annat innebär "förbud" för media att behandla den inhemska krisen.

Min egna lilla krisbarometer är hur många VIP-Taxi jag ser när jag åker förbi Moskvas berömda utsiktsplats nära Moskva Universitet.
VIP-Taxi är för övrigt en historia för sig.
Deras flotta består nämligen av Porsche Cayennes och Maybachs.

Vad ger ni för det? Rätt långt ifrån Stockholm, om man säger så.
Nåväl, de senaste veckorna har jag inte märkt att det står fler bilar stilla än vad det gjorde för några månader sedan.

Något annat som är rätt långt ifrån Sthlm är antalet trafikolyckor.
När den första snön föll förra veckan inträffade - enligt Moskvanyheterna på TV - 2 000 olyckor på en dag.
Alltså de som rapporterades. De flesta var säkert bara plåtskador... men ändå; 2 000.
På väg till flygplatsen tidigare i veckan såg jag fyra olyckor. Och då snöade det inte ens.

Jag ska inte på något sätt förhärliga fotbollsvåld eller diverse mindre gott uppträdande på fotbollsläktare.
Men följande rader i samband med Premier Leagues bevakning av fans uppträdande på läktarna visar bara hur långt fotboll a´la 2008 är ifrån den sport jag en gång så mycket älskade:
"It’s no surprise that Aston Villa is bottom of the league especially after the way one of their supporters threw a coin at Harry Redknapp, which hit the assistant referee instead."

Notera "ett mynt".
Inte som förr i tiden när det kunde kastas in hundratals pund under en match.
Jag försvarar inte inkastade saker. Men meningen "It’s no surprise that Aston Villa is bottom of the league..." efter ett mynt är bara för mycket.
Herregud. Vissa skulle varit med på gamla goda tiden.

Det var lite skillnad när CSKA Moskva avslutade årets ligaspel borta mot Shinnik Jaroslavl i lördags.
CSKA:s fans var på säsongsavslutningshumör, vilket ni kan se på följande tre filmer, 1 o 2 o 3.
Cirka 7 000 "invaderade" Jaroslalv med allt vad det innebär av sprit, att visa bönderna vilka som är från huvudstaden, fylla stans barer och klubbar hela dagen och kvällen före och efter matchen, etc.

Den tillställningen bjöd på hundratals bengaler matchen igenom. Mängder av bengaler inkastade på planen. Slagsmål med polisen bakom målet en stor del av andra halvlek. Vattenkanoner, etc. Allt medan matchen fortsatte att spelas som inget hänt.
Den enda gången domaren bröt matchen var när det kastades in bengaler på planen så att hela arenan rökfylldes.
Han blåste dock igång matchen igen så fort röken hade skingrats.
Det är alltså fortfarande skillnad på fotboll och fotboll.

Dagens citat:

"The future, according to some scientists, will be exactly like the past, only far more expensive."

- John Sladek

Läs även andra bloggares åsikter om Finanskris, Ryssland, Moskva, trafikolyckor, Cska Moscow, fotbollsvåld, kravaller, fotboll, Jaroslavl, Aston Villa, huliganer, snö, taxi, kris.

18/11: Hiddink och jag talar samma språk. Hotel Viru - klassikernas klassiker. Fler massmail från Mr Heavy Metal.

18th of November:

Rätt skönt ögonblick i helgen.

Jag sprang på en av mina favorittränare genom tiderna, Guus Hiddink.

När vi stod och samspråkade kom en tredje herre och Mr Hiddink ursäktade sig för att hälsa på denne.

Denne var den mest legendariske av alla legendarer inom hockeyvärlden, Viktor Tichonov.

Där stod alltså Guus Hiddink, Viktor Tichonov och undertecknad.

Vi snackar om tre prominenta herrar.

Det underliga var bara att det var jag som väckte minst uppståndelse och intresse bland omgivningen.

Nu hann jag och min idol Guus Hiddink också med att prata fotboll - och det var intressant.

I synnerhet när vi kom in på matchen Ryssland-Sverige i Innsbruck:

"Problemet i somras var inte Sveriges ålderstigna trupp, utan att ni saknade taktik".

"Eller rättare sagt, taktiskt spelade ni som vi andra gjorde för tio år sedan", sa Hiddink allvarligt.

Jag njöt av Hiddinks ord.

Och jag kände mig mycket tillfreds med att holländaren inte direkt hade något positivt att säga om Lars Lagerbäck som fotbollstränare.

Jag har alltid - trots kvalificeringarna till alla mästerskap - varit skarpt kritisk till Lagerbäck.

