20 March 2007:
Lilla Essingen är nog den ö i Stockholm det händer absolut minst på. Jag föreställer att minsta lilla "gå-mot-röd-gubbe"-incident blir en snackis i månader.
Själv gjorde jag igår en minst sagt storstilad, iögonfallande och spektakulör entré på detta sömnpiller till ö.
När jag bromsade in framför fiket vid torget hade jag insatsstyrkan med blåljus och sirener i hälarna.
Det känns som att det kommer att snackas väldigt länge om denna entré. I synnerhet eftersom den utspelades framför fiket där, vilket jag förstått, praktiskt taget "alla" på Lilla Essingen dricker kaffe minst en gång om dagen och där allt från affärer görs upp till grannsämja odlas och frodas.
De tre poliserna ur Insatsstyrkan i den mörkblå Volvon var lite sura på mig för...:
1) att jag hade kört om dem på höger sida på Essingeleden i en hastighet nära den dubbla av gällande hastighetsbegränsning,
2) att jag tagit kurvan in till Lilla Essingen, i deras tyckte, för snabbt,
3) att jag inte stannade direkt när de slog på blåljusen och sirenerna,
4) att jag istället för att stanna vevade ner rutan och med vänsterarmen vevande signalerade att de skulle följa efter mig.
När jag snyggt och mjukt parkerade utanför fiket bromsade de in med skrikande bromsar snett framför mig för att förhindra en eventuell flykt samtidigt som tre civilklädda muskelberg till konstaplar slängde sig ur bilen.
Jag, som också var snabbt ute ur bilen, mötte med dem orden "Ta det lugnt, pojkar". Detta i kombination med min trevliga uppsyn, mitt välordnade yttre och min vårdade klädsel samt att jag hade "K" med i bilen fick konstaplarna ur Insatsstyrkan att tveka och varken veta ut eller in.
Jag låg steget före konstaplarna och mötte dem samtidigt med körkortet i handen samtidigt som konstapel nr 1 en smula upphetsat undrade varför jag inte stannat när de slog på blåljusen och sirenerna.
Sanningsenligt svarade jag;
1) att jag gjorde bedömningen att det inte var lämpligt att stanna mitt på den sömniga öns viktigaste genomfartsgata och därmed skapa onödig oro bland lokalbefolkningen,
2) att jag signelerade med handen genom rutan för att de skulle följa efter mig och parkera på torget utanför fiket,
3) att jag var sen till ett viktigt möte med Lilla Essingens störste - och antagligen ende - motorprofil.
Konstaplarna var nu en aning förvirrade. Samtidigt "K" klev ur bilen kom "Motorprofilen" ut från fiket med orden: "Fan, det är mitt fel. Det är ju till mitt möte du ska" följt av ett försök att blidka insatsstyrkan genom att erbjuda konstaplarna en fika för att ordna pappersarbetet. På detta sätt skulle vi inte förlora för mycket viktig mötestid.
Nåväl, naturligtvis klarade jag mig helt undan straff. När vi skildes åt sa konstaplarna kort och gott: "Nu hade tur att det inte var trafikpolisen".
I övrigt förflöt gårdagen ganska smärtfritt. Jag gjorde ett fynd i en butik på förmiddagen och blev ägare till en snygg 399-kronors vit-blå-röd-randig tröja.
Fyndet bestod i att tröjan var nedsatt med 50 procent och jag såldes bara betalade 199.50:-
Min Arlandavistelse förflöt, hur overkligt det än låter, utan att den minsta incident inträffade. Det berodde antagligen på att jag flög med Aeroflot och inte SAS och då brukar det mesta gå galant.
Halvvägs in till Moskva från flygplatsen tappade dock min taxi reservhjulet. Det var inga problem att konstatera fadäsen eftersom ställningen som håller uppe reservhjulet under bilen skrapade emot asfalten så att ett fyrverkeri uppstod samtidigt som ljudet till och med överröstade en rysk bilstereo.
Medan chauffören sprang iväg för att hämta reservhjulet några hundra meter bakom oss vaktade jag bilen och medan han sedan arbetade med att montera och laga reservhjulsuppställning agerande jag i sann rysk anda genom att stå bredvid och titta med händerna i fickorna.
Denna fadäs - och tidsförlust - innebar att jag inte gav chauffören någon dricks.
No comments:
Post a Comment