29th of April:
På vissa sätt är dagens Moskva så långt ifrån Sovjets Moskva som man kan komma.
Trafiken, det ofantligt höga antalet lyxbilar, de oändliga byggena och inte minst de skyskrypor som ploppar överallt.
Moscow City, det nya kommersiella distrktet i centrala Moskva, är på sitt sätt rätt fascinerande. I synnerhet efter mörkrets inbrott.
Där byggs några av Europas högsta byggnader och den totala kostnaden är beräknad till 12 miljarder dollar, men tro inte annat än att slutnotan slutar betydligt högre än så.
Jätteprojekt tenderar att göra det.
Ni kan kolla på Tower 2000, City-palace Tower, Imperia Tower, City of capitals, Naberezhnaya Tower, Eurasia Tower, Federation Tower, Mercury City Tower, Russia Tower och Northern Tower här.
Som om inte Moscow City vore tillräckligt. Sedan en tid planeras Crystal Island för fullt.
En byggnad som ska bli världens största.
Visst, den ska symbolisera Moskvas byggboom, men den och allt annat som byggs gör bara att stan blir ännu mer sjukt dyr.
Visionerna är det dock inget fel på.
Moskva är dock kontrasternas stad.
I synnerhet nu när de två viktigaste helgdagarna under Sovjettiden står för dörren, 1 maj och 9 maj (Segerdagen).
Och då är vi plötsligt tillbaka 17 år och mer.
Huvudgatan Tverskaya och andra gator i city har stängts av för övning av parader och i år blir det första gången sedan Sovjet och kommunismen föll, som det blir militärparader med vapen.
Alltså uppvisande av landets vapenarsenal.
Det är sådant som enbart (kommunistiska) diktaturer ägnat sig de senaste typ 70 åren.
Kremls flörtande med Sovjet har bara blivit tydligare i takt med att olje- och gasintäkterna gjort landet rikare.
Problemet är bara att långt ifrån allt annat håller samma takt.
Det bara kan inte sluta väl i långa loppet.
Hittade en bild jag hade glömt bort från sjukhuset.
Jag och mina två rumskamrater bytte ut en droppflaska mot en vodkaflaska.
Vi låg och vred oss av skratt mitt i all vår misär.
Sjuksköterskan tyckte inte att det var lika roligt.
F-n... blir man verkligen så bitter när man jobbar på sjukhus?
Jag brukar inte vara allt för rysk i trafiken, det vill säga inte tränga mig in i minsta lilla lucka som uppstår för att tjäna fem meter.
Idag, på väg tillbaka till Moskva, kom jag dock på mig själv att rulla förbi till höger, inte på vägrenen utan på jorden med stora hål utanför asfalten.
Jag tror att jag tjänade typ sju bilar på den 1,5 timme kön kröp fram på grund av asfalteringsarbete.
Jo, i det här landet asfalterar man på dagtid när det är som mest trafik.
På nätterna - när asfaltsläggare i andra länder jobbar för högtryck - gör deras ryska kollegor uppenbarligen något helt annat.
Dagens citat:
An alcoholic is someone you don't like who drinks as much as you do.
- Dylan Thomas
Läs även andra bloggares åsikter om Moscow City, Moskva, Ryssland, skyskrapor, byggnader, byggboom, trafik, asfalt, diktatur, militär, parader, Crystal Island
Eder man om... realiteter, värdelöst vetande samt vad som är rätt respektive fel.
There´s only one B in Brest.
Som liten parvel "lärde" jag mig att Europa var området mellan Brest och Brest. Alltså Brest vid franska Atlantkusten och Brest i Vitryssland, som då var gräns mellan Polen och Sovjet. Det här var mitten på 70-talet när någon intalade mig detta om Europa. Inte så långt senare blev jag vis nog att själv konstatera att Europa minsann sträckte sig ändå bort till Ural.
Den här sidan handlar om allt möjligt från Brest till bortom Brest.
Den här sidan handlar om allt möjligt från Brest till bortom Brest.
24/4: Bögarnas nya korkade försök. Chockad trafikpolis. Hilton portad från Hyatt.
24th of April:
Jag blev stoppad av en av Moskvas notoriskt korrumperade trafikpoliser häromdagen.