Det känns skönt att jag i alla fall har Guud Hiddink på min sida.

Vilka har ni Lagerbäck-vänner på er sida?

Pratade med polare, vars jobb inte är att vara tjänsteman.

Vi kom in på Tallinn och det oerhört klassiska Hotel Viru.

Hotel Viru var på 90-talet ökänt.

Ett gammalt Sovjethotell, taffligt moderniserat... med resultatet att det blev så där underbart sunkigt, som det ska vara när män eller killar eller pojkar åker på krökarresor.

I källaren fanns en nattklubb... där det förutom mycket sprit bland annat fanns mässingstänger.

Ja, ni kan tänka er kombinationen... "fd Sovjetstat", "billig sprit", "mycket sprit", "resor", "mässingsstänger"... tro fan att män och killar och pojkar mådde som kalvar på grönbete.

Det var för övrigt från Hotel Virus källare de två svenska fackföreningsledarna försvann för att senare hittas mördaade 1991.

Det som hände var naturligtvis både tragiskt och hemskt...... men som på många andra ställen runt om i världen genom åren har mycket handlat om att kunna supa med finess och agera efter det sunda förnuftet.

Långt ifrån alla kan detta.

Mr Heavy Metal skickade häromdagen ut ett av alla sina massmail.

Som så ofta handlade det om musik.

Nu har jag alltid varit och kommer alltid att vara en älskare av musik av det hårdare slaget.

Men jag har i alla fall växt upp och sedan rätt många år lämnat fanatismen bakom mig.

Mr Heavy Metal pumpar dock ut sina meddelanden som om han fortfarande var 16 eller 17 år.

Ena veckan har något band släppt sin första platta på 23 år.

Nästa vecka har någon annan metalgrupp släppt sin totalt 32:a platta i karriären - och Mr Heavy Metal försöker övertyga omgivningen om att det är den bästa någonsin.

Det senare är naturligtvis kvalificerat bullshit.

När det gäller musik släpps inte "det bästa någonsin" år 2008.

I synnerhet när det gäller hårdrock så var ALLT bättre förr i tiden.

Därmed basta!

Allra mest fanatisk är Mr Hevay Metal när det gäller Phil Lynott.

Jag är visserligen den förste att erkänna att Lynott när det begav sig var en av de största och eftersom ALLT när det gäller hårdrock var bättre förr, så är således Mr Lynott fortfarande en av de största.

Jag är också den förste att erkänna att jag är oerhört svag för och attraherad av kombinationen Rock´n´Roll, Guinness och framför allt Jameson.

Men jag kan ändå inte annat än konstatera att Mr Heavy Metals mail häromdagen andas väldigt mycket tonåring.

I alla fall mycket mer tonåring än den aktningsvärda ålder han i själva verket befinner sig i.

"Nu är det snart 23 år sedan den störste checkade ut. Eftersom mitt vardagsrum inte längre räcker till för dem som vill hylla Phil med en kväll av rock'n'roll, Jameson och Guinness så kände vi att det var dags att ta steget fullt ut.

Jag hoppas att vi får se de flesta av er söndagen den 4 januari. Att det råkar vara just en söndag är av mindre betydelse eftersom måndagen är trettondagsafton och klämdag.

Om ni inte är lediga, ta ledigt. Eller säg upp er - för jag kan lova att detta blir en kväll att minnas!"

Nu kommer jag sannolikt att befinna mig någonstans i södra Europa eller Afrika den 4:e januari, men jag är inte sämre än att jag kan erkänna att om jag hade varit hemma i Stockholm så hade jag deltagit i denna festlighet.

Mest för att jag barnsligt förtjust i fylleslag av det slag som jag misstänker att detta blir.

Jag minns för övrigt oerhört väl var jag befann mig när jag fick höra om Philip Parris Lynotts död.

Jag bodde i norra Värmland den vintern och rattade min dåvarande vita Opel Rekord upp mot skogarna när radions Ekot meddelade den för tidiga bortgången.

Att Ekot basunerade ut detta bevisar, mer än något annat, Phil Lynotts storhet.

Dagens citat:

"The only good ideas are the ones I can take credit for."

- R. Stevens

Läs även andra bloggares åsikter om Thin Lizzy, Ryssland, Phil Lynott, Guus Hiddink, Viktor Tichonov, ishockey, hårdrock, heavy metal, Tallin, Hotel Viru, Ryssland-Sverige, Innsbruck, Lars Lagerbäck, Jameson, Guinness.

9/11: Afton med Bounty. Krisen "göms" i Ryssland. Ingen damvolleyboll i helgen.

