17/3: "Rekande" på Centralen, livskvalitet och dagiskollektiv

17 March 2007:

Jag fick en kanonstart på dagen. Redan klockan 8.30 var jag och "rekade" på Centralen inför söndagens tripp till Uppsala.
Allt talar nu för 10.10-tåget. Det såg bra ut på Centralen. Den stora vänthallen var städad och perrongerna var för ovanlighetens skull rena och snygga.
SJ måste jubla varje gång Bajen går till SM-final i bandy. Marknadschefen för landets största och bästa förening är övertygad om att bandyfinalsöndagen måste vara en av SJ:s bästa resdagar tack vare Bajensupportrarnas resa till Uppsala.

Jag är, som vissa vet, sjukligt svag för spårbunden trafik och jag har nu en njutningsfull lördagskväll att se fram emot. I pressbyrån på Centralen köpte nya numret av mitt favoritmagasin The Railway Magazine.
Så jag kommer att ägna lördagskvällen åt laddning-för-bandyfinal och att läsa The Railway Magazine från pärm till pärm.
Här pratar vi livskvalite på absolut högsta nivå.

Jag är dock förbannad på vissa människor i min omgivning. Både marknadschefen för landets största och bästa förening och Mr Heavy Metal ska åka buss till Uppsala.
Sjukt.
Jag måste ta ett allvarligt snack med dessa två människor. Att inleda med punsch och någon fet maträtt på något vattenhål på Söder är ett sundhetstecken, men att därefter sätta sig på en långfärdsbuss visar på allvarliga brister hos dessa två herrar.
Är det någon gång man ska åka spårbundet så är det till Uppsala när det är bandyfinal.
Det kan gå hett till när vi ses på Studenternas läktare.

Jag konstaterar också att jag har för många vänner som är gillar det där laget som har starkt anknytning till en djurpark i Stockholm, men som i övrigt inte har något hem eftersom de inte kan bestämma sig om de ska spela på Östermalm i Stockholm eller på Råttsunda i Solna.
Iår åt jag lunch på omgjorda Anglais vid Stureplan med min vän "Trebarnsfadern", som dessutom är så olyckligt lottad här i livet att han är fanatisk anhängare av den där klubben utan hem och själ.
Han gör dessutom allt för att hans tre barn ska bli lika fanatiska. Jag måste erkänna att jag är lite orolig för dessa barns uppväxt och framtid.
Med på lunchen var också "Trebarnsfaderns" släkting. Också han fanatisk djurgårdare.
Jag var i underläge numerärt, men eftersom "Trebarnsfadern" och hans släkting enbart hade den överbetalde brassens fyra mål mot korplaget Enköping att prata om, så gick jag moraliskt segrande ur lunchen.

Jag hoppas innerligt att Djurgården åker ur i år.
Och det är inte ett dugg synd om Stockholmsfotbollen för det.
Allsvenskan har till exempel aldrig mått så bra som när Gnaget spelade i Superettan.

Igår kväll ringde chefen för ett TV-produktionsbolag för att prata strunt. Också han är för övrigt fanatisk anhängare av den där klubben som inte vet om de ska spela i Solna eller på Östermalm.
Han berättade att just krossat vår gemensamme vän The Eagle i squash med 4-0 i set. The Eagle måste vara nöjd med den överkörning eftersom han gången innan torskade med 7-0 i set.
The Eagle har för övrigt bytt karriär - från affärsman till att bli fanatiskt engagerad i ett dagiskollektiv.
Man kan åter konstatera att vi alla har olika intressen här i livet.