Det var rätt kul.
Först gjorde han stora ögon när han såg kryckorna. Därefter såg han ut som en missbrukare av lim när han såg ortoserna på mina ben.
"Vad är det där?", frågade han smått chockat.
"Två brutna ben", replikerade jag snabbt.
"Men du får inte köra bil."
"Hmmm, varför inte?" frågade jag.
"Du bara inte får", fortsatte polisen.
"Konstigt, står det någonstans i lagen att jag inte får köra när jag har brutna ben, automatväxlad bil och ortoser som håller benen raka", kontrade jag.
Lagens väktare visste nu inte vad han skulle säga längre, istället bad han mig följa med till hans bil och började gå.
Jag lutade mig ut genom rutan och ropade:
"Jag kan köra bil utan problem, men har lite problem att gå. Är det Ok om jag sitter kvar i bilen medan du kollar?"
Han tittade på mig och fortsatte sedan mot sin bil utan att säga ett ord.
De kommande cirka fem minuterna (vilket ibland är lång tid) såg jag honom i backspegeln sittande med radio eller telefon i sin bil gestikulerandes.
Till slut kom han lunkades mot mig muttrandes "Okej, åk då", men jag vill inte se dig igen".
Det senare är nog inga större problem med tanke på Moskvatrafikens volym.
Det rapporteras att Paris Hilton portats från Moskvas näst dyraste hotell, Ararat Hyatt.
Anledningen är att hon med svart spritpenna kladdat på en designertapet i hennes 16 000 dollar/natten-svit.
Kanske inte så moget handlat av en hotellarvtagerska.
I svart klänning, svarta högklackade stövlar poserade hon för ett sexigt foto framför väggen där hon skrivit: "Paris Moscow 2008".
Förutom att hon är portad tvingas Paris också böta 9 000 dollar för att "medvetet ha förstört inredningen".
Jag undrar annars mest om Hilton och Hyatt är samma hotellkedja? Hilton-koncernen har annars några hotell i Moskva, så varför bodde hon inte där?
En av favoritföljetongerna i denna spalt är jag ju Moskvas bögar.
Nu när våren kommit till den ryska huvudstaden har också bögarna börjat att röra på sig.
I år har det varit rätt tyst om att arrangera ett Gay Pride.
Den här gången vill man anordna marscher och events under majhelgerna. Alltså, perioden mellan 1 maj och segerdagen den 9 maj.
Uppenbarligen har bögarna tagit skada av all stryk man fått under tidigare försök.
Att ens tänka tanken att försöka genomföra marscher under det heligaste som finns för ryssarna, 1 maj och 9 maj, är så urbota dumt att man storknar.
Reaktionerna från Moskvas stad har heller inte låtit vänta på sig:
"The council will act decisively and uncompromisingly to prevent attempts to hold such events because society is overwhelmingly opposed to the gay lifestyle and philosophy," säger en talesperson för Moskva stad till AFP.
Och fortsätter:
"It is a matter of surprise and indignation that gays plan to carry out unsanctioned gatherings in various parts of Moscow during the Festival of Peace and Work," Sergey Tsoi said, referring to May 1, one of the most important Soviet-era holidays.
Föga förvånande säger Moskva stad också att man bryr sig om hoten och våldet från radikala ortodoxa och andra anti gay-grupper:
"There could be bloodshed and no one wants that," Sergey Tsoi said.
Eftersom jag personligen inte har något emot bögar, så står jag neutral i frågan.
Jag kan dock inte för min värld förstå att bögarna fortsätter med sitt Mission Impossible.
Däremot kan jag förstå att ryssarna inte vill att, framför allt, barn och familjer ska behöva bevittna människor som skriker ut sin sexualitet.
Sådant ska barn lära sig på ett naturligt sätt när de blir äldre.
Hursomhelst, ska det även i år bli spännande att live följa vad som kommer att hända på gatorna.
Om nu inte bögarna tar sitt förnuft till fånga och istället ägnar sig åt sin kärlek och sexuella läggning som alla vi andra normala människor.
Inte publikt, med andra ord.
