16 March 2007:
Tro´t eller ej... men mitt umgänge igår med flygbolaget som delas mellan tre nationer förflöt utan större incidenter.
Trots att jag hade en sådan där orimligt dyr biljett som berättigar att man får mat och dryck, så tackade jag naturligtvis av principiella och ideologiska skäl nej till födan som erbjöds. Tackade för övrigt också nej till kaffet.
Förresten, en incident inträffade, men jag vet inte om jag kan klandra SAS för den. Däremot ett annat av mina hatobjekt, Luftfartsverket.
Piloten hade styrt och gasat bra och vi landade cirka tio minuter före utsatt landningstid. Dock visade det sig...
1) att markpersonalen inte var redo att ta emot oss, istället fick vi fick vänta på plattan cirka tio minuter,
2) när vi väl kom till gaten så kunde inte den fysiska gaten docka mot flygplanets dörr på grund av datorhaveri på Luftfartsverket.
Kaptenen meddelade att man tillkallat tekniker och att han under tiden undersökte om vi kunde lämna planet en bakväg.
Min spontana fråga är naturligtvis om inte Arlandas gater också kan manövras manuellt? Tydligen inte och hur helvete kan man bygga och senare renovera och bygga ut en flygplats utan att räkna med oförutsedda händelser.
Nej, Luftfartsverket befäster sin ställning mycket högt upp på min hatlista.
Ibland är man inte så kaxig och man håller sig J-VLIGT lugn och cool.
Ett sådant tillfälle var igår på Sheremetyevo.
I kön till maskinen som röntgar väskorna innan incheckningen trängde sig en kille.
Jag är själv väldigt bra på att tränga mig i köer och jag gör det ofta, men jag ogillar dock när andra gör det och brukar vanligtvis i en inte allt för hövlig ton påtala detta och se till att personen eller personerna ställer sig bakom mig igen.
Vanligtvis alltså. Inte denna gång.
För just när jag skulle öppna munnen och ställa till en scen såg jag att killen inte var ensam.
Han hade sällskap av cirka 15 andra grabbar och två tjejer. Alla killar hade rakade huvuden och alla (inklusive tjejerna) hade identiskt likadana svarta träningsoveraller.
På ryggen på dessa träningsoveraller stod att läsa "Kung-Fu Russia Triad".
Ni som känner mig vet att det inte är ofta er man i bloggvärlden snällt står from som ett lamm och låter oegentligheter passera.
Detta var dock ett av dessa oerhört sällsynta tillfällen.
Likt en byfåne och med mössan i handen stod jag där med ett fånigt leende och lät den ena rakade träningsoverallen efter den andra passera mig.
Jag är en flexibel man och kan ibland rucka på principer. Ryska Kung Fu-landslaget är definitivt en anledning till att jag gör det.
För övrigt, ni kära läsekrets får gärna påminna mig så ska jag någon gång förklara varför jag anser att det är OK att jag själv tränger mig, men inte andra.
Nåväl, både Aeroflot (som är ett 35 gånger bättre flygbolag än SAS) och SAS flyger till Stockholm från hopplöst omoderna Sheremetyevo II, som byggdes till Moskva-OS 198o. Och eftersom den flygplatsen, till skillnad mot uppfräschade och renoverade Domodedovo och Vnukovo, saknar tågförbindelse är varje resa ut till flygplatsen att likna vid rysk roulette.
Alltså totalt oförutsägbar. Ena gången kan det ta en timme, nästa gång tre timmar. Allt beror på hur mycket trafik det är och hur många trafikolyckor som inträffar. Det kan inte finnas någon flygplats i världen där folk missar flyg så ofta som från Sheremetyevo II och I, den senare är inrikesdelen.
Själv tog jag, som sagt, tunnelbanan halva vägen och taxi andra halvan igår och kom ut på en dryg timme. Ett otroligt bra resultat.
Trafikeländet i Moskva har ni läst om i denna spalt tidigare.
Problemet är att trafikstockningarna också har flyttat under jord till tunnelbanan.
Moskvas Metro är utan tvekan världens vackraste och världens effektivaste. Från morgon till kväll bromsar var 55:e sekund ett tåg in på stans 172 stationer. Sena kvällar dröjer det drygt två minuter mellan tågen.
Denna frekvens räcker dock inte.
Ofta är det kö för att ens komma in tunnelbanan och ännu oftare är det köer till rulltrapporna. Tågen är alltsom oftast fullpackade och trots att resenärerna har bra disciplin och till fullo följer min (favorit)devis "Snabbt av, lika snabbt på och iväg" så är det helt enkelt för mycket folk där nere under jord.
Moskvas tunnelbana är byggd och konstruerad för att klara av fem miljoner resenärer per dag.
Idag snittar man cirka 7,5 miljoner och nästa år spås det dagliga snittet öka till närmare nio miljoner.
Tågen kan ju heller inte gå oftare än varje minut på grund av olycksrisken om man tvingas bromsa in.
Så trafiksituationen är således lika ohållbar ovan som under jord i denna Europas största stad.
Dessutom växer ju stan och ekonomin så att det knakar... och ingen verkar heller ha någon lösning på problemen.
Det som ibland hörs (på skämt eller allvar) är att återinföra det stenhårda kommunistiska regleringssystemet som förbjöd människor att resa och bosätta sig hur och var man ville.
Personligen tror jag inte att det är ett skämt. I det landet kan verkligen allt hända och förverkligas.
Min vän Tifo-mannen, som "uppfann", utvecklade och ledde tifon på svenska läktare under 90-talet och en stor del av 2000-talet vill att vi ska åka till Belgrad och kolla på Iron Maiden.
Jag lockas av förslaget, men vet inte om jag har tid.
Någon annan gång ska jag förresten berätta historien om när vi var ett gäng i Belgrad för att kolla på världens bästa fotbollslag och jag och den (ständigt) sovande event-ansvarige på landets största och bästa förening gjorde allt för att gifta bort tifo-mannen och få honom att öppna hårdsrocksbutik samt hårdrocksradiokanal i Belgrad.
Men den storyn en annan gång.
No comments:
Post a Comment