9th of November:

Golfjournalisten mailar och erkänner att det är rätt frustrerande att vara f d stallchef.

  Han konstaterar att livet plötsligt är rätt enkelspårigt eftersom han ännu inte hittat någon hobby som han lever för med samma passion som med fotbollen.

  Han skriver vidare att han också bryr sig för mycket om jobbet nu när han inte har fotbollslagen i stallet att ta hand om.

Jag har exakt samma problem. Sjukt mycket tid läggs på jobbet och tiden som blir över går till att försöka hitta en hobby som jag kan brinna för.

  Jag följer till exempel rysk dambasket halvhyfsat, men det är rätt

 långt till den passion jag hade för fotboll.

  Igår skulle jag ge damvolleyboll en chans.

Det gick inte så bra. Bland annat på grund av trafiken så kom jag inte ens till matchen.

  Det var nog ett tecken. Damvolleyboll är nog inget för mig.

  När jag bakfull igår morse låg i soffan (vilket, i ärlighetens namn, var en anledning till att jag kom iväg sent och således missade damvolleybollen) slötittade jag på Euronews.

Plötsligt visade de fotbollsresultat från den gångna veckan.

  Det hade tydligen spelats Champions League och jag såg att Anorthosis Famagusta ligger tvåa i sin grupp.

  Det är sjukt sensationellt. Men att jag inte visste detta förrän fyra dagar efteråt visar ändå att jag klarar av att hålla mig borta från fotbollen.

Anorthosis Famagusta har för övrigt alltid varit mitt lag på Cypern. Men på min tid så låg inte cypriotiska lag tvåa i någon Champions League-grupp.

  Cypriotiska lag spelade över huvudtaget inte i Champions League då.

Pratade i telefon med Mr J. Vi pratade mest om finanskrisen.

  Den är tydligen påtaglig och märks överallt i Sverige.

  Det är kris även i Ryssland.

  Skillnaden här är att den inte dominerar media på samma sätt.

Man skriver och pratar om krisen i Europa och USA, men ordern från Kreml till ryska medier är glasklar: ingen rapportering om krisen i Ryssland.

  Man är livrädd för att ryssarna ska springa till bankerna och ta ut sina besparingar.

  Det ryska banksystemet klarar inte av något sådant utan skulle kollapsa.

  Dessutom har ryssarna blivit av med sina besparingar både en och två gånger tidigare... så det är känsliga saker vi pratar om.

Vid krisen 1998 försvann banker över en natt. Det "intressanta" är att till skillnad mot då så har folk numera lånat pengar i bankerna till bilar, lägenheter och annat.

  När det nu "avslöjas" att många av de så kallade oligarkerna är överbelånade, så kan man ju gissa hur överbelånade vanligt folk är. 

  Det ska mycket intressant att se hur man ska klara av det här nu när företagen ska börja säga upp folk och människor plötsligt inte kan betala sina lån på bilar och lägenheter.

Golfjournalisten meddelar vidare att det snart är dags för detta årtiondes Bountyafton.

  Av någon j-vla anledning "firar" man detta var tionde år.

  Det var 30 år sedan golfjournalisten åt sin första Bounty. 10 år senare anordnades en Bounty-afton i byn där golfjournalisten växte upp.  

  Golfjournalisten skriver:

  "Jag fick i mig 4,5 dubbel-bounty’s innan pannan började svettas och spykänslorna kom som ett brev på posten. Av någon märklig anledning vann jag på detta ganska usla resultat."

1998 var det dags igen. Golfjournalisten vann efter fem uppätna dubbel-bounty´s.

  "Vi ville fira på Café Opera efteråt men lämnade bardisken efter en öl. Det gick helt enkelt inte att ha roligt med hela magen full av en massa Bounty-skit."

  En vardag i mitten av november är det alltså dags igen och Golfjournalisten konstaterar:

  "Ingen har ätit Bounty sedan senast och egentligen vill ingen uppleva detta igen."

Jag har dock inte fått klart för mig varför man inte byter chokladsort om nu Bounty är så j-vla äckligt.
  Man blir konstig av att sluta följa fotboll... det är också något man kan konstatera.

Dagens citat:

"Talk low, talk slow, and don't talk too much."

- John Wayne

Läs även andra bloggares åsikter om Bounty, politik, finans, kris, oligarker, Ryssland, Moskva, choklad, fotboll, Famagusta, Cypern, bakfull, volleyboll.

29/10: 2,5 timmar blev 24 minuter. Säkert tecken på kris. Fler opålitligheter. Jacky Ickx, coolare finns inte.