Fråga: Hur tänkte Antikvitetsfirman när man döpte butiken till "pung"?
Dagens citat:
"Laws are like sausages. It's better not to see them being made."
- Otto von Bismarck
Andra bloggar om: Brutna ben, gips, bilkörning, trafikpolis, Ryssland, Moskva, Paris Hilton, Hyatt, hotell, bögar, homosexuella, Gay Pride.
20/4: Joy Rahman - bakom lås o bom för alltid, förhoppningsvis. Verklighetsfrämmande jänkare.
20th of April:
Hade en diskussion med en amerikan häromdagen.
Alltså en sådan människa som är rätt verklighetsfrämmande, som amerikaner ibland, eller ofta, är.
Diskussionen handlade mest football vs Soccer.
Alltså det som är fullständigt självklart för hela världen, utom för amerikaner:
Fotboll spelas med fötterna och följaktligen heter sporten "football".
I hela världen utom i USA. Där heter sporten "soccer".
Amerikanen, som jag diskuterade detta med, hade naturligtvis stora problem att förklara logiken i detta. Eller snarare bristen på logik.
Lika stora problem hade han att förklara varför deras patetiska sport amerikansk fotboll kallas för football i USA.
"Den spelas ju för fan med händerna och enda gången det sparkas så kallar man in en speciell spelare från bänken under några sekunder", resonerade jag.
"Det är en gammal sport och vi har döpt den till det", försökte han.
"Ni kan döpa den till vad som helst, men varför "football" när den spelas med händerna och när riktig fotboll är bra mycket äldre än er patetiska handboll, där den längsta spelsekvensen är typ tio sekunder".
Med de orden svepte jag mitt glas och hoppade iväg med kryckorna.
Jag anser att min värdighet står högre än att diskutera logik och självklarheter med jänkare, som ändå inte fattar eller vill fatta.
På tal om självklarheter bör Anders Eklund naturligtvis låsas in för alltid.
En psykolog berättade för mig att vi vanliga människor inte förstеr hur skadad och sjuk en människa som Eklund är, samt att hans agerande är normalt, för honom själv alltså.
Därför kan man ju bli mer än lovligt förbannad på myndigheter, som trots att killen suttit inne och att man fått så många varningssignaler och tips, inte reagerat tidigare.
På tal om heligt förbannad.
Ni minns Joy Rahman. Kräket som tack vare svensk vänstermedia blev frikänd - och fick fett "skadestånd" - efter att ha suttit i fängelse i åtta år för mord.
Det är sannolikt den största rättsskandalen i svensk historia. Att han fick resning och blev frikänd, alltså.
Bevisat är att ingen annan än Rahman var inne i den mördade pensionärens lägenhet, men Rahman frikändes till slut eftersom man inte kunde bevisa att bandet som pensionären stryptes med verkligen var kom från lägenheten.
Så sjukt är svenskt rättsväsende ibland.
Ännu värre är kanske rättsväsendets och medias tystnad och icke-agerande gällande Rahmans tid innan fängelsedomen och framför allt under tiden på kåken.
Där inne var han, enligt samstämmiga uppgifter, torped, knarklangare, "ledare" för alls slags kriminalitet, etc.
Detta medan svenska kommunist-journalister målade upp snyfthistorier och hur synd det var om äcklet att han suttit "oskyldigt" dömd i åtta år.
I och för sig... mordet på pensionären och hans fortsatt kriminella liv innanför kriminalvårdens väggar må vara två olika saker, men någon jävla måtta får det väl ändå vara.
Eftersom fallet var sе uppmärksammat och allt talade för att Rahman verkligen hade utfört mordet på pensionären, så borde man kanske rimligen ha tittat på killens hela liv som en del i bevisföringen.
Nu har snubben i alla fall åkt dit igen. Han har häktats och även omhäktats för ett mord som begicks för cirka tre år sedan i hans hemland Bangladesh.
Även i det här fallet pekar allt på att Rahman mördat en person.
Intressant - och sjukt - är också att Rahman flydde till Sverige efter mordet. Och då dessutom fick svenskt medborgarskap!!!
Jo, sе funkar Sverige.
