19/3: 18 fantastiska år och charmande på X2000

19 March 2007:

En fruktansvärt svart söndag. Jag kan ännu inte fatta hur vi kunde tappa 3-0 och torska ytterligare en final.
Overkligt.
Jag har varit helt knäckt också idag. Inget kan vara så grymt som idrott.
Mr Heavy Metal skickade ett sms igårkväll som säger allt:
"Jag avslutar mitt bandyliv på Kinesen (Kinakrogen i hörnet Hornsgatan/Ringvägen... "Undertecknads anteckning"). Det har varit 18 fantastiska år, men allt har ett slut... Tack. God natt. Jag älskar er alla..."

Mitt eget bandyliv avslutades typ en timme tidigare på Dubliners mittemot Kinesen tillsammans med "Smörgåspålägget" över några pints Guinness.
Allt är bara tragiskt.

Annars började dagen bra. "Vår man SJ" sms:ade på morgonen, önskade "lycka till" och meddelade att såväl 10.10-tåget som 11.10-tåget preliminärt skulle avgå från spår 3... med tillägget "Om nu Banverket lyckas bli klara med det arbete som föranleder total avstängning fram till 07.00".
Han avslutade meddelandet med att "Service är ju ett honnörsord för oss på SJ".
Jag är lite oense med "Vår man på SJ" i just den frågan och kan bara önska att alla på SJ blir lika serviceminded som han själv.

Sanoj Remlow kastade in handduken på morgon på grund av att han, som han själv uttryckte det, "sprungit på muggen hela natten och helt enkelt inte vågade riskera olyckor på vägen till Uppsala samt på matchen".
Svagt och fegt, tycker jag.

Valet mellan 10.10-tåget och 11.10-tåget till Uppsala slutade helt oväntat, men spontant med 10.30-tåget.
Alltså en ståndsmässig resa med stil, klass och bekväma sittplatser med X2000 istället för den trånga och omoderna Uppsala-pendeln.
Egentligen får man inte åka till Uppsala med just det tåget. Man kan inte ens köpa biljetter till Uppsala och varken på infotavlor eller på tåget står namnet "Uppsala" någonstans utan enbart "Gävle" och "Sundsvall" med stopp i "Bollnäs" och "Ljusdal".
SJ lurar dock inte mig. Ty jag är en alldeles för rutinerad tågresenär för att gå på denna fint.

Mycket riktigt så trilskades konduktörskan lite i början när vi visade våra Uppsala-pendelbiljetter och krävde oss på - hutlösa - 210 kronor per skalle för nya biljetter.
Vi vägrade naturligtvis och jag förklarade att vi åker till Uppsala en gång om året och inte hade en aning om att SJ selekterar resandet med vissa tåg.
Jag framförde med sedvanlig ackuratess ytterligare argument i en hövlig och övertygande monolog och när jag avslutningsvis kopplade på min oemotståndeliga charm... så smälte konduktörskans hjärta och vi fick köpa våra biljetter för bråkdelen av det pris hon krävt från början.

Jag berättade om episoden för "Vår kvinna på SJ" på den lokal vi "grundade" på innan matchen. Hon var imponerad, men jag kunde inte riktigt avgöra om hon var stolt eller besviken på sin arbetsgivares agerande och dess regler.
Efter den tragiska söndagen är jag orolig för mitt besök på Arlanda idag. Å andra sidan gick ju transporten till och från Uppsala smidigt och SJ är ju trots allt också det statligt.