29th of October:

Blev lite sur häromdagen när jag upptäckte att någon kört på min registreringsskylt fram.
Å andra sidan var det något som var riktigt sjukt i Moskva i måndags.
Efter förra veckans mördande trafikkaos hade jag för en av de få gångerna i mitt liv planerat lite framförhållning.

Jag var tvungen att ta bilen till Sheremetyevoflygplatsen och hade avsatt 2,5 timmar för denna färd, plus ytterligare en halvtimme om det skulle vara ett helvete på vägarna.
Det tog 24 minuter att köra!!!
Jag var där 3,5 timmar innan planet till Helsingsfors skulle lyfta.
Det har aldrig tidigare hänt att jag varit på en flygplats så tidigt - och då har jag ändå flugit jävligt mycket i mina dagar.

Jag fattade ingenting.
Det ska inte gå att köra på 24 minuter från centrala Moskva till Sheremetyevo på eftermiddagen.
Plåtslagaren fattade heller ingenting.
Hans teori var att folk enkelt struntade i jobbet i måndags efter förra veckans kaos och istället stannade hemma.

Medan jag satt som en fåne på flygplatsen så upplevde han å andra sidan ett slående bevis på att krisen nått Ryssland på allvar.
På parkeringsplatsen till ett av alla dessa stora köpcenters kom en lång donna fram till Plåtslagaren och erbjöd honom att köpa sexuella tjänster.
Det är ett bevis på att det är kris i landet.
Varken han eller jag har varit med om detta sedan förra krisen i slutet på 90-talet.

Mr Heavy Metal har, som ni förstått, svag karaktär och är ibland eller kanske till och med ofta rätt opålitlig.
När jag satt och filosoferade på Sheremetyevo i måndags kom jag att tänka på ett annat exempel på Mr Heavy Metals opålitlighet, vilket härrör sig från dennes besök på franska rivieran för något år sedan.
Han inledde besöket starkt med att sms:a att han satt på en bakgata i Nice och tänkte på den fine legendariske Formel 1-föraren Jody Scheckter från Sydafrika.

Alla som tänker på legendariska Formel 1-färare, typ Jody Scheckter, har en stor plats i mitt hjärta.

Min idol på den tiden var för övrigt belgaren Jacky Ickx, som för övrigt också är ett av sportvärldens coolaste namn genom tiderna.
På den tiden vi var intresserade av fotboll så hade jag och golfjournalisten var sitt stall i fotboll.
39 lag indelat i fyra kategorier.
Lag vi älskade eller hade starka känslor för.

Mr Heavy Metal har genom åren varit svårt avundsjuk på detta och har ibland försökt dra till med ett "Heavy Metal"-stall bestående av lag som Birmingham City och Bolton Wanderers.
Hans försök har dock bara klingat ihåligt.

Nåväl, redan innan han reste till Riverian sms:ade han att han skulle bevittna Olympique Gymnaste Club de Nice-Côte d'Azur mot AS Saint-Etienne.
Kaxigt skrev han... "Den matchen borde väl i alla fall passa er stallchefer i smaken".
Enligt Mr Heavy Metal var också det huvudsakliga målet under resan att bege sig till Stade Municipal Du Ray för att se Nice (som detta Olympique Gymnaste Club de Nice-Côte d'Azur heter i tabeller) mot det fina grönvita laget St Etienne.

Som ni säkert förstår blev det inget fotbollsbesök.
Mr Heavy Metal lyckades på något sätt "fucka bort" besöket på Stade Municipal Du Ray.
Jag minns inte riktigt detaljerna, men jag minns att hans ursäkter var minst sagt obskyra.
Det bevisar bara att Mr Heavy Metal passar bäst bland gayrävar på Mandus diskuterandes allt från schlager till homofobin i Moskva istället för att spela i den liga vi riktiga män rumsterar.

80-års födelsedagsfesten i Stockholm i lördags förflöt ungefär som väntat.
Nyopererad blev undertecknad sannolikt fullast av alla (jag hade inte riktig koll på promillehalten hos övriga på slutet) och skämde antagligen ut sig så där lagom mycket.
Flygresan på morgonen efter blev dock en pina av det värre slaget.
Ja, jag var så dålig att flygvärdinnorna passade upp mig så där överdrivet trevligt under hela resan.

Dagens citat:
"I know nothing about sex because I was always married."
- Zsa Zsa Gabor

Läs även andra bloggares åsikter om Bakfull, Heavy Metal, Nice, Formel 1, Jacky Ickx, Jody Scheckter, St Etienne, Moskva, Ryssland, Sheremetyevo, Helsingfors, flygplats, fotboll, kris, horor, sex.