Till Rahmans "försvar" ska dock sägas att han är långt ifrån den ende kriminelle som fått uppehållstillstånd och/eller medborgarskap i Sverige.
Men man kan ändå inte lеta bli att häpnas över den svenska flatheten och blåögdheten.
Frikännandet till trots, killens grova kriminella liv är knappast okänt för kriminalvården eller polisen. Ändå får han svenskt medborgarskap.
Man mer än baxnar.
Jag förutsätter att myndigheterna i Bangladesh inte är lika flata som de svenska.
De visade det bland annat genom att snabbt klippa honom när han kom tillbaka till landet efter att ha fått "välgörenhet" i Sverige.
Det känns också som att media i Bangladesh varken är sjukt vänstervriden eller kämpar för att fria mördare.
Fan, ibland önskar jag verkligen att Sverige vore som Ryssland. Alltså inte en tillstymmelse till daltande.
Svensk media då? Det enda jag sett och läst är pliktskyldiga TT-telegram.
Vänstern som en gång fick honom fri är märkligt tysta nu när deras "älskling" åter är misstänkt för mord.
Den här gången lär de dock knappast kunna rädda honom.
Missade derbyt Cska Moskva-Lokomotiv Moskva idag. På grund av totalstopp i trafiken. Och jag menar totalstopp och helt utan möjlighet att ta någon annan väg.
Då pratar vi ändå söndag eftermiddag.
Något måste göras åt detta helvete.
Dagens citat:
"A fanatic is one who can't change his mind and won't change the subject".
- Winston Churchill
Läs även andra bloggares åsikter om USA, amerikaner, soccer, football, fotboll, amerikansk fotboll, Joy Rahman, mord, Bangladesh, media, Cska Moskva, trafik
Världsrekord i långsamhet - 2 hm/h. aik + SvFF = sant. Come on, Berlusconi.
15th of April:
Jag slog något slags inofficiellt världsrekord förra veckan.
En bilresa från strax söder om klockan sex på Trädgårdsringen till klockan tolv på samma ring tog fyra timmar och 15 minuter.
Moskvatrafiken kan verkligen driva den lugnaste människan till vansinne... även om jag nu inte direkt placerar mig själv i den kategorin.
Snitthastigheten blev till slut 5 km/h. Jag har aldrig sett, hört eller läst om något liknande.
Det var dock inte det värsta. Forsta halvan av sträckan var min snitthastighet, som ni kan se på bilden, ofattbara 2 km/h.
Det kan inte finnas någon stad i världen som kan matcha den "nightmare" som trafiken i Moskva ofta är.
Man kan heller inte hitta några alternativa eller parallella vägar eller gator. Dels är de flesta enkelriktade eller dubbel-, trippel. eller fyrfiliga, dels är det lika tjockt överallt.
Man ska ändå vara rätt glad att Stalin och det efterföljande kommuniststyret byggde så breda vägar och gator (varför man gjorde det står dock skrivet i skyerna, eftersom privatbilismen inte fanns i ordets bemärkelse under Sovjettiden).
Man vill ju inte ens tänka på hur det skulle sett ut om Moskvas gator och vägar var lika smala som i Stockholm, London, Paris eller Bryssel.
Resten av veckan var inte lika illa, men ändå illa.
Som ett test, gjorde jag för övrigt om nightmare-resan en tidig kväll i helgen när trafiken var någorlunda normal.
Då körde jag exakt samma sträcka på 13 minuter och 20 sekunder.
Ni som följer fotboll vet att aik är Sveriges i särklass smutsigaste förening. En förening där självgodheten är overklig och självkritiken obefintligt.
Att sedan aik och Svenska Fotbollförbundet går hand-i-hand gör saken bara ännu mer stinkande.
Igår kom ytterligare ett bevis på detta. istället för att bryta matchen och tildela Bajen segern med 3-0, satte matchen igång igen efter 20 minuter.
aik fick den vila och det avbrott de behövde när Bajen ledde och spelmässigt körde över dem.
Kräkmedlen från Solna fick - precis som 2004 - en gratischans att kvittera och gjorde det via en straff på övertid.
Tack för det domaren och andra ansvariga på SvFF.