24/10: Sao Paulo ett trafikparadis jämfört med Moskva. "Stan står still - ta tunnelbanan". AIK + Bajen firar 80 när DIF spelar.

24th of October:

Läser att inrikesministeriet i Ryssland registrerat 10,6% färre brott under årets första nio månader jämfört med samma period förra året.
Det är gott så. Anti-alkohol och anti drog-kampanjer anses tillsammans med ett statligt "anpassningsprogram" för utsläppta fångar vara anledningarna till minskningen.

Jag blir dock alltid misstänksam när jag läser eller hör ordet "registrerat" i Ryssland.
Innebär det att brottsligheten verkligen gått ner eller är det bara antalet rapporterade brott som minskat?
Ni ska ha klart för er att det verkligen är siochså med rapporteringen i det här landet.

Trafiken i Moskva minskar däremot inte, utan tar sig allt omänskligare former.
Klockan 09.45 i tisdags morse visade trafikövervakningen att det totalt var över 500 kilometer köer i Moskva.
Ja, 500 kilometer!
I en stad.
Då folk egentligen ska vara på sina arbetsplatser.
Den största och bästa trafiksajten var helt röd och meddelandet bredvid kartan var kort och koncist: "Stan står still".

Enligt Transportministeriet förlorar Moskva och närliggande områden cirka 15 miljarder(!) US-dollar årligen bara på ökade transportkostnader och försenade leveranser.
Hur stor förlusten är att folk sitter i köer istället för på arbetsplatser gissar jag är omöjligt att räkna ut.
Frågan är dock om inte trafiken var ännu värre på tisdagskvällen.
Inte heller då ansåg trafiksajten att det var lönt att ens kommentera trafiksituationen utan det stod bara: "Hela stan står still - ta tunnelbanan, om ni får plats."

Det var precis vad jag gjorde. Jag lämnade bilen och tog t-banan.
Den sträcka jag skulle åka ska "normalt" ta typ 30 minuter. I tisdags tog den tre timmar.
Då åkte jag ändå spårbundet 3/4-delar av sträckan.
Hade jag valt att köra (nåja, sitta still i köer) så hade det garanterat tagit sex-sju timmar. Minst.

Enligt en rapport förlorar Moskvaborna 12,5 timmar i månaden på grund av köerna.
Det är skitsnack.
12,5 timmar i veckan är mer relevant. Jag förlorade sju timmar bara under måndagen och tisdagen.

Nu räknar man med att Moskva behöver cirka 400 kilometer nya vägar för att lösa trafikproblemen.
Det finns dock ett stort MEN med det.
Var fan ska man bygga dessa vägar?
Det är redan fullt av vägar på alla områden som inte är bebyggda och vägarna och gatorna är de största och bredaste som finns i världen.

Bara en jämförelse: Sao Paulo i Brasilien är ökänt för sina notoriska trafikproblem och köer och har alltid ansetts vara kanske värst i världen.
Sao Paulos "körekord" är från maj i år då man mätte 266 kilometer i stan.
Det är hälften jämfört med vad Moskva hade i tisdags morse.
Då förstår ni kanske vilket paradis Sao Paulo är.

Moskvas tunnelbana är vacker och fantastiskt effektiv.
Varje 55:e sekund kommer ett tåg.
Men det finns ett problem även där.
T-banan är byggd för att klara av 5 miljoner passagerare dagligen. Nu snittar det över 8 miljoner dagligen.
Uttrycket "packade som sillar" är ett understatement" i rusningstrafik.

När tåglinjen mellan Moskvas centrum och Sheremetyevoflygplatsen (vilken är den flygplats som bl a Aeroflot och SAS flyger ifrån) öppnade i somras utryckte vice-premiärministern Sergey Ivanov lättnad:
"... it will spare `our precious nerves' from sitting in jams on a journey which takes `anything from two hours to eternity'."
Också mina stackars nerver har återhämtats sedan Sheremetyevo Express startade.
Således var jag avslappnad och på gott humör när jag satte mig på planet till Stockholm tidigare i veckan.

På Sheremetyevo upptäckte jag förresten en fantastisk förändring. Tro´t eller ej, men något som underlättar för passagerarna.
Man har tagit säkerhetskontrollerna som tidigare fanns utanför varje "gate" till att ha en enda direkt efter passkontrollen.
Fan, det tog bara till år 2008 innan man kom på denna "kundvänliga" åtgärd. Alltså typ 40 år efter resten av världen.
Men den som väntar på något gott...