Av slump hamnade jag på en sajt som jag aldrig läser annars, stureplan.se, eftersom jag av princip anser att i sammanhanget lilla Stureplan är en provensiell bakgård, patetisk i jämförelse med Europas storstäders nattliv, inklusive Moskva.
Nåväl, det enda jag läste var en intervju med komikern Filip Hammar.
Han berättar om en intervju med den amerikanske komikern Andy Dick, som bland annat sade:
”Jag fattar fan inte varför jag gör den här intervjun, det är som att bli intervjuad av en lokal-tv-station i Los Angeles på sin höjd”.
Och gissa om jag instämmer i följande citat av Filip Hammar:
"Jag har ju aldrig gått omkring och trott att Sverige har någon speciellt prominent position i något världssammanhang, och det blir ju än mer klart ju mer man reser. Svenskar är ju besatta av att skämta om att amerikaner tar fel på Switzerland och Sweden – men säg till en svensk att peka ut New Mexico på kartan och du får lika dålig ratio."
Sånt tycker Hammar roligt... och det gör även jag.
Jag gör det även om jag har sjukt svårt för amerikanska turister på semester i Europa (framför allt i Florens) och deras överdrivna och högljudda "Ohhhh, looooook at that. Isn´t that faaaantastic!"
Okej, USA är en ung nation, de är historielösa och bara cirka 15 procent av befolkningen har pass.
Med Sverige och svenskar är det tvärtom, men instängdheten och inskränkheten är densamma.
Detta gäller inte minst svenskar och Ryssland.
Svensken i gemen har även någon anledning otroligt svårt att inse Europas största stad (Moskva) och Europas fjärde största stad (St Petersburg) ligger närmare Stockholm än vad London gör.
Berlusconi är tillbaka i maktposition i Italien. Det är det bästa som kan hända en nation som plågas av ofattbar korruption samt av en invasion av rumänska zigenare.
Kör nu Silvio, du grejar det här.
Dagens citat:
It may be true that the law cannot make a man love me, but it can stop him from lynching me, and I think that's pretty important.
- Martin Luther King Jr.
Läs även andra bloggares åsikter om Trafikkö, trafikkaos, snitthastighet, Ryssland, Moskva, Hammarby, aik, Råsunda, fotboll, SvFF, Stureplan, Filip Hammar, Berlusconi, Italien
Jag slog något slags inofficiellt världsrekord förra veckan.
En bilresa från strax söder om klockan sex på Trädgårdsringen till klockan tolv på samma ring tog fyra timmar och 15 minuter.
Moskvatrafiken kan verkligen driva den lugnaste människan till vansinne... även om jag nu inte direkt placerar mig själv i den kategorin.
Snitthastigheten blev till slut 5 km/h. Jag har aldrig sett, hört eller läst om något liknande.
Det var dock inte det värsta. Forsta halvan av sträckan var min snitthastighet, som ni kan se på bilden, ofattbara 2 km/h.
Det kan inte finnas någon stad i världen som kan matcha den "nightmare" som trafiken i Moskva ofta är.
Man kan heller inte hitta några alternativa eller parallella vägar eller gator. Dels är de flesta enkelriktade eller dubbel-, trippel. eller fyrfiliga, dels är det lika tjockt överallt.
Man ska ändå vara rätt glad att Stalin och det efterföljande kommuniststyret byggde så breda vägar och gator (varför man gjorde det står dock skrivet i skyerna, eftersom privatbilismen inte fanns i ordets bemärkelse under Sovjettiden).
Man vill ju inte ens tänka på hur det skulle sett ut om Moskvas gator och vägar var lika smala som i Stockholm, London, Paris eller Bryssel.
Resten av veckan var inte lika illa, men ändå illa.
Som ett test, gjorde jag för övrigt om nightmare-resan en tidig kväll i helgen när trafiken var någorlunda normal.
Då körde jag exakt samma sträcka på 13 minuter och 20 sekunder.
Ni som följer fotboll vet att aik är Sveriges i särklass smutsigaste förening. En förening där självgodheten är overklig och självkritiken obefintligt.
Att sedan aik och Svenska Fotbollförbundet går hand-i-hand gör saken bara ännu mer stinkande.