Helvete... jag glömde laddarna till mina telefoner i Moskva, upptäckte jag nu.
Hur fan ska det här gå?

En annan relevant "hur ska det gå"-fråga... är när "AIK" och "Bajen" har "80-årsfest" på lördag i direkt anslutning till Djurgår´n spelar allsvensk fotboll.
Det ska bli intressant.
Jag undrar också vem av de två som valde festlokal utan att kolla det allsvenska spelschemat?

Dagens citat:
"I don't own a cell phone or a pager. I just hang around everyone I know, all the time. If someone wants to get a hold of me, they just say 'Mitch,' and I say 'what?' and turn my head slightly."
- Mitch Hedberg

Läs även andra bloggares åsikter om Moskva, Ryssland, köer, trafik, trafikproblem, Internet, Sao Paulo, tunnelbana, Hammarby, Djurgården, AIK, flygplats, Sheremetyevo, kriminalitet, droger, alkohol.

17/10: Mr Heavy Metal ej pålitlig. Österrikiska genier. Från keeper till hårstylist. Världsnyhet från cricketfronten.

17th of October:

Trafikolyckorna i det här landet är många gånger helt "fantastiska".
Även om jag skulle samla alla kreativa människor som finns, så skulle fiktionen aldrig ens komma i närheten av verkligheten.
Vissa olyckor är helt overkliga. Jag kan inte beskriva dem i text och bilder visar inte hela sanningen.
Man måste se det. Men hur mycket man än försöker klura ut hur det gått till... så är det omöjligt.

Andra olyckor är bara hemska. Som långtradaren jag såg igår.
Ni ser bilden här till höger.
I den hytten överlevde garanterat ingen.
Gåtan är dock hur fan olyckan gick till? Det stod i alla fall inget annat fordon i närheten.

Läser i Albin Selins lysande blogg ett skönt inlägg om dåren i Österrike som låste in sin dotter i åratal.

"Dom sa nyss på nyheterna att den där snubben i Österrike som höll sin dotter inlåst i 24 år, våldtog henne och tvingade henne att föda barn har genomgått en undersökning som gick ut på att ta reda på huruvida han är psykiskt sjuk eller inte.
Genierna som utförde den där undersökningen har nu kommit fram till att han inte är sjuk i huvudet.

En gång till.
En man låste in sin dotter i källaren i 24 år, våldtog henne titt som tätt och tvingade henne att föda hans barn som hon då blev både mor och syster till.

I Österrike räknas en sådan man som fullt frisk i roten.
Det jag nu undrar är vad i hela helskotta dom galningarna som räknas som galningar i Österrike har hittat på för jävelstyg som bräcker 24 års inlåsning med våldtäkt som extra piff på moset."

Hur bra jag än tycker om Mr Heavy Metal så är han inte alltid pålitlig.
I sin blogg gör han sig lustig över att jag lagt ned mitt fotbollsintresse och att jag lade av med bandy direkt efter den sorgliga finalförlusten 2007.
Jag står dock för mina ord.
Jag har inte sett en enda bandymatch sedan den tragiska marssöndagen och jag varken ser eller följer fotboll på fritiden längre.
Istället lägger jag kraft på testserier i cricket och rysk dambasket.

Mr Heavy Metal deklarerade och svor dyrt och heligt att också hans tid som bandysupporter definitivt var över efter ovan nämnda förlust i mars 2007.
Förra säsongen såg han dock 15 matcher live på fyra olika arenor.
Ja, man behöver inte vara genialisk österrikare för att konstatera att Mr Heavy Metals trovärdighet stinker.
Men vad kan man begöra av någon som håller på Tottenham Hotspur?

Jag ska dock i ärlighetens namn erkänna att han har sina ljuspunkter.
I sin blogg skrev han nyligen om Piotr Skrobowski.
En fantastiskt stabil polsk mittback som gjorde livet något muntrare för oss trogna som spenderade mycket tid på Söderstadion och diverse arenor runt om i landet på den tiden när det inte var hippt att gå på fotboll.

Piotr och den amerikanske keepern Mark White (bilden) är tillsammans med Matte Werner de absolut skönaste lirare som någonsin spelat i den finaste av alla föreningar.
Mark White var till exempel ibland mer intresserad av att peppa oss fans på läktaren än att följa spelet på planen.
Mer än en gång resulterade det i minst sagt obskyra baklängesbaljor.
Precis som det inte genom åren varit svårt nog att vara bajare ändå.

Mark White har för övrigt sadlat om. Han är numera hårstylist i Dallas, Texas.
Från fotbollsmålvakt till hårstylist. Det är så stort att jag saknar ord.

På tal om cricket. Finanskris och amerikanskt val får ursäkta...
... den absolut största nyheten i världen just nu är att den indiske cricketspelaren Sachin Tendulkar igår slog West Indies legendar Brian Laras poängrekord i testseriehistorien.

"Sachin Tendulkar overtook Brian Lara - his great West Indian contemporary - as the leading run scorer in Test history on the opening day of the second Test against Australia in Mohali.
The Indian batsman, making his 152nd Test appearance, guided the first ball after tea down to third-man for three runs to move beyond Lara's total of 11,953 runs.
Tendulkar had arrived at the crease in mid-afternoon with India well set on 146-2."

Dagens citat:
"I told the doctor I broke my leg in two places. He told me to quit going to those places."
- Henny Youngman

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, olyckor, fotboll, Ryssland, Moskva, heavy metal, Österrike, Josef Fritzl, Hammarby, Söderstadion, cricket, basket, hårstylist, bandy, Uppsala, final,

13/10: Förbannat svårt att vara tyst. Grannkåken i brand.

13th of October:

Jag har börjat prata så smått igen, men det låter inte bra.
Det positiva är att jag inte låter som en bög.
Det negativa är att jag inte tycker att det är någon större skillnad jämfört med tidigare.

Detta ovan beror - kanske - på att jag inte klarade av att vara knäpptyst så länge som läkaren ordinerade.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra nu.
Jag gjorde i alla fall vissa människor nöjda och glada med att vara tyst i en dryg vecka.
Men ni ska veta att det är förbannat svårt att vara tyst.

Jag har en polare som mäter typ medellängd, men som oerhört fascinerad och framför allt attraherad av långa brudar och kvinnor.
Alltså typ basketspelarlängd.
Alla har vi ju våra böjelser.
Hursomhelest, så kom jag att tänka på honom för inte så länge sedan när jag och Plåtslagaren vid ett trafikljus såg en lång kvinna tillsammans med en man i medellängd.
Det såg onekligen rätt kul ut.

Att jag överhuvudtaget reagerar på detta beror nog på att jag blev frälst av rysk dambasket (eller framför allt av att praktiskt taget alla spelare har flätor och ser ut som kvinnor) under månaderna på sjukhus i början av året.
CSKA Moskvas damer har inlett säsongen med två segrar i serien.
På onsdag väntar hemmamatch i Euroleague mot franska ESB Villeneuve DASCQ Lille Metropole (vilket j-vla namn) med mig på åskådarplats.

Hittade en bild i telefonen från St petersburg. Stan är - med all rätt - Rysslands turiststad nummer 1 och även turister behöver göra sina behov.
På Palatstorget vid Vinterpalatset har man löst problemet på ett synnerligen kreativt sätt.
Att göra om - moderna - bussar till toaletter är, för att vara Ryssland, overkligt kreativt.
Undrar just vad Scania tycker om att deras nya bussar används som "muggar"?

Jag var i Helsingfors i typ 2,5 dagar förra veckan.
Det var skönt.
Jag såg inte en kö på hela tiden. Inte en endaste liten kö.
Jag tror inte att ni fattar hur mycket jag uppskattade detta.

Jag ogillar bränder och sådana gör mig illa till mods.
Jag lider något oerhört med de människor som drabbas.
När jag kom hem sent igår kväll, parkerat bilen och steg ur, hörde jag något konstigt...
Vinden blåste från mig, men när jag tittade upp såg jag mellan träden att grannkåken på andra sidan gården stod i lågor.

Eftersom jag körde in från andra sidan, så jag såg inte att tvärgatan på andra sidan gården var helt blockerad av ett 15-tal brandbilar.
Kusligt sånt där.
Nu var det som tur var inget bostadshus utan någon slags industrikåk (har aldrig förstått vad), men bara närheten till en brinnande sexvåningskåk får en känna sig obekväm.
Jag har inte en aning om orsaken till branden, men oddsen på att det var alkisar eller alkohol inblandat på något sätt är extremt låga.

Dagens citat:
"This paperback is very interesting, but I find it will never replace a hardcover book - it makes a very poor doorstop."
- Alfred Hitchcock

Läs även andra bloggares åsikter om bög, röst, tystnad, basket, dambasket, Cska Moskva, Ryssland, brand, brandbilar, Helsingfors, köer, alkohol.