Igår kom ytterligare ett bevis på detta. istället för att bryta matchen och tildela Bajen segern med 3-0, satte matchen igång igen efter 20 minuter.
aik fick den vila och det avbrott de behövde när Bajen ledde och spelmässigt körde över dem.
Kräkmedlen från Solna fick - precis som 2004 - en gratischans att kvittera och gjorde det via en straff på övertid.
Tack för det domaren och andra ansvariga på SvFF.
Av slump hamnade jag på en sajt som jag aldrig läser annars, stureplan.se, eftersom jag av princip anser att i sammanhanget lilla Stureplan är en provensiell bakgård, patetisk i jämförelse med Europas storstäders nattliv, inklusive Moskva.
Nåväl, det enda jag läste var en intervju med komikern Filip Hammar.
Han berättar om en intervju med den amerikanske komikern Andy Dick, som bland annat sade:
”Jag fattar fan inte varför jag gör den här intervjun, det är som att bli intervjuad av en lokal-tv-station i Los Angeles på sin höjd”.
Och gissa om jag instämmer i följande citat av Filip Hammar:
"Jag har ju aldrig gått omkring och trott att Sverige har någon speciellt prominent position i något världssammanhang, och det blir ju än mer klart ju mer man reser. Svenskar är ju besatta av att skämta om att amerikaner tar fel på Switzerland och Sweden – men säg till en svensk att peka ut New Mexico på kartan och du får lika dålig ratio."
Sånt tycker Hammar roligt... och det gör även jag.
Jag gör det även om jag har sjukt svårt för amerikanska turister på semester i Europa (framför allt i Florens) och deras överdrivna och högljudda "Ohhhh, looooook at that. Isn´t that faaaantastic!"
Okej, USA är en ung nation, de är historielösa och bara cirka 15 procent av befolkningen har pass.
Med Sverige och svenskar är det tvärtom, men instängdheten och inskränkheten är densamma.
Detta gäller inte minst svenskar och Ryssland.
Svensken i gemen har även någon anledning otroligt svårt att inse Europas största stad (Moskva) och Europas fjärde största stad (St Petersburg) ligger närmare Stockholm än vad London gör.
Berlusconi är tillbaka i maktposition i Italien. Det är det bästa som kan hända en nation som plågas av ofattbar korruption samt av en invasion av rumänska zigenare.
Kör nu Silvio, du grejar det här.
Dagens citat:
It may be true that the law cannot make a man love me, but it can stop him from lynching me, and I think that's pretty important.
- Martin Luther King Jr.
Läs även andra bloggares åsikter om Trafikkö, trafikkaos, snitthastighet, Ryssland, Moskva, Hammarby, aik, Råsunda, fotboll, SvFF, Stureplan, Filip Hammar, Berlusconi, Italien
7/4: Glamour of Sweden vinner. Politik och idrott hör ihop - i Grozny och Kina. Bojkotta OS på något sätt.
7th of April:
Hmmm... har misshandlat den här spalten på sistone.
Jag har i och för sig i allra högsta grad giltig orsak... eller också så har jag inte det eftersom huvudet och händerna i alla fall är intakta.
Min period av rysk dambasket håller hur som helst i sig. Och jag har numera mer och bättre koll på Cskas dambasket än herrbasket.
Och det är fortfarande lika trevligt att se matcherna.
Jag är inte den som som står på samma sida som yrkesdemonstranter och andra så kallade "tyckare" när det klankas på Kina.
Men nu är jag extremt trött på diverse OS-personer, såväl på herr Rogge i högkvarteret i Schweiz som på Stefan Lindeberg, ordförande för Sveriges olympiska kommitté.
Lindeberg gapar om ”Övergrepp mot det idrotten står för” när OS-facklan släcktes i Paris idag.
Jag tycker att det är helt rätt att folk protesterar.
Inte för att Kina är en enpartistat, inte för att man har dödsstraff och inte för att man tar i med hårdhandskarna mot kriminella... tre saker jag stöder.
Nej, utan för våldtäkten av Tibet och på dess invånarna.
När Burmas munkar trycktes tillbaka av militären för några månader sedan stod "världen" och tittade på.