6/10: Låta som en bög. Obeskrivlig pina att vara knäpptyst. Expressens nyskapande journalistik. Träkukar att pryda hemmet med.

6th of October:

Nu har det varit så där pinsamt tyst i den här spalten igen.
Jag skäms verkligen för det.
Och det värsta är att jag egentligen inte har mycket att skylla på.
Okej, en extrem arbetsbörda kan vara en förklaring, men ingen ursäkt, eftersom 15-16 timmars jobb per dygn inte är något ovanligt för mig och inget som någonsin hindrat mig från att även hinna med fritid och annat under resterande timmar av dygnet.

Nej, den enda ursäkten till tystnaden i den här spalten måste helt enkelt vara att jag varit knäpptyst själv.
Jo, det är sant.
Jag som tidigare i mitt liv varit tyst som mest typ två timmar i sträck har nu varit knäpptyst i sex dygn.
Det har varit helt sjukt och obeskrivligt jobbigt och lidande.
Tortyr kan inte vara värre än det jag upplevt den senaste veckan.

Det har varit så påfrestande och jobbigt att jag idag var tvungen att börja väsa eftersom jag kände att jag höll på att bli galen.
Försök själva - om ni liksom jag anser er alltid ha något viktigt att föra fram - att kommunicera enbart via e-post, sms och penna o papper.
Det senare är den värsta pinan.

Det tar nämligen en j-vla tid att skriva för hand.
Och eftersom jag oftast har så mycket och intressant att säga... förlåt, skriva... så blir det att jag automatiskt skriver snabbt, vilket tyvärr resulterar i att det jag skriver blir oläsligt.
Tycker andra, alltså.
Själv tycker jag att det jag skriver är fullt läsligt.
Så... ni kan kanske förstå att jag varit och är rätt frustrerad på allt.

Anledningen till den här plågan är en operation jag gjorde på stämbanden i början på förra veckan.
Enligt läkarna så gick operationen bra och de hävdade att jag kommer att bli av med min hesa, skrovliga stämma.
Min stora oro är dock om läkarna gjort ett så bra jobb att jag kommer att låta som en bög efteråt.
Uhhh, jag vill inte ens tänka tanken.
Och jag har heller inte vågat provprata ännu.

Sportjournalistik, i synnerhet i kvällspressen, är ibland det lägsta av det lägsta.
Hundratals gånger har ni säkert läst att "svenske spelaren XX" låg bakom "XX-lagets ledningsmål"...
... vilket är svensk sportjournalistiks beskrivning av att ett svenskt utlandsproffs passat bollen i sidlid på egen planhalva till en lagkamrat tre minuter innan laget gjorde mål.

Råkade för några dagar sedan se en fantastiskt nyskapande variant när min bänkgranne på ett flygplan läste "kvalitetsblaskan" Expressen.
Ett "geni" vid namn Daniel Kristoffersson skrev...
"...efter slarv i Werder Bremens försvar och Douglas Maicon fick fritt läge mot tyskarnas målvakt Wiese - och chippades iskallt bollen i mål.
Zlatan Ibrahimovic var en av de första spelarna att gratulera Maicon till ledningsmålet."

Här snackar vi verkligen om stilistiskt underverk.
Vilken journalistik.
Killen ska naturligtvis belönas med alla journalistiska utmärkelser som går att uppbringa.

Nu snackar vi inte längre om att "ligga bakom mål"... nej, nu ska det handla om att man är EN AV DE FÖRSTA som är framme och gratulerar målskytten.
Lågvattenmärke eller innovativ och kompetent journalistik?!
Välj själva.
Personligen kan jag inte annat än tänka... herregud, var är skiten på väg egentligen?!

En dam jag känner, vi kan kalla henne Henrietta, är på resande fot någonstans på andra sidan jordklotet.
Hon har hittat det jag verkligen vill smycka mitt hem med - vackert snidade och formade träkukar.
Jag har gjort en beställning på en kuk-kapsylöppnare, en kuk-askkopp och naturligtvis en av de stora prydnad-kukarna.

När jag flög från Moskva idag så reagerade säkerhetspersonalen vid röntgenmaskinen på en tjock spritpenna.
Nu är jag oerhört intresserad av att få berättat för mig säkerhetspersonalens reaktion när Henriettas handbagage ska röntgas på diverse flygplatser.

Dagens citat:
"The big thieves hang the little ones."
- Czech Proverb

Läs även andra bloggares åsikter om Operation, hals, stämband, tyst, kuk, kukar, träkukar, sportjournalistik, Expressen, Ryssland, Moskva, Zlatan Ibrahimovic, kvällstidning.