Därför är det bra att folk nu reagerar och jag hoppas verkligen att det blir någon slags bojkott av OS.
OS är en symbol för Kina i år och - kanske tyvärr - så hör idrott och politik ihop.
Dåvarande Jugoslavien kastades ut från EM i fotboll i Sverige 1992. Flera afrikanska stater bojkottade Montreal-OS 1976, halva världen bojkottade Moskva-OS 1980 och andra halvan Los Angeles 1984.
Kina bör straffas för vad de gör i Tibet och att slå till mot det just nu käraste de har borde således ge effekt.
Någon skribent i någon svensk tidning (minns inte vem eller vilken tidning) hade visserligen en point häromdagen när denne skrev att han/hon är trött på att idrotten ska städa upp efter det politiken inte klarar av eller skiter i.
Men fakta och realitet är att man måste bemöta "våld med våld". Diplomati funkar inte.
Således är idrott en stor del politik.
En mycket stark sådan koppling utspelades i helgen. Mitt Cska Moskva spelade borta mot nykomlingen Terek Grozny i ryska ligan.
Min "säkerhet" i mitt tillstånd kunde inte garanteras, så jag kunde tyvärr inte åka dit. Mina uppsatta rapportörer som var där har dock berättat en del sanslösa historier.
Var och varannan i publiken hade pistoler i hölster under jackan. I synnerhet i VIP-avdelningen, där lokala tjetjenska "gentlemän" intagit platserna som var avsatta för Cskas och det ryska förbundets officiella gäster.
"Ryssjävlar, stick härifrån", var bemötandet samtidigt som jackan drogs åt sidan och pistolerna blottades.
I halvtid såg mina uppgiftslämnare ett antal svartmuskiga män i skinnjackor gå in i domarnas omklädningsrum.
"Det finns naturligtvis inga bevis, men alla vet vad som sades... att domaren inte skulle komma levande från Tjetjenien och om han mot all förmodan skulle göra det, så kan alltid domarens familj drabbas efteråt", berättar min kontakt.
Naturligtvis förlorade Cska matchen.
Okej, hade Cska gjort mål på sina klara chanser hade det kanske gått annorlunda, men det var väldigt tydligt att Cskas fyra religiösa brasilianska spelare inte direkt trivdes att vara i eller spela fotboll i Grozny i den inte allt för trevliga atmosfären i staden eller på läktarna.
Allt handlar naturligtvis om politik. Varför tror ni överhuvudtaget att Terek får spela sina matcher i Grozny?
Och vem ska domaren eller Cska klaga till?
Ryska fotbollsförbundet?
Knappast.
Förbundet lyder regeringen och det - dock inte uttalade - politiska beslutet är att Terek Grozny ska klara sig kvar i den högsta ryska ligan, eftersom det visar att Tjetjenien är och tillhör Ryssland.
Detta är fakta. Och detta är bara ett av många exempel på att politik och idrott är starkt sammankopplat.
Personligen har jag i princip inte mycket emot det heller.
Gladiatorspelen i antikens Rom eller OS i antikens Grekland var knappast opolitiska så varför skulle idrott idag vara det?
Dock vore det intressant om Uefa skickade en delegation till en Terek Grozny-hemmamatch.
Den rapporten skulle nog inte innehålla noteringar om bengaler utan om pyroteknik av det skarpare slaget.
Och frågan är vad för straff Uefa skulle dela ut?
Svenska generalkonsulatet i Los Angeles försöker ändra bilden av den svenska synden vid en mässa i staden. Eller i alla fall att Sverige har mycket annat att erbjuda.
Det lär man inte lyckas särskilt bra med eftersom ett annat projekt, Glamour of Sweden, dragit igång.
Och det är lite mer tilltalande i folks ögon och smak.
Jag fullkomligt älskar sådana kreativa och fullständigt lysande tilltag.
Dagens citat:
The intelligent man finds almost everything ridiculous, the sensible man hardly anything.
- Johann Wolfgang von Goethe
Andra bloggar om: Kina, Tibet, OS, fackla, Tjetjenien, Ryssland, Grozny, Cska Moskva, bojkott, blonder, svensk synd, USA
Subscribe to:
Posts (Atom)